Recension


Fria.Nu

Intetsägande om bortgång

Tre högborgerliga syskon i sina bästa år sammanstrålar i familjens sommarresidens för att fira sin ömma moders 70-årsdag. När de tre månader senare möts igen är det för att planera den nu bortgångna matriarkens begravning och bodelning. Familjen har tillhört kultursocieteten i generationer, och en diger konst- och antikvitetsskatt inväntar nu sin arvtagare. Men är någon av de tre internationellt utspridda karriäristerna intresserad av att förvalta moderns minnen?

Den franske regissören Olivier Assayas, som 1996 åstadkom spännande metafilmen Irma Vep med tidigare hustrun Maggie Cheung i huvudrollen, har i linje med ett allt mer avsvalnande franskt filmklimat gjort en småputtrig vuxenfilm. Sommarminnen är en trevlig historia om minnen, familjerelationer, arvstvister och saknadens vemod. Samt om hur materiella föremål förlorar sin mening när de hamnar utanför en mänsklig kontext.

Filmen kryllar av vackra miljöer och ting, stiliga medelålders intellektuella och stillsamma bjudningar. I rollerna syns bland andra Jérémie Renier, som tidigare gjort succé i bröderna Dardennes hyllade Barnet, och en Juliette Binoche som här är långt mer alldaglig än när det handlade om choklad och Johnny Depp.

Jag har egentligen ingenting negativt att säga om Sommarminnen. Enda nackdelen är att jag egentligen inte förstår varför den alls har spelats in. För trots sin lågmälda charm är Sommarminnen en ganska intetsägande historia.

Filmer för vuxna som funderar kring föräldrars bortgång har gjorts förr, och den här varken tillför eller drar något från tidigare varianter.

Sommarminnen kommer tyvärr att försvinna i säsongens övriga filmrepertoar. En fin liten betraktelse över alltings förgänglighet, som ironiskt nog lär glömmas bort väldigt fort.

Fakta: 

Film

Sommarminnen

Regi Oliver Assayas I rollerna Juliette Binoche, Charles Bering, Jérémie Renier Premiär 31 oktober Distribution Nonstop Entertainment

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fascinerande släktsaga som kunde rymt mer

Recension

Väl gömt för den som inte vet vad han söker ligger Judiska museet, inrymt i ett bostadshus på Hälsingegatan strax invid Vasaparkens sydöstra hörn. För att komma genom entréporten slår du en kod, därefter på museidörrens ringklocka och inväntar signal innan det är dags att stiga på. Det känns onekligen lite som att träda in i en annan, lite hemlighetsfull värld. Och ett besök på museets senaste utställning tar dig heller inte ur den villfarelsen.

Rent spel existerar inte här

Recension

Jag förstår att Roberto Saviano är rädd. I ful- och dum-maffians Neapel går till synes ingen säker. Är du dessutom högutbildad, klär dig i diskreta designerplagg och skriver en bok om din hembygds sjabbigt penningkåta verklighet, finns ingen anledning att misstro att priset på ditt huvud är så högt som utlovat.

Fria.Nu

En omodern Maria

Recension

I syfte att visa upp medeltida kulturskatter från svenska kyrkor i en ny, modern inramning och samtidigt utforska bilden av madonnan som tongivande för århundraden av kvinnoideal, visar Historiska museet den ambitiösa utställningen Maria – drömmen om kvinnan. Tonsatt av Eva Dahlgren och i ljussättning av teatererarbetaren Ellen Ruge visas ikoner och altarskulpturer från hela landet, sida vid sida med väggprojicerade blomster och modern danskoreografi på storbildsskärm. Allt av kvinnliga konstnärer för att hylla kvinnan och urmodern samt ge mer oväntade bilder av den heliga jungfrun än vad som traditionellt erbjuds.

Fria.Nu

Misshandel av spännande ämne

Recension

Kanske berodde det på mina egna ogrundade förväntningar, kanske på Normal förlags vilseledande marknadsföring. Oavsett vilket hade jag förberett mig på en bok om feministiskt motiverat sexarbetande med ett fräscht perspektiv på strippbranschen. Liw Enqvists debutroman är någonting helt annat. Och överraskningen är långt ifrån glad.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria