Krönika: Det ofullkomliga gör Högdalen perfekt | Stockholms Fria
  • Högdalen – the place to be. 
Stockholms Fria

Krönika: Det ofullkomliga gör Högdalen perfekt

Ingen är perfekt i Högdalen. Ändå – kanske just därför – är Högdalen perfekt.

Jag har bott hemma nästan en månad nu efter ett halvår på Ekerö. Maskinist-Kennet kör runt i sin traktor. Den magra Fimp-mannen drar runt i gryningen med sopborste och skyffel och jagad uppsyn och sopar och sopar. Han får gratis fika varje dag hos butiksägarna. Den vackre gamle vandraren går eller cyklar darrande fram och tillbaka förbi mitt fönster, gång på gång, från morgon till kväll, dag efter dag och jag vill fråga honom vart han är på väg men jag törs inte. Ännu.

Och min granne, den uråldrige och vansinnigt pigge herr Johansson står dubbelvikt i rabatterna, vig som en apa och planterar blommor eller far runt som ett jehu med kratta och skottkärra och håller området rent. Högdalen är fullt av original. Fula människor, groteska människor, konstiga människor vars kroppar vet sitt värde för att de vandrar på sin mark.

Högdalen är den enda plats jag känner till där McDonalds fick slå igen för att det inte bar sig. Man gick hellre till korvgubben än till amerikanen.  "Jag har aldrig varit rädd i Högdalen" säger Nelly, 21. "Jag har varit rädd på alla andra ställen men aldrig i Högdalen." 

Mångfald. Historia. Stolthet. Är det faktorerna som skapar denna kittel fylld av harmoniskt puttrande soppa som nästan aldrig kokar över?

Ingen är perfekt i Högdalen.

Ändå – kanske just därför – är Högdalen perfekt.

Kanske är vi människor skapade att fungera just så. Brokiga, tokiga, knepiga, skeva, knakiga och skakiga. Men tillsammans blir vi perfekta. Jämte varandra kan vi utgöra en trygg bas för varandras liv. Genom att vara just ofullkomliga.

Så jag vill säga till företaget Citycon som köpte Högdalens centrum för två år sedan och påstår att Högdalen måste förändras: Högdalen är bra som det är. Hur mycket ni än försöker kan ni inte få detta till en farlig plats. Vi behöver inte er "utvecklingsplan". 

Jag blir så trött på kapitalismen. Alla dessa luftslott, gubbdrömmar, tomt ekande entreprenörsspöken, lila ansikten gömda bakom dyra solbrännor, huvudkontor i Tallin, ljust och fräscht och flera vakter och nya, dyra bostäder och samma och samma och samma... Ni kommer ju aldrig på något nytt! De enda tankar era fyrkantiga hjärnor kan producera är "Vi måste få fler köpstarka människor till Högdalen" eller "Vi måste få mer pengar i omlopp! Större siffror! Fetare summor!" Det är dessa tankar ni lever med, somnar med, drömmer på natten. Spänningen, tävlingen, rädslan, triumfen, ryggdunkarklubben. 

Vi känner er. Vi känner er sjukdom. Den är inte ny men den hör inte hemma i Högdalen.

Ni säger att ni vill skapa trygghet i Högdalen. Okej. Dra er då tillbaka. Sänk hyrorna för handlarna och låt Högdalen vara som det är. Resten fixar vi. Vi är en levande organism. Vi kan leva ihop.

Vi är inte överdrivet trevliga mot varandra här i Högdalen. Vi har inte gått några charmkurser. Vi har en grå bas som bott här sedan 1950-talet som uppfostrat och begravt sina barn här, som stretat och inte gjort något större väsen av sig. Vi har invandrare från hela jordklotet, nyanlända och inbodda. Vi har flera A-lag som oftast håller sams, en del white trash och en och annan SOFO-familj från Örebrotrakten. Vi har en jäkla massa hundar.

Vi kan leva tillsammans.

Och när jag öppnar min gardin på morgonen springer Högdalsharen nedför Skebokvarnsvägen i regnet. Runt mig andas igelkotten, ekorren och koltrasten. Jag ser fler djur här än på Ekerö.

Så många arter kan inte ha fel.

Högdalen is the place to be.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria