”Det kändes förnedrande att komma tillbaka till jobbet” | Stockholms Fria
Fria.Nu

”Det kändes förnedrande att komma tillbaka till jobbet”

När Vårdförbundets kongress tackade ja till medlarnas bud var det med tunga steg många sjuksköterskor återvände till sina arbetsplatser. Utfallet av strejken motsvarade inte sköterskornas förhoppning om det rejäla lönelyft som byggts upp av Vårdförbundets unisona skanderande ut i media om ”Rättvisa löner för livsviktiga yrken”.

Det kändes förnedrande att komma tillbaka till jobbet och det var många som delade den känslan. Det var uppgivet och vi har näst intill gråtit tillsammans på avdelningen, och patienter har i efterhand kommit och sagt att det där var ett riktigt skitavtal, berättar Maria som tjänar 19 500 kronor i månaden.

Hon har varit en av frontpersonerna i Löneupproret – en protestaktion på nätet där över 11 000 sjuksköterskor hotade med massuppsägning om inte avtalet mellan Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting tillgodosedde deras löneanspråk om en ingångslön på 23 000 kronor.

Löneupproret som startade på Centrallasarettet i Västerås på initiativ av sjuksköterskorna Fatma Aslan och Rolf Forslund växte snabbt till en folkrörelse. Det fick stort massmedialt utrymme och blev bredvid Vårdförbundet den stökige lillebrorsan. Upproret blev så uppmärksammat att Maria Lindgren i sluttampen fick hoppa in och avlasta sina kollegor genom tv- och tidningsintervjuer. Bara några dagar efter att strejken avslutats gick Maria och realiserade sitt hot om uppsägning eftersom det nya avtalet inte på långa vägar motsvarade löneupprorets yrkanden.

– Det var med blandade känslor som jag lämnade in uppsägningsblanketten till min chef, som jag faktiskt tyckte väldigt bra om. Jag fällde några tårar och det jobbigaste är att lämna den här sammansvetsade gruppen vi ändå har blivit. Men det känns bara bättre och bättre, just nu känns det som om jag lämnar fyra år av fångenskap, säger hon.

Maria är besviken och förvånad över att inte fler än ett hundratal sagt upp sig av de ursprungliga 11 000 sköterskorna från löneupprorets lista.

– Har man sagt att man ska säga upp sig tycker jag att man ska göra det. Jag är precis som alla andra beroende av min inkomst och jag har nyligen renoverat min lägenhet.

Men främst av allt känner sig Maria sviken av Vårdförbundet och regeringen.

– Vårdförbundet har inte fört medlemmarnas talan och budet kongressen accepterade var bara 0,5 procentenheter bättre än det bud de blankt tackade nej till gången tidigare. Det känns som om vi sjuksköterskor tappat i trovärdighet. Här har allmänheten visat sitt stöd för oss och offrat sig, trots uppskjutna operationer har de snällt stått tillbaka för att vi ska få bättre löner. Synd bara att det inte var värt mer än 0,5 procentenheter. Jag tror inte allmänhetens stöd för oss är lika stort längre, och det kan givetvis också påverka sjuksköterskornas framtida förutsättningar, säger hon besviket och fortsätter:

– Och från regeringen har det varit väldigt tyst under hela strejken, det har verkat som om de inte velat stöta sig med någon. Mona Sahlin har nämnt något om kvinnliga löner i allmänhet, men inget annat. Skitmesigt.

Löneupproret går sin andra rond nu, men naturligt nog inte med samma kraft som det föregående. Efter strejken finns två nya listor man kan skriva upp sig på, under förutsättning att man i protest lämnat Vårdförbundet eller sagt upp sig från sitt jobb. Mörkertalet borde vara stort, men hittills har 136 sköterskor deklarerat att de gått ur Vårdförbundet. 64 stycken har skrivit under på att de sagt upp sig från sina arbetsplatser.

– Vi vill ändå visa att sidan lever och ge sköterskorna rådet att lämna Vårdförbundet. Vi måste ändå göra något, hade det varit i Frankrike hade vi förmodligen vält bilar istället, säger hon och skrattar.

Framtiden för Maria är oviss nu när hon sagt upp sig från sin tjänst på Lungmedicin, precis som tre andra kollegor på enheten gjort. De fyra år som gått sedan hon tog sin sjuksköterskeexamen har gjort henne cynisk till yrket, som om de taskiga villkoren kramat ur det sista av den glädje och stolthet hon känt för sin profession. De kommande månaderna under sommaren kan bli hennes sista som sjuksköterska.

– Jag vet inte om jag vill arbeta som sjuksköterska längre, säger hon och tar en paus och känner på orden. Jag kommer aldrig att arbeta för landstinget mer i alla fall, kanske flyttar jag till Norge och arbetar. Men just nu är jag väldigt osäker.

Ikväll går hon som vanligt på sitt nattpass igen. Föregående natt var intensiv och efter ett hjärtstillestånd fick hon ta över läkarens jobb, när denne inte orkade, och meddela de anhöriga det dystra beskedet.

– Jag hoppas att alla sjuksköterskor tänker igenom sitt eget värde och till vilket pris man är beredd att sälja sig till arbetsköparna. Att de ställer sig frågan om det verkligen är rimligt att jobba för den lön landstinget erbjuder nu. Alla mina nära och kära tycker att jag gjorde rätt som sade upp mig.

Rekommenderade artiklar

”Herregud, killar har inte patent på humor”

Intervju

Normen för vad som anses manligt och kvinnligt blir sällan så tydligt som när kvinnor träder in på traditionellt manligt territorium. Fråga en kvinnlig politiker. Fråga en kvinnlig fotbollskommentator. Eller fråga Nour El-Refai, 20 år och kvinnlig komiker.

Fria.Nu

Den oxytocinberoende socialisten

Intervju

Musiker, psykoanalytiker, travhästuppfödare och snart aktuell med en ny bok. Men mångsysslaren Alexander Bard, 47 år, vill mest snacka politik – det som ska bli hans nästa arena.

Fria.Nu

Feminist som pimpar manlig musikbransch

Intervju

”Alla vill knulla nu” sjunger Lena Bjärskog på sin debutplatta Ordet. Det är en välriktad spark i mellangärdet på den mansdominerade skivbranschen.

Fria.Nu

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2018 Stockholms Fria