Fria.Nu

Nysvenskar väljer bort allsvenskan

Med nya arenor i Göteborg och Malmö vill städernas fotbollsklubbar locka ny och bredare publik. Årskortsförsäljningen talar för att de kommer att lyckas. Men på läktarna är grupper från de invandrartäta förorterna fortfarande kraftigt underrepresenterade.

I Göteborg har nya Gamla Ullevi invigts, i Malmö Swedbank Stadion. Moderna arenor som enligt klubbledarna i Malmö FF, Gais, IFK Göteborg och Öis kommer att öka och bredda publikunderlaget.

Förhoppningarna grundar sig i att de gamla arenorna erbjöd antingen ståplats eller sittplats, pensionärspris, ungdomspris eller ordinarie. Framtiden innehåller ett vidare spektra. Allt från exklusiva klubbstolar och loger till ståplatser på kortsidorna. Och prisbilden varierar från 75 till 600 kronor för en match. Allt för att kunna locka företagskunden, som spenderar kring tusenlappen på matchupplevelsen, liksom de allra yngsta.

– Vi vill att vår publik ska vara ett tvärsnitt av Malmös befolkning, säger MFF:s marknadsansvarige Per Welinder.

Just Malmö har länge legat före resten av de svenska elitklubbarna med att locka invandrare från förorterna till sina matcher. Redan på 90-talet drog Yksel Osmanovski människor från Rosengård till Malmö Stadion. Han följdes av Zlatan och i fjol innehöll Malmös trupp Labinot Harbuzi, Agon Mehmeti och Guillermo Molins, samtliga från Rosengård.

Det utnyttjade Malmö med annonskampanjer som riktade sig direkt till förortsungdomar som identifierade sig med spelarna.

”Heter du Labinot går du gratis på matchen” kunde bilister som svängde av mot Rosengård läsa på reklampelarna.

På läktarna i Göteborg har en viss utveckling skett under 2000-talet. Från att ha varit en angelägenhet som nästan uteslutande har varit för män har de senaste åren sett en markant ökning av kvinnor i publiken. Men personer med annan etnisk bakgrund är fortsatt osynliga, trots att fotbollsintresset i förorterna ofta är minst lika stort som i de svenskdominerade områdena av staden.

En onsdagskväll i Eriksbo, en förort i Östra Göteborg, spelas det fotboll på vartenda torg och varenda skolgård. På grusplanen pågår organiserad träning med Lärje Angered och i de röda stugorna vid Eriksboparken har klubbens P92-lag teoriundervisning. Alisan Agac, Gagi Singh och Walat Kader berättar gärna om sitt fotbollsintresse. De tränar upp till fyra gånger i veckan och tittar på fotboll dagligen. På tv. Favoritlagen är Real Madrid och Barcelona.

Lärje Angereds P92-trupp innehåller 27 spelare. Samtliga med invandrarbakgrund.

– Det är bara en kille som heter Daniel som går och ser allsvensk fotboll, säger Walat. Hans pappa får fribiljetter av IFK.

– Invandrare håller mest på lag från det egna landet, fyller Alisan i.

Saman Fattah är lagledare och berättar att han som ung spelade med IFK och såg en del matcher när hans lag sålde matchprogram och fick gå in gratis.

– Jag kan tycka att stans storklubbar skulle engagera sig mer i lag från förorterna, säger han. Låta våra spelare sälja program och gå gratis. Det skulle kunna skapa band till ungdomarna härifrån på sikt.

– Fast avsaknaden av förortsungdomar på Ullevi handlar inte bara om det, fortsätter han. De flesta här lever sina liv i sin förort. Går i skolan, tränar fotboll och följer de europeiska storlagen på tv.

– Jag kan inte tänka mig att någon i mitt lag ber mamma och pappa om pengar för att åka in till stan och se Gais eller IFK.

Hos de andra Göteborgsklubbarna finns en medvetenhet om det outnyttjade publikunderlaget i förorten. Men få lösningar.

– Jag önskar att jag hade svaret på varför det är så, säger Häckens klubbdirektör Dennis Andersson. Vi har ställt frågan själva och tycker att det är en viktig målgrupp.

– Det vimlar av killar med utländsk bakgrund på planen som de kan identifiera sig med, säger Öis evenemangsansvarige Björn Nilsson. Jag tycker att vi gör vad vi kan för att locka publik från förorten, bland annat genom våra fotbollsskolor i de områdena.

Frågan diskuteras även i supporterklubbarna. Analysen är att känslan av lagtillhörighet är något som majoriteten av dagens publik fostras in i av föräldrar.

– Vi i IFK Göteborg har varit för dåliga på att jobba mot förorterna med att det kan vara en identitet att hålla på ett svenskt lag lika väl som ett från La Liga, säger Anders Almgren, ordförande i supporterklubben Änglarna.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Europas sista indianer

Herrfotbollsallsvenskan har dragit igång med tillhörande rubriker om våld och dålig kvalitet på fotbollen. För oss som älskar Allsvenskan är det fullkomligt obegripligt. Vi är inte där för precisa krosspassningar. Sådant kan vi se när Barcelona visas på tv.

Fria.Nu

Gais bjuder Angered på allsvenskan

Gais är den Göteborgsklubb som kommit längst med satsningen mot förorterna. Tillsammans med Rädda barnen ska Gais bli en aktiv aktör bland Angereds fotbollsintresserade ungdomar. Till hemmamatchen mot Helsingborg på måndag är 530 ungdomsspelare från Lärje Angered inbjudna.

Fria.Nu

Jag – en del av problemet

Fotbollsallsvenskan är äntligen tillbaka. Damerna kickade igång 25 mars. Herrpremiär den 4 april. För en sportjournalist innebär det att arbetstempot skruvas upp rejält.

Fria.Nu

Spela matchen!

Den 6–8 mars spelar Sverige Davies Cup tennis mot Israel i Malmö. Kampanjen för att stoppa matchen är i full gång. Malmö vågar inte låta matchen spelas inför publik. Ett sent försök att flytta drabbningen till Stockholm har misslyckats. Jag anser att matchen ska spelas.

Fria.Nu

Kritik från flera håll mot bolagisering

Elitidrottens väg från folkrörelseideal till affärsvärlden är en accelererande rörelse. I maj förväntas Riksidrottsförbundets stämma anta en motion som öppnar för total bolagisering av idrottsklubbar.

Fotbollsförbundet ligger bakom motionen, men möter kritik från klubbar och fans.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria