Revolutionen satte ljus på omvärldens dubbelmoral | Stockholms Fria
Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria Tidningen

Revolutionen satte ljus på omvärldens dubbelmoral

Den 11 februari 2011 har skrivits in i historieböckerna som dagen då 30 års diktatur föll efter folkets revolution i Egypten. Dagen då det egyptiska folket genom ickevåldsprotester störtade landets diktator som fick fly efter desperata försök att hålla sig kvar vid makten. Scenerna från Tahrirtorget när människor firade sin frihet har för alltid etsat sig fast på näthinnan.

Tunisien och Egypten har visat vägen och demonstrationer pågår nu i flera andra länder där människor drömmer om sin frihet. Alla vet att de inte kan andas ut förrän militären visat att de menar allvar med vad de lovar. ”Om inte, återvänder vi till torget”, svarade en demonstrant när journalister besökte torget dagarna efter Mubarak flytt Kairo.

Förutom att ge hopp åt andra förtryckta folk, har revolutionerna i Egypten och Tunisien visat på västvärldens dubbelmoral. Det har blivit klart för de flesta att flera diktaturer i världen, liksom ockupationerna av Palestina och Västsahara pågår för att omvärlden låter dem göra det. Det egyptiska folket mötte inte samma förbehållslösa entusiasm och stöd för sin frigörelse som folken i Östeuropa gjorde när muren föll. När Mubaraks fall var ett faktum uttalade västvärldens ledare sin glädje över den nyvunna friheten, men när demonstrationerna pågick krävde få diktatorns avgång. Som Linus Brohult skrev i en inledare när upproret pågick, så tycks ”stabilitet” väga tyngre än demokrati för många av världens ledare.

Inte heller Sveriges regering krävde Mubaraks avgång, utan Carl Bildt liksom övriga utrikesministrar i EU höll en låg profil. Nu säger han att det var en medveten strategi eftersom egypterna sagt till honom att ”utländsk inblandning är kontraproduktiv. De har velat sköta sin revolution utan pekpinnar från utlandet”. (AB 11/2). Han hänvisar vidare till att egyptierna skulle vara ett särskilt stolt folk som velat att omvärlden skulle förhålla sig passiv.

Jag undrar om det är den strategin som varit rådande även innan demonstrationerna började, om det är den strategin som regeringen utgår ifrån när man genom samarbeten stödjer andra diktaturer. Man undrar också hur det egyptiska folket sagt detta till Carl Bildt, för det är inte de meddelanden jag fått från vänner i Egypten via twitter och Facebook. Självklart har man inte bett om några pekpinnar, men väl om solidarietet. Och det vore väl självklart för ett demokratiskt land att kräva en diktators avgång vare sig det pågår demonstrationer eller inte.

Som Jan Guillou skrev i en krönika häromdagen ”hotas USA och västvärlden av en demokrati i Egypten”, då det inte innebär ett självklart fortsatt stöd för USAs utrikespolitik. ”Ett demokratiskt Egypten skulle inte acceptera den tidigare diktaturens politik att hjälpa Israel att blockera Gaza, där två miljoner palestinier hålls inspärrade och isolerade som straff för att de röstade fel i det mest demokratiska val som genomförts i arabvärlden, Libanon möjligen undantaget.” Nu är rädslan stor att även Egypten skall rösta ”fel”.

Om revolutionen nu inte fick stöd av västvärldens ledare, har folk över hela världen slutit upp bakom demonstranterna på Tahrirtorget. Förhoppningsvis leder detta till en ökad solidarietet med människor som lever under förtryck och krav på att våra politiker ska vara konsekventa och sluta belöna diktatorer och ockupationsregeringar med fördelaktiga samarbetsavtal.

Nu vill vi fira flera folks frigörelser från diktatur och ett slut på ockupationerna i Västsahara och Palestina. Egypten har visat att det finns hopp.

Fakta: 

<h2>Anna vill hylla Al Jaazeras fantastiska journalister som nu liksom under Gazakriget stått för en enastående rapportering.</h2>

ANNONS
ANNONS

© 2022 Stockholms Fria