Bakgrunden till att debatten nu fått bränsle, är en rapport som släpptes härom veckan av ett tjugotal europeiska människorättsorganisationer, däribland Svenska kyrkan och Diakonia, om EU:s import från bosättningarna.

Rapporten ”Trading away peace” visar bland annat att EU importerar produkter från bosättningarna för cirka två miljarder kronor per år, femton gånger mer än importen av palestinska varor som endast uppgår till cirka 130 miljoner.

Rapporten lyfter fram hur ockupationen omöjliggör för palestinierna att ens ha en egen marknad, vilket har gjort dem helt beroende av internationellt bistånd.

Rapporten visar hur inkonsekvent EU agerar när det gäller bosättningarna. Hur man å ena sidan har en fullständigt klar uppfattning som också är den svenska regeringens, att bosättningarna är illegala enligt internationell rätt, att de utgör ett hinder för fred och att de inte är att räkna som en del av Israel.

Å andra sidan bidrar EU samtidigt till att bevara bosättningarna genom att vara deras viktigaste marknad.

En dubbelmoral som torde vara omöjlig att försvara, så jag hoppas att detta nu leder till att handelsminister Ewa Björling och utrikesminister Carl Bildt tar tag i saken och agerar efter sina egna ståndpunkter.

I dag uppmanar de på utrikesdepartementets hemsida företagen att ta ett eget ansvar, att ”det borde ligga i företagens intresse att undvika att uppfattas som en aktiv del i ett ockupationsförhållande”. Det räcker inte.

Ett totalförbud vore det allra bästa och egentligen självklart. Men många andra initiativ skulle vara bra signaler till den israeliska regeringen och de skulle också minska dubbelmoralen.

Rapportförfattarna ger en rad konkreta förslag på vad dessa åtgärder skulle kunna vara. Det mest självklara, och ett minimikrav, är att införa en korrekt ursprungsmärkning som visar att varorna är producerade i en bosättning på ockuperad mark, något som redan görs i Storbritannien och Danmark.

Ett annat krav är att listor upprättas över företag som märker varor från bosättningar med ”Made in Israel”. De föreslår även att bosättarvaror inte ska omfattas av EU-förmåner och att man på olika sätt hindrar finansiellt stöd till bosättningarna från företag och EU-medborgare.

Även om det nu tycks hända saker, så är vägen till ett förbud, eller ens tydliga riktlinjer fortfarande långt bort. När det gäller konflikten mellan Israel och Palestina är det alltid långt från ord till handling. Israel fortsätter att belönas av EU med nya förmånliga handelsavtal. Så ett stort ansvar ligger hos oss som konsumenter och nu kan bojkottverktyget verkligen göra skillnad. Kampanjen mot säkerhetsföretaget G4S som så tydligt bidrar till folkrättsbrott genom sin verksamhet på ockuperad mark, växer lavinartat runt om i Europa. Deutsche Bahn, Veolia, Assa abloy och Unilever är exempel på företag som pressats att flytta sin verksamhet från bosättningar. Jag tror och hoppas att G4S nu står på tur.