Fria.Nu

Den oxytocinberoende socialisten

Musiker, psykoanalytiker, travhästuppfödare och snart aktuell med en ny bok. Men mångsysslaren Alexander Bard, 47 år, vill mest snacka politik – det som ska bli hans nästa arena.

Du och Jan Söderkvist ger ut er tredje bok i ordningen efter Nätokraterna och Det globala imperiet.

– Ja, Kroppsmaskinerna som den heter ges ut i början av nästa år och med den fullbordar vi vår trilogi. Vi smashar Darwin mot Freud i en partikelaccelerator och tar avstamp i människans hjärna med utgångspunkt från neurobiologi och psykoanalys.

Vad kommer ni fram till?

– Att hjärnan är en väldigt komplex och materiell organism där det varken finns utrymme för en själ eller illusionistiska idéer. Vi är bara en kropp.

Det låter väldigt dystert.

– Ja, men vi tar inte ställning till om det är roligt eller dystert. Tyvärr bygger den mesta vetenskapen på att vi har en själ. Till och med biologin bygger på oss som individualister. Det är fel, världen är ultramateriell och därför finns det ingen plats för humanism heller.

Inget utrymme för känslor?

– Känslor är bara illusioner, i själva verket är det kemikalier.

Hur förklarar man då människans behov av närhet?

– Isbjörnar skiter i andra isbjörnar.

Vill du utveckla det resonemanget?

– Ja, de har inte oxytocinbehovet. Men när vi människor befinner oss nära andra kroppar utlöses oxytocin som gör att vi vill ha fysisk närhet. Människans behov av gruppens acceptans går att förklara på kemisk väg. Vi är inga individualister utan flockdjur, det är därför jag är socialist.

Så du tar ställning politiskt utifrån vårt flockdjursbeteende?

– Det finns inga objektiva saker som säger att socialismen är den bästa vägen. Men primärt är vi människor sociala flockdjur, vi är beroende av andra människor för att överleva. Allt vi använder har vi lärt oss från andra människor. Jag vill rensa socialismen från ideologisk dogm och enbart utgå ifrån människors beroende av varandra.

Men om allt är materiellt, vem är du då?

– Jag? Jag finns inte. Men det finns en kropp som tror att han går runt och är Alexander Bard, och han är en social konstruktion av andra människor. Jaget är en illusion, det är andra människor som sätter begrepp på mig. Det börjar redan vid födseln när man tilldelas ett namn, det är knappast du som bestämt ditt namn. Precis som du bestäms jag av andra.

Du florerar i så många olika sammanhang, var ser man dig härnäst?

– Om tre år finns jag i politiken.

Du ska bli politiskt aktiv?

– Det har jag bestämt mig för sedan länge. Vid 40 år skulle jag bli författare och vid 50 politiskt aktiv.

Vilken partipolitik kommer du att representera?

– Jag håller på att förhandla med två partier. Just nu kollar jag upp var de står och om de är beredda att ta in en figur som mig. Annars finns det flera ideologiska perspektiv som jag är öppen för. Jag är inte heller främmande för att starta ett eget parti, men det är inte rätt tillfälle att göra det nu. De försök som gjorts har varit så jävla illa genomförda.

Varför just när du fyllt 50 år?

– Det är först vid 50 man kan lägga sitt ego åt sidan. Det är det som är fel nu, titta bara på FRA-lagen. Politikerna har varit skiträdda att säga nej till FRA eftersom det varit så starkt tryck på dem inifrån. De vi röstar fram måste ha något att falla tillbaka på så att de inte röstar utifrån det som bäst gynnar deras karriärer, annars blir de korrumperade. Camilla Lindberg är den enda i riksdagen som visat att hon inte är korrumperad. Bra politiker måste sätta av all sin tid till politiken och vara pragmatiker, alltså agera efter det som är mest nyttigt för samhället.

Vilken är din personliga inställning till FRA?

– Staten ska vara där den ska vara. Den ska ge oss vägnät, järnvägar och annan slags infrastruktur som bredband. Se till att fattiga och barn får hjälp och upprätthålla lag och ordning. Men staten har ingen anledning att lyssna av medborgarna, det är en obehaglig makt som man inte vill ge staten.

Kommer du att ha tid för politiken?

– Det kommer jag absolut att ha. Politiker måste vara tillgängliga för allmänheten och då måste man skippa andra grejer.

Du pratar om tillgänglighet och att finnas till för allmänheten. Samtidigt driver du en sluten e-postlista som Elit med järnhand. Går det ihop?

– Du måste ha samtal som fungerar. Alla samtal som fungerar har inbyggda regler. Hur tror du arbetaren på fabriken kan skapa sig en gynnsam situation på arbetsplatsen om hans chef är närvarande hela tiden. Det kan han inte. Du kan inte vara för ett helt fritt internet samtidigt som du är emot att FRA finns. Om du är en sådan förespråkare ljuger du eller så är du dum i huvudet. Man måste kunna ha en privat konversation på nätet.

På tal om internet. I er bok Nätokraterna menar ni att kapitalismen får lämna reträtt för informationalismen som nytt klassperspektiv.

– Ja, ur maktsynpunkt börjar förmögenhet bli sekundärt. Den nya överklassen är de som använder nätet som utgångspunkt för sina liv. Det är Nätokraterna, sociala varelser som vet hur man sorterar bland all information och som lyckas kommunicera utåt. Det skapar nya maktstrukturer. Se bara på Barack Obama, han skulle aldrig varit en presidentkandidat om inte nätet fanns. Han har använt internet som ett vapen.

Så vilken är den nya underklassen?

– Det är feta gubbar i småstäder som kollar på tv och käkar potatischips.

Finns det ingen fara med att använda internet som utgångspunkt för sitt liv?

– Jo, det är hyperkonsumtionen av människor som sker där. Människor håller på att bli billiga råvaror med lång hållbarhetstid. Att konsumera människor är att ha tusen bekanta men inte en enda vän. Den värsta formen av hyperkonsumtion är när vår konsumtion går överstyr och blir självgenererande. Exempelvis avkopplingsindustrin som enbart bygger på vår stress. Vi är så slitna nu för tiden att vi till och med måste sticka från hemmet och köpa avkoppling på något spa långt hemifrån.

En sista fråga. Hur kan du vara så driven med din materiella livsåskådning?

– Äh, mitt driv är inget annat än kemikalier ändå. Jag har en ovanligt hög halt av dopamin och tycker förmodligen det är kul att gå på det. Ur det perspektivet är vi alla 100 procent knarkare.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

”Herregud, killar har inte patent på humor”

Intervju

Normen för vad som anses manligt och kvinnligt blir sällan så tydligt som när kvinnor träder in på traditionellt manligt territorium. Fråga en kvinnlig politiker. Fråga en kvinnlig fotbollskommentator. Eller fråga Nour El-Refai, 20 år och kvinnlig komiker.

Fria.Nu

Feminist som pimpar manlig musikbransch

Intervju

”Alla vill knulla nu” sjunger Lena Bjärskog på sin debutplatta Ordet. Det är en välriktad spark i mellangärdet på den mansdominerade skivbranschen.

Fria.Nu

”Det kändes förnedrande att komma tillbaka till jobbet”

Intervju

När Vårdförbundets kongress tackade ja till medlarnas bud var det med tunga steg många sjuksköterskor återvände till sina arbetsplatser. Utfallet av strejken motsvarade inte sköterskornas förhoppning om det rejäla lönelyft som byggts upp av Vårdförbundets unisona skanderande ut i media om ”Rättvisa löner för livsviktiga yrken”.

Fria.Nu

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2024 Stockholms Fria