Manligheten satt under lupp | Stockholms Fria
Stockholms Fria

Manligheten satt under lupp

I Edward Albees Zoo story från 1958 får vi möta något så vanligt som två män som talar om livets existentiella gåtor. Men Erik Amoghli Thunberg och Henrik Wenne, skådespelare i Dramalabbets uppsättning som har premiär ikväll, vill sätta manligheten under lupp.

Trots att Henrik Wenne och Erik Amoghli Thunberg både gått samma teatergymnasium och spelat i samma sludge metal band blir det här första gången de spelar i samma pjäs.

– Vi lockades av klipskheten i Edward Albees manus, men istället för att ta den manliga jargongen för given vill vi undersöka hur maskuliniteten påverkar karaktärernas öden, säger Henrik Wenne.

Zoo story, som är succédramatikern Edward Albees debutpjäs, var på sin tid för kontroversiell för Broadway och hade sin urpremiär i Berlin. I Sverige har rollerna som beatniken Jerry och ”squaren” Peter spelats av giganter som Ernst-Hugo Järegård och Jan Olof Strandberg. På svenska kallas pjäsen även Berättelsen om hunden, efter den sekvens där Jerry inser sin isolering efter ett misslyckat försök att förgifta sin hyresvärdinnas hund.

– Huvudtemat i pjäsen är sökandet efter att fylla sin ensamhet och det tycks alltid vara aktuellt, särskilt i en värld som fokuserar på individen. Jag känner igen mig i min karaktär Peter som på ett typiskt västerländskt sätt ser både hustru, barn, bil och inkomst som självklarheter. Men gör det honom komplett? frågar sig Erik.

– Jerry har ingenting av det Peter har. De två männen är olika till både klass och social status och den manliga jargongen är det enda som förenar dem, och det vill vi förtydliga för publiken. Hade en av dem varit kvinna hade det nog blivit en annan pjäs, säger Henrik.

Att faktorer som till exempel kön eller funktionalitet spelar roll i mötet med en annan människa har Henrik själv fått erfara då han är född med dysmeli. Namnet kommer från grekiskan och betyder onormal lem.

– För ett par år sedan var det konstigt att se kvinnor eller mörkhyade på scen i vissa roller. I dag är det intressant att undersöka hur publiken förhåller sig till att se en person med funktionsnedsättning. Om man inte tänker på det alls eller tänker ”han med den krokiga armen”. Genom att spela pjäsen men inte låta huvudfokus ligga på min funktionsnedsättning tar vi jämställdhetsdebatten ett steg längre, säger Henrik.

Erik och Henrik har valt att behålla handlingen i 1950-talets New York och kommer att ha tidsenliga kostymer. Däremot tycker de att det skulle vara konstigt och nästan komiskt om två unga killar av i dag satte upp pjäsen utan att fundera över det maskulina perspektivet. Särskilt om man syftar till repliker som när Jerry hånar Peter för att han inte lyckats få pojkar tillsammans med sin hustru. Och de motsäger sig att det skulle vara enbart kvinnor som jobbar med genusfrågor inom scenkonsten.

– Kvinnor som belyser det kvinnliga perspektivet har vuxit sig starkt i svensk scenkonst, men det kan bli ännu starkare, säger Henrik och Erik tillägger att det nog är vanligare att arbeta med maskulinitetsfrågor i fria grupper än på de stora scenerna.

Att man inte ifrågasätter manlighet i lika hög grad tror Erik och Henrik beror på att männen befinner sig i ett överläge.

– Är du inte kränkt behöver du inte motarbeta något och får jag en hög lön tänker jag i första hand att det är kul att få mer pengar. Inte att någon annan fick mindre, avslutar Henrik.

Rekommenderade artiklar

Hiphopfest med Atlanta som gäst

Festivalen Creative call: ATLxSTHLM tror att mångfald leder till ett mer spännande konst- och kulturliv. Arrangörerna har bjudit in konstnärer från Atlanta för att inspirera stadens institutioner till ett kulturklimat där fler får komma till tals.

© 2021 Stockholms Fria