Ett klassiskt sommarskådespel om mänskliga svagheter med Kullehusteatern | Stockholms Fria

Recension


Teater
Moliéres Misantropen
Spelas 26 juni till och med 13 augusti i Roslagen och Hallwylska palatset
Regi: Anita Ekström, Linda Kulle
Översättning: Hans Alfredsson
I rollerna: Per Burell, Ida Steén, Carl Jacobsson Mari

Stockholms Fria

Ett klassiskt sommarskådespel om mänskliga svagheter med Kullehusteatern

Jens Wallén har sett Kullehusteaterns uppsättning av Molières Misantropen.

Den franske författaren och skådespelaren Molière, vars riktiga namn var Jean Baptiste Poquelin, har bland annat skrivit det sattiriska verket Misantropen som nu satts upp av Kullehusteatern och som spelas fram till mitten av augusti.

Privatlivet kan vara struligt, då som nu. Molière, eller Jean Baptiste Poquelin som han egentligen hette, använder sina egna bittra äktenskapliga erfarenheter i Misantropen. Pjäsen kan därför sägas vara ett sorts självporträtt av denne 1600-talsförfattare (1622–1673). Den betraktas av många som en av hans bästa skapelser.

I Molières skådespel finns alltid ett inneboende djup som återspeglar våra svagheter av olika slag. Föreställningen lyckas ta fram allt detta på ett humoristiskt sätt. Man lyckas samtidigt med att ge den här klassikern en touch av modernitet som gör den till att bli lite mer än bara en sommarlätt underhållning. Blandningen av satir och mänskligt budskap blir väl anpassat för sommarteater.

Det är just detta som är styrkan i Kullehusteatern sommaruppsättningar i och med att det bjuds på underhållning samtidigt som publiken får med sig något hem utan att det blir alltför tungt.

Föreställningen spelas delvis på en tidsenlig blankvers, vilket ytterligare förstärker känslan av tidsandan. På samma gång har man lagt in många komiska repliker utanför det ursprungliga manuset.

Detta grepp höjer onekligen pjäsen och gör den ännu mer underhållande, samtidigt som man visar att dessa gamla stycken är odödliga. Uppsättningen passar väl in en vacker försommarkväll som börjar i skön värme, men där kylan så småningom kommer krypande och värmen hålls upp av pjäsens mentala styrka.

Stockholmspremiären ägde rum förra torsdagen på Hallwylska palatsets gård, en plats som både ger vacker bakgrund och som på ett naturligt sätt ger en bakgrunds miljö till detta stycke. Ensemblen framför den här pjäsen på ett välspelat och roande sätt, vilket är ett signum för Kullehusteatern. Genomgående har man till dessa sommarföreställningar lyckats välja ut skådespelare som väl klär sina roller och återskapar både tidsanda, men de lyckas även överföra rollernas karaktärsdrag i ett nutida perspektiv. Kostymen är som sig bör tidsenlig och föreställningen genomförs på ett sprudlande sätt med ett litet inslag av dans i ett härligt tempo.

Det är en lättsam underhållande och trevlig föreställning som serveras på ett smakligt sätt. Publiken njuter och roas i en trevlig och stimulerande miljö där humorn hålls på en hög nivå. Föreställningen kan varmt rekommenderas, vare sig man är kvar i stan eller beger sig ut i den vackra Roslagen under sommaren.

Annons

Rekommenderade artiklar

Tragikomiskt om girighet och faderskänslor

Recension

Hjalmar Bergman skrev Markurells i Wadköping 1919, strax efter första världskriget när Europa låg i ruiner. Handlingen är emellertid förlagd till 1913, när kapitalismen hade börjat göra sitt intåg i Sverige.

© 2018 Stockholms Fria