Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria Tidningen

Sjöstedt – en utmaning för MP och S

Medan Lena Ek i helgen jublade i Sydafrika över att världens länder hade kommit överens om att inte rädda jorden och en stor del av det övriga svenska etablissemanget satt i stadshuset och överkonsumerade, föreslog Vänsterpartiets valberedning Jonas Sjöstedt som nästa partiledare. Det innebär att partiet troligen får en ledare med en tydlig miljöprofil.

Jonas Sjöstedt har länge varit mediernas favorit bland Vänsterpartiets företrädare. Men när Ohly valdes fick Sjöstedt inte ens plats i partistyrelsen. För det ansågs han vara alltför liberal/frihetlig/nytänkande. Åtta år senare är han trots detta på väg att bli partiledare.

Det speglar förstås en förändring inom Vänsterpartiet, men främst visar det mediernas makt. För Sjöstedts politiska inriktning är inte majoritetens politik i Vänsterpartiet, däremot verkar majoriteten ha insett att partiet måste ha en ledare som medierna inte krossar.

Då duger inte företrädare som bara under galgen har gjort upp med kommunismen, någon som flygpendlar mellan sitt hem och riksdagen eller inte har betalat partiskatten. Detta även om kommunisterna och flygpendlarna står för den politik som majoriteten av partiet vill ha. Med fyraprocentspärren hotande har partiet helt enkelt insett att man inte har råd att avstå från ”valvinnaren” Sjöstedt.

Demokratiskt är det ett problem att medierna nu lyckas trycka även Vänsterpartiet mot mitten. Ohlys största förtjänst var att han länge, men inte hela vägen, faktiskt vågade stå upp för radikal vänsterpolitik. Att han inte följde efter alla andra och gick mot mitten. För oss som tycker att demokratin kräver många tydligt olika alternativ är detta värt att applådera.

Men för oss som också gärna ser ett mer frihetligt och grönt Vänsterparti är Sjöstedt dock ett utmärkt val. Och i allra bästa fall lyckas han dra partiets politik snarare åt det gröna och frihetliga hållet än åt mittens otydliga rike. Lyckas han med det får både sossarna och miljöpartiet se upp.

Enligt SCB:s senaste väljarundersökning har miljöpartiet tagit cirka 2,3 procentenheter av väljarna från Socialdemokraterna sedan valet, medan V bara har tagit 0,5. Den allra största gruppen Socialdemokrater har dock gått till ”vet ej”, bara senaste halvåret är de 2,8 procentenheter (vid valet fanns av naturliga skäl inte den gruppen med).

Ett frihetligt och grönt Vänsterparti med en partiledare som går hem i medierna bör kunna ta såväl de väljare som tillfälligt gått från S till MP och de tidigare S-väljare som inte vet vart de ska gå. Lägger vi ihop de grupperna med partiets egna sympatisörer skulle partiet ha över 10 procent. En vänsterledare utan kommuniststämpel, som framställs som en svärmorsdröm, bör dessutom kunna ta många fler väljare från S så länge som medierna fortsätter att krossa Juholt.

Med Sjöstedt får vänstern inte bara en partiledare som är fri från partiets värsta auktoritära statskramande drag, man får också en partiledare som har alla möjligheter att vinna folks stöd utifrån de två dominerande kriserna. Både när det gäller eurokrisen och klimatkrisen har Sjöstedt större trovärdighet än de allra flesta svenska politiker. Kan han och partiet använda kriserna för att kanalisera EU-motståndet och den växande rörelsen för ett hållbart samhälle bortom tillväxtekonomin, har partiet alla möjligheter till stora framgångar.

Om Sjöstedt blir vald, om inget radikalt förändras i S och om MP vågar profilera sig som grön-gröna och därför klarar konkurrens från ett grönt Vänsterparti kan vi efter valet 2014 mycket väl stå med tre hyfsat jämnstora rödgröna partier på mellan 10 och 20 procent var. Det vore i så fall en radikal, positiv och spännande förändring. Men det blir bara spännande om V och MP klarar av att samtidigt stå för en egen tydlig grön respektive rödgrön politik. Det finns ingen poäng med att konkurrera ut sossarna om man samtidigt tar över deras politik.

Fakta: 

<h2>Lennart har svårt att se att Durban-paketet kan kompensera för de utsläpp som flygresornas till konferensen har inneburit. Än mindre kan han förstå hur ”gröna” politiker kan se det som ett underbart eller okej resultat att vi ”enade” fortsätter i full fart mot katastrofen. </h2>

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria