”Marschen har bidragit till att öka medvetenheten” | Stockholms Fria
Stockholms Fria

”Marschen har bidragit till att öka medvetenheten”

I dag klockan tolv avgår Marschen för tillgänglighet från Humlegården. Deltagarna kräver att otillgänglighet ska klassas som diskriminering och att de som bryter mot lagen ska dömas till böter och skadestånd.

För sjunde året i rad anordnas Marschen för tillgänglighet i protest mot att otillgänglighet inte klassas som diskriminering. Och med ilskan över att inget händer på området växer marschen varje år med fler orter och deltagare.

– Även om vi inte uppnått en lagstiftning har ändå marschen bidragit till att öka medvetenheten om otillgänglighet både bland politiker och funktionshindrade själva, säger Hans Filipsson, grundare och språkrör för Marschen för tillgänglighet.

Marschen för tillgänglighet, som är en sammanslutning av ett hundratal handikapporganisationer, hade stora förhoppningar om att otillgänglighet skulle klassas som diskriminering i den nya sammanhållna diskrimineringslagstiftningen som presenterades i januari 2008. Frågan har utretts vid tre tillfällen: 1989, 1999 och 2006.

Men remissinstanser som Svenskt näringsliv och Sveriges kommuner och landsting, ansåg att det skulle bli för dyrt för företagen och ställa för höga krav på deras kunskaper om funktionsnedsättningar. Därför tillsatte regeringen ytterligare en utredning som ska vara klar i december.

– Regeringen hade kunnat göra en snabbutredning på de ekonomiska konsekvenserna för att visa att de prioriterar frågan. Nu fick vi vänta ytterligare två år. Vi ser det som ett enormt svek av politikerna, som också fått kritik för det från FN, säger Hans Filipsson.

Något som handikapprörelsen också reagerade mot i diskrimineringsutredningen, som föregick lagen, var den skälighetsbedömning som föreslogs vid brott mot den kommande lagen.

– Om kostnaderna för att åtgärda otillgänglighet skulle bli för höga för en fastighetsägare eller företagare skulle otillgängligheten inte klassas som diskriminering. Ett väldigt konstigt sätt att se på diskriminering.

Vad Marschen för tillgänglighet vill är att lagen ska kopplas till dels ett statligt subventioneringssystem för dem som inte kan stå för hela kostnaden för ombyggnader för att åtgärda otillgänglighet, dels ett sanktionssystem.

– Det ska vara möjligt att ge kännbara böter och skadestånd för dem som bryter mot lagen. Genom ett sådant system är jag övertygad om att SJ skulle göra sina tåg tillgängliga på sex månader.

Hans Filipsson, som själv är rullstolsburen, har varit utbytesstudent i USA som haft en liknande lag sedan 1990. Han berättar att under lagens första år fick alla företag en skattesubvention på 35 000 US-dollar för att åtgärda otillgänglighet. Därefter har de fått 15 000 US-dollar i subventioner per år. Småföretag med mindre än 30 anställda har fått ytterligare skattelättnader. Där har en betydligt högre andel av bussarna lyftplattor eller ramper.

– Där fungerar lagen utmärkt, men i Sverige vill staten inte vara med och betala utan företagen förväntas visa sin goda vilja. Jag betalar skatt som alla andra men utesluts från en mängd verksamheter som jag inte kan nyttja.

Och den goda viljan saknas ofta. Även i riksdagen. Hans Filipsson berättar att det tog åtta år att göra riksdagshuset tillgängligt efter att en ny paragraf i plan- och byggnadslagen infördes om att enkelt avhjälpta hinder ska tas bort.

– Hur kan riksdagen förvänta sig att resten av landet ska följa den lagen om de själva inte föregår med gott exempel?

Och i Stockholm är otillgängligheten utbredd. Unga rörelsehindrade har undersökt tillgängligheten på Kungsholmen och funnit att 82 procent av alla entréer till restauranger, kaféer, affärer med mera inte är tillgängliga för funktionshindrade.

– Målet om att Stockholm ska vara världens mest tillgängliga stad är en omöjlighet. Då skulle de ha påbörjat det arbetet för 30 år sedan.

Till exempel kan bara ett trettiotal av stadens cirka 4 500 taxibilar ta kunder som sitter i rullstol, till skillnad från London där alla bilar är rullstolsanpassade.

– Även exempelvis synskadade som har svårt att orientera sig drabbas av fysisk otillgänglighet, men också av att det är sällsynt med punktskrift och att ledarhundar inte är tillåtna överallt.

Årets marsch kommer att hållas på 25 orter i Sverige. I Stockholm kommer alla politiska partier att delta. Det började med att de rödgrönas partiledare anmälde sig. Därefter kände även representanter för alliansen sig manade att delta.

– Officiellt är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som har ställt sig bakom marschen. Otillgänglighet borde tydligare framgå av de politiska agendorna. Problemet är att politikers vackra ord inte ger något resultat i praktiken.

Om otillgänglighet kommer att klassas som otillgänglighet i framtiden är ovisst. Regeringens särskilda utredare Hans Ytterberg, tidigare Ombudsman mot diskriminiering på grund av sexuell läggning, utreder nu vad det skulle innebära om otillgänglighet klassades som diskriminering.

Han berättar att han särskilt överväger handikapprörelsens krav om att göra otillgänglighet olagligt och om de som bryter mot lagen ska kunna dömas till böter eller skadestånd. Han tittar även på om staten ska kunna ge bidrag till ombyggnader för att åtgärda otillgänglighet. Men mer vill han inte berätta.

– Jag vill inte kommentera utredningen förrän den är färdig i slutet av december, säger Hans Ytterberg.b

Rekommenderade artiklar

Hallå där Johanna Carlbaum Lagerwall...

som är ordförande i Rullstolsfrämjandet. På lördag anordnas Sveriges första rullstolsrally i Stockholm. Starten går klockan 13 vid Sergels torg. Därefter kommer de tio rallyförarna att köra Hamngatan – Norrmalmstorg – Kungsgatan – Sergelgatan och tillbaka till Sergels torg. Arrangör är stiftelsen Rullstolsfrämjandet, som samlar in pengar till rullstolar i fattiga länder.

Kolonister befarar sämre villkor

Stockholms stads 25-åriga arrendeavtal med stadens kolonilottsföreningar håller på att löpa ut. I ett förslag till ett nytt avtal föreslås avtalstiden istället till fem år, vilket kan få förödande konsekvenser, menar kolonisterna.

Äldre får regnbågsboende

Inom tre år kommer med största sannolikhet de första att flytta in på Regnbågen, Sveriges första boende för äldre hbt-personer. Redan har man fått in tillräckligt många intresseanmälningar och Micasa fastigheter AB ska nu söka efter en lämplig fastighet i Stockholms innerstad.

Social fernissa över Vårdval Stockholm

Alliansmajoriteten i landstinget satsar 2,7 miljoner kronor på sex vårdcentraler i utsatta förorter för att dessa ska kunna anställa distriktssköterskor. Oppositionsborgarrådet Birgitta Sevefjord (V) kallar satsningen ”fernissa”.

Sommarjobben cementerar klasskillnader i länet

Det är stora löneskillnader för sommarjobb inom Stockholms län. Ungdomar i Danderyd tjänar nästan dubbelt så mycket på att sköta parker, barn och äldre som som utför samma arbete i Haninge. Oacceptabelt, menar Kommunal Stockholm.

© 2020 Stockholms Fria