Stockholms Fria

Ett annat Gullmarsplan

Gullmarsplan är en central knutpunkt i Stockholmslivet. Tiotusentals resenärer stiger av och på kollektivtrafiken här och än fler passerar med tunnelbana, cykel och bil. Samtidigt finns här också det offentliga, dolda livet, där missbrukare och hemlösa samlas och lever. De flesta har nog vant sig vid att se dem och lärt sig att inte engagera sig för mycket, men som till exempel Johan Palmgren visade med sin film om Slussen, tål vi att påminnas om att vi alla är människor med liv som ska levas.

Leif Claesson har under tjugo år fotograferat i de parker och icke-parker som omger Gullmarsplan, under broarna ner mot slussen och på den gamla kolerakyrkogården, där de dödas benknotor än idag kommer till ytan. Hans utställning Parken på Stockholms stadsmuseum har potentialen att göra det som vardagen gömt synligt igen.

Det är ingen tvekan om att det är en omtumlande upplevelse att kliva in i den den lilla utställningslokalen där Parken är hängd. Bilderna visar bostäder i form av skjul och permanent uppsatta tält. De visar platserna där avskrädet samlas och dit djuren går för att dö. Det är fotografier från tunnlars mörker och i stickande dagsljus med spår av människors liv. På en bild ser vi en hydda där någon ställt upp ett fotografi av ett barn bredvid den solkiga sovsäcken. På andra omsorgsfullt upplagda ägodelar i en kamp mot väder och vind.

Vi befinner oss i ett land där invånarna lever utanför de normgivna ramarna.

Leif Claesson gör dock något mer med sina bilder än att visa en för oss en dold del av samhället. Hans bilder är visserligen dokument över livet här, men han vänder tillbaka fokuset mot oss själva som betraktare. De innehåller platser och objekt, som väcker vår nyfikenhet, men också vår sensationslusta.

Som taget ur en amerikansk kriminalserie skildras också det morbida och rituella. Långt inne i en mörk tunnel har någon lagt dockor, leksaker, barnkläder och en begravningskrans i en installation. På andra foton ser vi planscher där kvinnor fått sina ögon urklippta och en korsfäst duva på ett träd. Det är kusligt och kittlande. Vem har gjort dessa konstverk? Varför?

Effekten är chockerande. Var kommer vår fascination för dessa utstötta och marginaliserade ifrån? Den sociala välmeningen är påfallande nära att driva över i voyeurism.

Leif Claesson går också ett steg längre när han ikläder sig de artefakter som finns på platserna. På några bilder har han porträtterat sig själv i hemlösas kläder och liggande i en vadderad sovdress. Iklädandet upplöser gränser och ställer upp ytterligare frågor om den som betraktar och den som skildrar.

Sedan lång tid har Leif Claesson samarbetat med Lars Hansson och låtit kultur möta teknik med olika interaktiva projekt. Till utställningen på Stockholms stadsmuseum hör ett program för datorer, surfplattor och smarta telefoner, där deltagaren kan upptäcka miljöerna, upptäcka platsernas berättelser och låsa upp nya nivåer. Förhoppningsvis spelar vi spelet med en kreativ, öppen nyfikenhet, snarare än med turistens koloniala blick.

Parken är en stark utställning med många bottnar och ingångar. Styrkan är dess förmåga att synliggöra, de andra och oss själva som betraktare.

Fakta: 

Parken AV Leif Claesson VAR Stockholms stadsmuseum NÄR 31 mars – 6 maj

Ladda ner Parken 2.0 på www.parken2punkt0.com

Annons

Rekommenderade artiklar

Succé för nykter klubb

När Mårten Andersson startar en helt alkoholfri klubb på Kägelbanan säljer biljetterna slut direkt.

Bakom masken på nolltoleransen

Graffiti har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet både här på Fria tidningar och i samhällsdebatten i övrigt. Paradoxalt nog lär ett av skälen vara den nolltolerans som praktiserats i Stockholm under lång tid.

© 2014 Stockholms Fria