Fria.Nu

”Det är fult att vara feminist”

Det är fult att vara feminist säger författaren Maria Sveland. Med erfarenheter av att debattera feministiska frågor i offentligheten, vet hon vad hon talar om. På den internationella kvinnodagen förklarar hon hur den svenska feminismen ser ut i dag och varför debatten har halkat efter. Och var hon själv ser ljusglimtar i mörkret.

Maria Sveland är författare till boken Bitterfittan som när den kom ut år 2006 blev uppmärksammad som ett manifest över problemen med livet i kärnfamiljen. Speciellt om man har en mammaroll. Sommaren 2008 fick kärnfamiljen smaka på ännu en känga när Heliga Familjen sändes i Sveriges Radio där Sveland var medproducent. Ett program som enligt hemsidan handlar om ”familjebegreppets lyckohyckel och nattsvarta historia”.

Kritiken mot Maria Svelands åsikter har varit stark och kommit från olika håll. Vissa menar att hon ska sluta klaga och sluta spela en offerroll, medan andra tycker att hon är för ensidig och bara tar upp en vit medelklassproblematik. I och med den mediala uppmärksamheten har Maria Sveland deltagit i många debatter och diskussioner om jämställdhet och feminism.

Hur ser den svenska feministiska debatten ut i dag, tycker du?

– Den viktigaste debatten i jämställdhetsfrågan sker just nu utanför strålkastarna, som vid köksbordet eller i sängkammaren och inte i det offentliga. Det är otroligt spännande att få kontakt med läsare och lyssnare från hela Sverige med olika bakgrunder som berättar hur de har börjat diskutera könsroller i sina relationer tack vare Bitterfittan eller Heliga Familjen.

– Men i den offentliga debatten diskuterar man nu bara en borgerlig feminism. Det innebär att man nästan bara pratar om att hjälpa stressade småbarnsföräldrar med hushållsnära tjänster och pigor, vilket är ett enormt bakslag mot var vi skulle kunna befinna oss. Och det beror på att det har blivit fult att vara feminist i Sverige i dag, det är inte politiskt korrekt längre.

Vad finns det för tecken på att det är fult att vara feminist?

– Ett exempel är att vår jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, inte vill kalla sig feminist för hon tycker att det är för radikalt att säga att man är feminist. Det kan man jämföra med när Göran Persson gick ut och började kalla sig feminist för några år sedan, då blev han påhejjad från alla håll. Det skulle inte ske i dag.

– I medierna finns det massa liberala ledarskribenter och krönikörer som uttalar sig negativt om att vara feminist, som Hanne Kjöller på DN eller Linda Skugge. De undrar varför feminister klagar så mycket, varför exempelvis jag är så arg, eller varför vi inte inser att kvinnor bara kan sluta vara offer, som om den patriarkala samhällsordningen bara vore en inbillning. De lyckas verkligen förvanska vad feminism bör handla om.

– Ett bra exempel på en förvanskad feminism är när jag får sitta med i olika debatter och varje gång måste svara på frågan varför jag mobbar kärnfamiljen eller vill diskutera om jag älskar mina barn. Varför håller vi på och diskuterar detta, hur hamnade feminismen här?

Anledningen till feminismens bakslag säger Maria Sveland tog fart efter dokumentären Könskriget som visades i SVT våren 2005. Dokumentären intervjuade ett antal organisationer som arbetade med kvinnor utsatta för bland annat våld i hemmet.

Den bakomliggande frågan i programmet var huruvida organisationerna försökte hjärntvätta kvinnorna som kom till organisationerna för stöd. Uttalandet ”män är djur” från en av organisationsledarna blev enormt uppmärksammat och snart började man diskutera det nya begreppet manshatande kvinno-organisationer på Sveriges alla ledarsidor och i tv-sofforna.

Könskriget blev en sorts katalysator som gav liberala feminister en chans att börja snacka ner feminism och göra det till något skamligt och det blev synonymt med att hata män.

Sedan Könskriget och det mediala efterspelet började en förvandling ta form, många feminister fick inte längre uttrycka sig i media, förklarar Maria Sveland. En feminist som hon saknar speciellt är Gudrun Schyman. Inför riksdagsvalet 2006 ledde Gudrun Schyman Feministiskt Initiativ, och efter några feministiska uttalanden i media blev hon snart påhoppad och kallad manshatare, säger Maria Sveland och fortsätter:

– Schyman är nog i särklass en av de modigaste feministerna vi har haft i Sverige. Hon har helt gått sin egen väg och drivits av en politisk övertygelse. Men i dag finns inte den sortens feminism kvar i media eller i politiken, och om den diskuteras så anses den vara extremt provocerande. För några år sedan klassades inte Gudrun Schyman som en särskilt radikal feminist, men det anses hon vara nu.

Den sittande regeringen har fått kritik utifrån för sitt bristande jämställdhetsarbete, men trots detta har det varit väldigt tyst hos oppositionen, både med kritik och förslag till förändringar.

– Det om något säger väldigt mycket om hur fult det är att förknippas med radikala feministiska förslag i politiken i dag, menar Maria. Och Mona Sahlin vet vad det innebär att bli mobbad i media. Hon har redan blivit utfryst från politiken en gång och vill säkert inte vara med om det igen.

Vilka frågor hoppas du ska lyftas fram i politiken i Sverige?

– För det första vill jag att föräldrarollen börjas diskuteras på en vettig nivå igen, på det privata och det politiska planet. Jag skulle gärna se att man gör om föräldraförsäkringen så att föräldraledigheten blir lika lång för båda föräldrarna. I dag är vissa månader vikta åt mamman och pappan men jag tycker det vore bäst om man inte fick välja utan att det blev sju månader var.

– Sedan vill jag se diskutera frågor om jämställdhet där det finns tydlig statistik som grund.

Om man ser till statistik som visar att kvinnor fortfarande i vissa fall tjänar 80 procent av männens lön så kanske man kan komma någon vart politiskt och strunta i dem som säger att kvinnor ska sluta spela offer och bara kämpa vidare.

– En annan grej som det finns statistik på visar att den grupp i samhället som arbetar mest av alla grupper är småbarnspappor. Hur det är möjligt, kan man ju fråga sig. Varför måste de arbeta istället för att vara hemma med sin familj undrar jag.

– Sedan vill jag se att lönen för vårdyrken höjs. Det är inte så mycket att orda om, för att kunna höja vårdyrkets status måste man höja lönerna. Så feminismen behöver verkligen komma tillbaka till den offentliga debatten på ett seriöst sätt.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Med finanskrisen i backspegeln

Intervju

Kenneth Hermeles arbete för Forum Syd har gett honom en insyn i länders politiska reaktioner på finanskrisen ända sedan det brakade loss i USA under hösten. Med oss pratar han om vad han har sett av det politiska och ekonomiska efterarbete som olika länder utfört i kölvattnet av krisen. Och vad det är han är mest orolig för.

Fria.Nu

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2024 Stockholms Fria