Segregation är utanförskap | Stockholms Fria
Stockholms Fria

Segregation är utanförskap

I tre delar har SFT:s artikelserie om utförsäljningen av allmännyttan granskat den borgerliga majoritetens bostadspolitik. Det har handlat om att utförsäljningen riskerar att leda till högre hyror, ökade klassklyftor och mer segregation. Istället för att ge stadshusets majoritet respektive opposition möjlighet att säga emot varandra har vi talat med intresseorganisationer, tjänstemän, företagsrepresentanter och forskare. I den fjärde och avslutande delen av serien låter vi nu moderata integrations- och bostadsborgarrådet Kristina Alvendal oemotsagd bemöta den kritik som framförts.

UTFÖRSÄLJNINGEN AV ALLMÄNNYTTAN | Del 4 av 4: Borgarrådet bemöter kritiken

Både Hyresgästföreningen och Länsstyrelsen har uttryckt oro för att bruksvärdessystemet ska sättas ur spel, med högre hyror som följd, om stopplagen tas bort och allmännyttan ombildas. Anser du att oron är befogad?
– Nej, det gör jag inte. Vi har ju i dagsläget ungefär 105 000 kommunala hyresrätter och min bedömning är att den allra största delen av dem kommer att finnas kvar. Det finns ju exempel på kommuner där man inte har några kommunala bostadsbolag över huvud taget, och där har man en bruksvärdesprincip som gäller ändå. Den oron är ju mera politiskt uppfunnen.

Men Hyresgästföreningen tar kommuner som Nacka och Täby, som har liten eller ingen allmännytta, som exempel. De menar att dessa kommuner har haft en snabbare hyresutveckling sedan allmännyttan har försvunnit.
– Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om hur de hanterar sina hyresförhandlingar, men bruksvärdesprincipen finns faktiskt fortfarande kvar. Det är inte den som är borttagen, utan här handlar det i så fall om att Hyresgästföreningen har gått med på högre hyror.

Det sägs ofta om moderaterna att ni vill införa marknadshyror. Är ni emot bruksvärdesprincipen i sig?
– Vi har inget förslag på att ta bort bruksvärdessystemet som sådant. Sedan kan man möjligen fundera över om man ska ha kvar den kommunala hyresvägledande rollen, men det är ju en helt annan fråga. Jag har inga avsikter att lägga ett politiskt förslag i den riktningen.

Du är ju integrations- och bostadsborgarråd. När ni kallar ombildningarna av allmännyttan en integrationsåtgärd, exakt vad menar ni då?
– När det handlar om att öka integrationen så finns det ju flera aspekter som är väldigt viktiga. Men utifrån ett bostadsperspektiv tror jag att ombildning, möjligheten till friköp av den kommunala hyresrätten, också är en viktig aspekt. Det ökar egenmakten, man har möjlighet att påverka både hur det ser ut inne i sin lägenhet, men också i bostadsområdet och inne i portuppgången. Att komma in i det svenska samhället tror jag också att man gör bättre om man äger. Man får en relation till en bank, vilket i sin tur kanske är någonting man kan utveckla för att få lån till att starta företag. Man får fler tentakler utåt i samhället.
– Sedan har väldigt många berättat för mig att man har med den här erfarenheten i bagaget. Det här med att man hyr sin lägenhet är ju egentligen ganska unikt för Sverige. Man kommer kanske från ett land där man tidigare har ägt sitt boende. Man lämnar det på grund av krig eller annat elände. Man kommer hit. Man får vänta på flyktingförläggning alldeles för länge och sedan blir man hänvisad till en kommunal hyresrätt i ett område och sedan känner man liksom att man inte kan påverka mer. Man fastnar där och sedan kan man inte påverka sin boendesituation. Och att då, i den situationen, ges möjlighet att äga sitt boende, tror jag faktiskt bidrar till att man också känner att här ska jag bo och verka. Det här är mitt nya hemland.

Finns det inte en risk att de som vill men inte har råd att ombilda sina lägenheter helt hamnar utanför den här integrationsåtgärden?
– De hamnar ju inte mer utanför än vad de redan är i dag. Det blir ju inte värre för människor. Men däremot har vi ifrån staden långtgående diskussioner med banker och andra institut om hur vi ska göra det möjligt för så många som möjligt att kunna ta ett banklån. Om man har råd med det, för det är ju jätteviktigt. Det finns människor som inte kommer att kunna ta ett lån.

Bedömare verkar vara överens om att det kommer vara ett stort intresse av att ombilda i innerstaden. Det innebär i så fall att den kommunala bostadskön kommer få betydligt färre lägenheter att förmedla och att det kommer att bli svårare för den som bor i allmännyttan att få en hyreslägenhet i innerstaden. Ser ni det som ett problem?
– Det är lätt i den här debatten att glömma att det finns väldigt mycket hyresrätter på marknaden. Men det är viktigt att vi nu kompletterar den här politiska viljeyttringen att människor i förorterna nu ska få kunna äga sitt boende med att vi bygger nytt också. Och där har vi sagt att det är 15 000 nya bostäder som ska byggas under mandatperioden, och det är klart att en betydande del av dem kommer att vara hyresrätter, och många kommer också att vara i innerstan.

Men kommer inte även hyresgästerna i de nya hyresrätterna att erbjudas att köpa sina bostäder?
– Nej, vi har bestämt att vi ska ha en karenstid på nyproduktionen på fem år. Och det är ju för att vi tycker att det är viktigt att markera att nu bygger vi nytt och det är hyresrätter vi bygger. Så det kommer inte att erbjudas till ombildning.

Förrän om fem år?
– Om det finns intresse om fem år, och då får man väl se. Vårt beslut nu gäller ju de kommande fyra åren.

Är ombildningarna enbart en fråga om integration? Är det inte också en ideologisk fråga för er, att ni förespråkar privat ägande framför kollektivt?
– Man kan ju säga att egentligen är det en form av kollektivt ägande att äga genom en bostadsförening. Men det är klart att jag tror generellt sätt att det är bra att man äger. Det man äger, det vårdar man. Vi har i många av Stockholms förorter 90 procents dominans av den kommunala hyresrätten, och det har inte varit bra för de områdena och inte bra för de människor som bor där. Om jag kan bidra till att människor som i dag inte äger någonting blir ägare av sin lägenhet, då tycker jag att det är en fantastisk utveckling.

Om det visar sig att de kommande ombildningarna ökar den etniska och den ekonomiska segregationen i Stockholms innerstad, vad finns det då för möjligheter att åtgärda detta i efterhand? Staden kan väl knappast köpa tillbaka allmännyttan när den väl är ombildad?
– Nej, köpa tillbaka kan man ju inte göra. Men när man pratar om segregation får man ändå fundera på vad det är och vad vi vill förändra när det gäller segregationen. Och segregation för mig är utanförskap. För mig är det inte ett problem i sig att människor med en viss bakgrund bosätter sig i samma områden och bor tillsammans. Problemet uppstår när det här kombineras med ett utanförskap, till exempel att man inte har ett jobb, och socialt destruktiva miljöer. Då skapar man en segregation som inte är bra för människor som bor där och inte för samhället i stort. Det är det man ska åtgärda med segregationen. Det är inte att vissa människor av visst ursprung bor ihop på samma plats.
– Man hör ofta i den här debatten att det mest segregerade området i Stockholm är Östermalm. Ja, men Östermalm har ju inte de sociala problem som finns i de segregerade förortsdelarna, som är så uppenbara för alla som åker ut. Det är destruktiva sociala miljöer, det är ett totalt utanförskap. Och det behöver inte bara vara invandrare som känner det här utanförskapet. Svenskar känner ju också att man inte kan påverka, man har inga egna pengar. Det är det som är det stora problemet. Det är inte ett problem att man på andra ställen i stan äger sin lägenhet. Men det är viktigt att det finns hyresrätter också som ett komplement till bostadsrätten. Vilken exakt fördelning det ska vara, det tycker jag marknaden får bestämma.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Ett regnigt Stockholm för ett fritt Iran

På dagen tio år efter att studentprotesterna i Iran 1999 slogs ner öser regnet över Stockholm. Det hindrade dock inte hundratals från att samlas utanför riksdagen – för att minnas och stödja dagens iranska demokratirörelse.

Tolkhjälpen räcker inte till

25-åriga Katarina Garamvölgyi behöver hjälp med tolkning för att klara både kontakten med myndigheter och vanliga vardagsbestyr. Men landstingets Taltjänst kan bara erbjuda knappt hälften av den hjälp hon behöver. Tolkkapaciteten räcker inte.

Striden på Lagena är inte över

Efter att arbetsköparen stämde de vilt strejkande anställda till Arbetsdomstolen gick lagerarbetarna tillbaka till jobbet. Men konflikten är långt ifrån över, menar Patrik Olofsson, tidigare ordförande i arbetsplatsens fackklubb.

Papperslösa Stockholm hoppar av fackligt samarbete

Med Fackligt center för papperslösa skulle arbetarrörelsen slutligen ta tag i den svåra frågan om den papperslösa arbetskraftens roll. Men redan efter ett knappt år lämnar nu Papperslösa Stockholm sina platser i styrelsen.

Polisen frias för Saleminsats

Polisen frias från misstankar om misshandel och tjänstefel i samband med en kritiserad insats mot antirasister i Salem förra året. Enligt vice chefsåklagare Kay Engfeldt har polisen fattat ”objektivt felaktiga beslut”, men brott kan ej styrkas.

© 2022 Stockholms Fria