Våren är tidig på Teater Galeasen som just haft premiär på Trust av den tyske dramatikern Falk Richter i regi av Marie Silkeberg. I pjäsen blandas ekonomisk kris med kärlekskris, med andra ord handlar den om hur de humanistiska värdegrunderna sätts ur spel i den ekonomiska krisens verklighet (Recension kommer ).

Kris – så heter också den nya föreställningen på moment:teater i Gubbängen. Här berättas om en familjefar som har det svårt i den allmänna nedgången och dras med i protesterna mot ett planerat flyktingboende. Även här tycks alltså de humanistiska värdegrunderna vara hotade. Moment fortsätter uppenbarligen med sitt växelbruk mellan aktuell politik och anarkistiska versioner av klassiker: i höstas en kärleksfull dekonstruktion av Tjechovs Körsbärsträdgården, förra våren var det Strindbergs Spöksonaten som politisk revy. Och nu Kris i regi av Andreas Boonstra med flera av moments ”husskådespelare” i rollerna.

Teater Brunnsgatan fyra har mycket smått och gott på programmet, såsom engelskspråkig teater och talkshow med Tomas Andersson Wij som värd. I mars är det premiär på Allan Edwalls pjäs Edit – Tummelisas mamma, en monolog om en kvinna som vägrar foga sig i konventioner och hamnar på mentalsjukhus. Det jag ser mest fram emot på Brunnsgatan fyra är teatergruppen Dotterbolagets clownversion av Strindbergs Den starkare, en föreställning som hade sin premiär på Fri scen på Stadsteatern i höstas. Den som aldrig sett en clownversion av en klassisk pjäs bör absolut bege sig dit, det brukar bli både roliga och djupt omtumlande upplevelser.

Jag antar att ingen har missat vad som pågår på Orionteatern? Musikalen Hjälp sökes har musik av Björn & Benny, text av Kristina Lugn och regi av Lars Rudolfsson. På scenen uppträder getter, kor och grisar tillsammans med mänskliga skådespelare.

Teater Tribunalen spelar i april Rörelsen, en fantasi eller kanske utopi av Hanna Borglund om hur en stark klimatrörelse bildas över hela världen som resultat av det misslyckade klimatmötet i Doha i höstas. Regi av Lisa Färnström.

Turteatern har på senare år växt fram som en av Stockkholms allra intressantaste teatrar. I mars har de premiär på ett stort samarbete med avgångsklassen på teaterhögskolan i Luleå, i samregi av Turteaterns hela konstnärliga ledningstrojka: Nils Poletti, Carina Ehrenholm och Erik Holmström. Och texten är ingenting mindre än Carl Jonas Love Almqvists roman Amorina. Där har Turteatern hittat ”febriga passioner, superdumma förvecklingar, besatta mördare, ångerfulla spöken och en längtan efter den ursvenska bondsjälen”. Längre fram i vår blir det nypremiär på två tidigare succéer, SCUM-manifestet och den blodiga satiren mot arbetslinjen i Den nya gudomliga komedin.

Även Strindbergs intima teater fortsätter att spela en succéföreställning, nämligen Anna Petterssons prisbelönta enkvinnasversion av Fröken Julie. I april blir det premiär på PARadiset, ett gästspel av den feministiska teatergruppen Konfront. Det är en uppgörelse med normer, förväntningar och föreställningar om kärlek och parrelationer. Manus och regi av Johanna Holmström, som nyligen regisserade Ett hav av Kaspar Hausrar på Teater Tribunalen.

Och Teater Giljotin fortsätter spela höstens indiskt-filosofiska äventyr Tat Tvam Asi. Senare i vår kommer Den naturgivna ordningen med manus och regi av Mattias Knave. Föreställningen ställer frågan: skulle du vilja leva i ett ständigt artificiellt lyckotillstånd med hjälp av elektroder i hjärnan och psykofarmaka?

Fria teatern i Högdalen är alltjämt nedläggningshotad på grund av neddragna kommunala anslag. Så samarbetet med Östgötateatern om uppsättningen av Roland Schimmelpfennigs Gyllene draken, i regi av Thomas Müller, är nog en ekonomisk nödvändighet. Denna svarta komedi om papperslösa och andra människor i det globaliserade samhället har hur som helst fått mycket positiva recensioner. Längre fram blir det nypremiär för höstens lysande Jon Fosse-uppsättning Mor och barn och Fria teaterns verkliga långkörare Full galopp.

Aliasteatern har i flera år arbetat på teaterprojektet Låt mig berätta, som bygger på flyktingars berättelser om sina liv. Under våren återkommer första delen, Hej och hejdå, baserad på några irakiska flyktingars livshistorier. Andra delen, Små kvinnor från Macondo, bygger på intervjuer med fem kvinnor från olika delar av världen. Premiären har utannonserats flera gånger men skjutits upp, låt oss hoppas att det blir dags nu i vår.

I denna genomgång av frigruppsvåren får man inte glömma Stadsteaterns utmärkta satsning Fri scen där teatergrupper utan egen scen, eller med scen utanför Stockholm, kan gästspela. På programmet står just nu Teateretablissemanget med Världens lyckligaste kycklingar, en satir över köttindustrin. Senare kommer två skildringar av unga kvinnors verklighet, Ögonblicksteatern från Umeå med Om hon var en kille skulle jag vara kär i henne och Oktoberteatern från Södertälje med Livet, bitch?