Här är minnet av rasismen levande | Stockholms Fria
Fria Tidningen

Här är minnet av rasismen levande

Linn Hjort har besökt District six-museet i Kapstaden, där ett koncentrat av den sydafrikanska regimens apartheidpolitik finns att beskåda för eftervärlden. Men även nutiden gör sig ständigt påmind.

District six-museet i Kapstaden ligger i området med samma namn. Här härbärgeras en viktig del av Sydafrikas historia – och nutid. Ett besök i museet ger en tydlig bild av hur bestämt och metodiskt den sydafrikanska apartheidregimen arbetade för att genomföra en totalsegregerad nation.

District six ligger i dag mitt i centrala Kapstaden, nära buss- och tågstationen i city och bara minuter bort från shoppingstråket där turisterna strosar fram. Även under sin glansperiod var området centralt och här blandades bostäder med fabriker och nöjeskvarter. Här hade fackföreningar sina kontor och kommunistpartiet fanns på huvudgatan Hanover street, fram till bannlysningen 1950.

Redan 1901 tvångsförflyttades de som kategoriserades som afrikaner från District six. Men kvarteret var ändå känt för att vara bebott av många olika slags människor – arbetare, invandrare, befriade slavar och handelsmän. Tills 1966, då regeringen beslutade att District six skulle bli ett ”vitt område”.

Att dela in Sydafrika i områden med ”vita”, ”färgade”, ”afrikaner” och ”indier” var inget litet arbete; tvångsförflyttningen av 60000 människor från District six tog 15 år. Om processen till en början var ordningsam och följde de lagar som omgav tvångsförflyttningarna, så blev korruption, skrämseltaktiker och illegala vräkningsorder från statstjänstemän allt vanligare längs vägen och många hotades att acceptera nya hus som var för små, för dåligt byggda eller för dyra. Protester och upprop lyckades inte stoppa förflyttningarna. En majoritet flyttades till de så kallade ”färgade” kåkstäderna i Mitchell’s plain och Cape flats i utkanten av Kapstaden – i dag kända för gängaktiviteter och utbrett drogmissbruk.

De gamla invånarna vittnar om hur de fick låna lastbilar för att flytta om de inte hade egna transportmedel, om hur deras gamla släktingar dog av ren chock och om hur de till en början trodde att just de inte skulle drabbas så brutalt. De berättar hur polisen kom och såg till att de flyttade, och att deras möbler inte fick plats i kåkstädernas minimala hus.

District six var ett tätbefolkat område, med hela familjer som levde i ett enda nedgånget rum, husägare som vägrade underhålla byggnaderna, det var översvämmat av råttor och illegala spel och prostitution var vanligt. Myndigheterna använde stadsdelens nedgångna fasader och skumma rykte som ursäkt för att förflytta invånarna och i stort sett jämna området med marken. Men, påpekar en av historikerna som medverkat till museet, det fanns också en stark samhörighetskänsla, och de boende kände det som att de levde i en fristad, som ”på en ö, omgiven av apartheid”.

Så sent som 1984 var området helt rensat och förstört. 1982 byggdes högskolan Cape Technicon för vita studenter och 1985 bodde där omkring 3500 vita invånare.

Men District six är ett nutidsmuseum, och områdets historia är inte över. När förhandlingarna om en demokratisk regering tog fart i början av 90-talet pågick också diskussioner om kompensation till alla som förlorat hem eller mark under apartheid.

1993 bildades Cape town community land trust för att återbörda mark till de ursprungliga ägarna och District six blev stiftelsens första fall. Efter sju års förhandlingar mellan representanter för de gamla invånarna, kommunen och landdepartementet återfick 1700 familjer rätten att bo här. De första återvändarna kom 2004.

Museet bildades 1994 och är på samma gång en mötesplats för invånarna. För de som vill höra en autentisk röst går det bra att ta en rundtur med en guide som tidigare bott här eller flyttat tillbaka. Det är ett litet och anspråkslöst museum som samlar in sina egna pengar.

De flesta fotografier är från tiden före fördrivningarna och traumat anas mer än trängs på besökaren. Men det finns där, i de ännu levande invånarnas minnen – och påminner om hur kort tid som gått sedan världens kanske mest rasistiska styre monterades ner. Om hur stor skada det gjort – och om hur nära sammankopplat Sydafrika är med sin grymma historia.

Mer info: www.districtsix.co.za

Rekommenderade artiklar

Uppdrag: ett jämställt DJ-bås

Mansdominansen inom klubb- och musikvärlden är så stark att vi knappt reflekterar över att den. Men det finns undantag. Katja Gustafsson är inte bara professionell DJ – hon jobbar även aktivt för att få in fler tjejer i branschen. DJ:n med en mission inleder SFT:s nya serie om kvinnor i klubbsvängen.

Skevt handelssystem skadar relationen till Afrika

I fjorton filmer uppmärksammade den nyligen avslutade filmfestivalen Ubuntu relationen mellan Afrika och Europa. EU:s politik är inte oproblematisk och flera frågor väcktes kring huruvida EU arbetar för sina egna eller Afrikas intressen i exempelvis bistånds- och handelspolitiken.

© 2019 Stockholms Fria