En New York-teater i Stockholm | Stockholms Fria
Stockholms Fria

En New York-teater i Stockholm

Playhouse teater i Stockholm spelar enbart dramatik från New York. Jens Wallén träffade en av Playhouse konstnärliga ledare, Björn Lönner, för ett samtal om amerikansk dramatik och kulturklimatet i Stockholm.

Playhouse teater i Stockholm grundades år 2000 och har varit verksam i snart 13 år. Det är en annorlunda teater på grund av sin speciella repertoar och konstnärliga atmosfär. Föreställningarna är helt inriktade på ung New York-dramatik. Det är en fläkt av New York som blåser i Stockholm från denna teater. På scenen inriktar man sig gärna på dramatik skriven av unga kvinnliga författare. Uppsättningarna består alltid av nya, färska pjäser som sätts upp på denna svenska ”Broadwayscen.” Man har till och med fått recensioner i New York Times, vilket visar något av de kvalitéer som på detta sätt kommer till Stockholm.

Konstnärliga ledare för denna unika scen är Elisabet Klason och Björn Lönner, som också mestadels står för översättningar, produktion och det konstnärliga utförandet. Hittills har Playhouse satt upp cirka 14 föreställningar, varav några har haft premiär parallellt med uppsättningarna på Broadway.

Jag fick tillfälle att prata med Björn Lönner, en av teaterns grundare och konstnärliga ledare. Jag frågade honom om hur han ser på verksamheten i förhållande till institutionsteatrarna i Stockholm som ibland även de spelar uppsättningar av amerikanska författare.

– Vår upplevelse är att institutionsteatrarna spelar främst äldre amerikanska dramatiker som Williams, Miller eller O'Neill, men att de har väldigt dålig koll på alla nya amerikanska dramatiker, menar Björn Lönner. Vi letar ständigt efter de nya berättelserna som berör, och får väldigt ofta höra från publiken att de uppskattar en teater som hela tiden presenterar nytt. En annan aspekt är att vi presenterar fler kvinnliga dramatiker än institutionerna - vi har en jämn könsfördelning i repertoaren.

Hur kom det sig att ni valde just New York-dramatik som specialitet för Playhouse. Finns det någonting som är karaktäristiskt för denna dramatik?

– Den främsta anledningen är att jag och Elisabet är utbildade i New York. Vi såg massor av spännande teater när vi bodde där, och konstaterade att väldigt lite av det hittar till Sverige. Karakteristiskt i vår mening är dels en hög hantverksskicklighet – de pjäser vi väljer är generellt sett väldigt välskrivna, och har prövats för publik och visat sig hålla hög kvalitet – annars väljer vi inte pjäsen. Utmärkande är också att pjäserna ofta är drivna av en engagerande berättelse med mångdimensionella karaktärer som brottas med viktiga och svåra mänskliga och samhälleliga frågeställningar. Ofta skildras den stora världens skeende i den lilla människans ställningstagande och dilemman. Utöver det är det ofta ett högt berättartempo, vassa replikskiften och snabba skiftningar från det komiska till det stundtals djupt tragiska eller smärtsamma.

Hur håller ni er uppdaterade med det som produceras i New York och hur väljer ni manus?

– Vi har ett antal dramatiker vi följer noga, eftersom vi vet att de skriver bra saker. Vi följer också vissa teatrar i New York, exempelvis Playwrights horizons, eftersom vi vet att de presenterar mycket högkvalitativ dramatik av väldigt spännande dramatiker. Vi surfar på nätet och besöker New York ett par gånger per år för att se saker och höra vad det pratas om.

Playhouse kommande uppsättning som har premiär i mars har titeln Skapande dramatik för vuxna, skriven av Annie Baker. Vad var det som fångade ert intresse för den pjäsen?

– Vi såg pjäsen när vi besökte New York 2010 på en pjäsletarresa. Dramatikern Donald Margulies, vars pjäs Tiden står stilla vi just spelat på Playhouse, tyckte vi skulle gå och se pjäsen. Vi såg den och älskade den! Den handlar om fem vuxna människor som bestämmer sig för att gå en kvällskurs i teater – Skapande dramatik för vuxna. Det är en finstämd, djupt mänsklig dramakomedi som handlar om livet, kärleken och drömmen om att vara lyckliga tillsammans.

Annie Baker som har skrivit manuset, är ju en ung dramatiker. Vad kan sägas vara karakteristiskt för just hennes dramatik? Jag ställer frågan eftersom hon kanske inte är så känd hos den breda publiken i Sverige.

– Karaktäriskt, om man kan säga det om en så ung dramatiker, är en oerhörd mognad och förmåga att teckna mångbottnade människoporträtt, samt hennes stora kärlek och empati för sina karaktärer. Man kan fnissa och ibland skratta åt dem, men man gör det med stor kärlek och medkänsla. Man känner för och identifierar sig starkt med alla roller, vilket gör det väldigt spännande att titta på.

Hur ser ni som är verksamma på en av Stockholms teatrar på kulturklimatet i Sverige nu? Stockholm har ju tappat en del småteatrar under den senaste tiden.

– Kulturklimatet har väl aldrig varit någon höjdare. Skillnaden är, såvitt vi kan se, att det nu är mer legitimt att gnälla på allt eftersom styret är borgerligt. Vill man förändra bidragssystemet på något vis kommer det bli ett jäkla liv, och de som bullrar mest är de som har mest att förlora – i det här fallet de i stort sett institutionaliserade frigrupperna med stora anslag och lång historia. Det tidigare systemet med prenumeration på verksamhetsbidrag till ett fåtal var inte heller bra. Vi har verkat i över tio års tid med helt andra – det vill säga sämre – förutsättningar än våra konkurrerande frigrupper, så vi välkomnar en förändring. Vi är publikmässigt större än de flesta frigrupper i Stockholm, men våra bidrag uppgår på sin höjd till en tiondel av deras.

Hur ser ni på er verksamhet i förhållande till institutionsteatrarna i Stockholm?

– Vi vågar mer och når fler med mindre resurser – som så många andra fria kulturproducenter. Konkurrensen sker på fullständigt orättvisa grunder. De sitter med enorma produktions- och marknadsföringsbudgetar och skapar, enligt vår mening, förvånansvärt lite med så stora resurser.

Playhouse teater känns onekligen som ett spännande inslag i Stockholms teatervärld som ger en smak av den stora kulturmetropolen i väster. Det är därför med stort intresse som publiken i Stockholm har att se fram emot premiären av Annie Bakers Skapande dramatik för vuxna med premiär den 16 mars.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ett trotsigt drama om själsligt lidande

Titeln på August Strindbergs verk ”Till Damaskus” anspelar på den bibliske personen Saulus, som sedermera blev känd som Paulus. I den här pjäsen har Strindberg använt sig av berättelsen om Paulus resa till Damaskus och hans omvändelse till kristendomen under denna färd. Verket skrevs 1898 under författarens vistelse i Paris under extremt kort tid och betraktas av många som en av Strindbergs viktigaste pjäser.

© 2017 Stockholms Fria