Inledare


Linus Brohult
Fria.Nu

Motbjudande hyckleri bakom Pirate bay-processen

I måndags inleddes rättegången mot tre av grundarna av fildelningssajten Pirate bay. Nu vill åklagaren och musikindustrin göra dem till syndabockar för att skivbolag och filmbolag inte tjänar mer pengar. Inget kunde vara mer snurrigt.

Vad som nu utspelar sig i Stockholms tingsrätt är helt enkelt ett gigantiskt hyckleri.

Anklagelseakten rubriceras ”medhjälp till upphovsrättsbrott”. Men det är ju just det som som Sony, Apple och de andra mediabolagen själva ägnat sig åt i decennier – och byggt upp hela sin affär och sina bolag på.

Sony är till exempel ett av mediaföretagen som nu vill ha Pirate bay-grundarnas huvuden på ett fat. Eller åtminstone bakom lås och bom med skulder i form av miljonskadestånd.

Samtidigt är det just piratkopieringen av musik som gjort Sony så stora som de är, som byggt upp bolaget till det mångmiljardvärde det har i dag. På 80-talet var den hetaste IT-prylen Sony Walkman – den fickvänliga kassettbandspelaren. Jag hade flera själv när jag växte upp på den tiden. I familjens vardagsrum stod stereon med den obligatoriska dubbel-kassettspelaren – perfekt för kopiering av musik.

Alla vi som kopierade kasettband då ägnade oss åt den tidens fildelning. Och de hycklande mediabolagen förfasade sig då som nu. De tog fram en logotyp med ett kasettband i ett piratmärke, och sade att kasettkopiering var stöld. Samtidigt som de tjänade stora pengar på att musiken spreds till kidsen och att kidsen köpte konsertbiljetter, walkmanspelare och en och annan LP-skiva.

På den tiden (före Bodströmsamhället) gick politikerna inte i mediaföretagens ledband på samma sätt. Kassettkopieringen förbjöds inte, men man införde kassettavgiften för att finansiera mer kulturstöd till musiker.

Apple är ett annat av dessa hycklande företag. År 2000 kom man med den revolutionerande mp3-spelaren Ipod, som helt enkelt byggde en storaffär på att internet blivit den nya plattformen för att dela med sig av och kopiera musik. Krisföretaget Apple förvandlades till succébolag – allt tack vare att unga människor ville ha en bra, fickvänlig spelare till sin piratkopierade musik.

Men nu anser dessa bolag att internet-modellen med fri spridning har gjort sitt. De vill monopolisera den starka position de lyckats bygga upp tack vare en affärsmodell de skapat för att tjäna på piratkopieringen. Nu ska folk inte få kopiera längre, nu ska man bara få köpa av dem.

Deras försök att stoppa kopieringen är nog dömt att misslyckas, om inte världens samhällen utvecklas till kraftiga polisstater med stenhård övervakning över allt som sker på nätet (Ipred, trafikdatalagring och liknande kallocain-liknande övervakningssystem). Vi får verkligen hoppas att den utvecklingen tar stopp.

En intressant lösning på fri distribution av åtminstone musik är nättjänsten Spotify. Tjänsten framhålls ofta som det legala alternativet till Pirate bay-nedladdad gratismusik. På Spotify strömmas all musik till mottagarens dator utan att någon kopia av musikfilen lagras. På så vis lurar man sig runt förbudet mot kopiering, och kan betala Stim-avgifter för musiken precis som radion.

Det lustiga med Spotify är bara att tjänstens musikdatabas uppenbart byggts upp av piratkopierad musik, förmodligen från Pirate bay. Många av de låtar som Spotify nyss tagits bort var typiskt piratkopierade digitaliseringar av LP-skivor med mera.

Det bevisar inte att det är något fel på Spotify. Det bevisar bara att den typen av bra tjänster uppstår tack vare att vi på internets möjligheter till kopiering och delning av bra kultur.

Under rättegångens första vecka har det sagts att rättegången inte har så stor betydelse. Fildelningen kommer fortsätta ändå. Det ligger en del i det, men på flera andra sätt spelar det faktiskt stor roll hur det går. Pirate bays verksamhet blir svårare om det finns ett i domstol fastslaget förbud mot torrent-tekniken i Sverige. Inte minst kommer en fällande dom öppna ännu mer för lagar som ska begränsa friheten på nätet: lagstiftad övervakning med loggning av allt vi gör och Ipred-lagar som ger företag polisiära befogenheter att stävja fildelning.

Att åklagaren redan andra dagen ändrade åtalsrubriceringen visar hur juridiskt svajigt hela åtalet är. Tyvärr finns det ett politiskt tryck från höga höjder i regeringskansliet (och USA) att driva det här till en fällande dom.

Att musiker och filmskapare inte skulle kunna försörja sig för att deras verk kopieras stämmer inte. Däremot fungerar de gamla medieföretagens gamla affärmodell inte längre. Men att de inte kan tjäna pengar på exakt samma sätt som tidigare innebär inte att internet-pionjärer ska sättas bakom lås och bom.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria