Stockholms Fria

Ny riskanalys vinner gillande hos kvinnojourerna i Stockholm

Sara-modellen, som polisen använder sig av för att bedöma om en kvinna riskerar att utsättas för våld, har fått konkurrens av en ny modell. Den nya modellen är utformad av forskaren Hans Ekbrand och har fått gehör hos Roks, Riksorganisationen för tjej- och kvinnojourer i Sverige. Dock inte hos Haninge kvinnojour.

Länsstyrelsen i Stockholms län har beviljat Haninge kvinnojour 800 000 kronor i bidrag för att utveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Pengarna ska gå till ett projekt där kvinnojouren tillsammans med socialförvaltningens individ- och familjeomsorg i Haninge ska titta på hur man kan förbättra stödet både från socialtjänsten och från frivilligorganisationerna.
– Under ett år ska vi följa ett antal kvinnor som utsatts för våld för att se vad de önskar för stöd. Utifrån dessa erfarenheter vill vi utveckla verksamheten, säger Anneli Almgren, projektledare och kvinnofridssamordnare i Haninge kommun.

Pengarna ska också gå till att utbilda socialsekreterare i den så kallade Sara-modellen. SARA står för the Spousal Assault Risk Assessment Guide. Den kom till Sverige från Kanada 1999 och innebär att polisen ska göra en tydlig analys av vilken hotbild som finns runt offret.
– Vi har valt den modellen eftersom Södertörnspolisen har använt sig av den i flera år. Med modellen hoppas vi att få ett gemensamt tänkande kring hotbilden för kvinnorna.
Sara-modellen kan användas vid förundersökningsrapporten, för att ta reda på vilka riksfaktorer som finns, för val av påföljd och behandling och för att bedöma om permissioner kan ges.

Den innehåller en checklista på tio riskfaktorer, uppdelade i tre delar. Den första delen handlar om riskfaktorer för partnervåld hos gärningsmannen. Man undersöker om allvarligt fysiskt och/eller sexuellt våld eller hot om sådant våld har förekommit. Men tittar också på om våldet trappats upp, om besöksförbud har överträtts eller om förövaren har attityder som ursäktar våldet.
Den andra delen handlar om gärningsmannens psykosociala situation. Där tittar man på personens kriminalitet, problem med relationer, arbetslöshet, missbruk och psykisk störning.
Den tredje delen handlar om risken för att kvinnan utsätts för våld om ingen skyddsåtgärd vidtas.
– I den nya utvecklade Sara-modellen, som ännu bara befinner sig på forskningsstadiet, ska vi även bedöma offrets sårbarhetsfaktorer, säger Henrik Belfrage, professor i tillämpad kriminologi, som har översatt och introducerat Sara-modellen i Sverige 1999.
Han säger att det är viktigt att även undersöka offret eftersom det händer att kvinnor inte tar emot den hjälp som erbjuds av polisen och samhället. Faktorer som där vägs in är bland annat om personen är så rädd för gärningsmannen att hon inte vågar separera eller tar tillbaka anmälan, om hon är okunnig om lagar, rättigheter och hjälporganisationer och om hon har dåligt skydd i det dagliga livet. Här tittar man också på om hon är arbetslös, missbrukar, har psykiska eller fysiska problem.
Henrik Belfrage delar in kvinnomisshandlare i tre typer av personligheter: borderline-personligheten, psykopaten och den vanlige mannen med en överkontrollerad och explosiv personlighet. Den bedömningen kan vara definitiv eller presumtiv, det vill säga om den bedömningen är utförd av psykiatrisk eller psykologisk expertis eller om den ska utföras av en sådan.
– Det är just det som är problemet med Sara-modellen. För att bedöma om en man är psykopat eller har en borderline-personlighet, krävs det psykologisk eller psykiatrisk expertis som kan avgöra det, och det förlänger processen, säger Hans Ekbrand, forskare vid Göteborgs universitet.
Han har utarbetat en annan modell i sin avhandling Separationer och mäns våld mot kvinnor. Till skillnad från Sara, kan Hans Ekbrands modell användas av personal på kvinnojourer och brottsofferjourer. Den är avsedd att användas vid separationer för att bedöma om det finns risk för att mannen kommer att använda våld mot kvinnan.
– Visserligen är min modell utformad för separationer. Men av de kvinnor som sökt skydd på kvinnojourer håller de flesta på att separera, säger Hans Ekbrand.

Kvinnan får själv svara på sju frågor om mannens beteende ifråga om psykiskt och fysiskt våld sex månader före separationen. Har han kastat saker mot kvinnan? Knuffat eller slagit kvinnan med öppen hand? Bitit, sparkat eller slagit med knuten hand? Hindrat eller förbjudit kvinnan att lämna sin bostad? Skadat barnen, om kvinnan har några? Hotat att skada kvinnan? Sagt att kvinnan är dum eller inkompetent? Har hon svarat ja på minst fyra frågor, finns det hög risk att mannen kommer att använda fysiskt våld, enligt modellen.
– Modellen är tänkt att kunna användas av de kvinnorna som berörs av den. I dokumentationen av Sara beskrivs olika tänkbara användare men aldrig kvinnorna själva.

Roks, Riksorganisationen för tjej- och kvinnojourer i Sverige har länge varit kritisk till Sara-modellen. Roks ordförande Lina Ploug säger att den är svår att använda för personer som inte har psykologisk utbildning och att den fokuserar mer på mannen än på kvinnan. Hon anser att kvinnan ofta har en bra bild av mannen, men att man negligerar hennes upplevelser och insikter.
– Därför har vi nu inlett ett samarbete med Hans Ekbrand om att utveckla hans modell, så att vi kan använda oss av den i framtiden. Men att Haninge kvinnojour vill använda Sara, är upp till dem. Alla kvinnojourer är självständiga, säger Lina Ploug.
Karin Svanebro
[email protected]

Läs mer:
Sara-modellen: http://www.cvp.se/ publications/downloadables/sara%20sv%20final.pdf
Hans Ekbrands modell: http://sociologi.cjb.net/kvinnomisshandel/he-avhandling.pdf

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria