Kultur | Stockholms Fria

Maktkamp och avundsjuka bakom kulisserna på Tensta konsthall

Avundsjuka, maktkamp, feghet, svek. Så ser ingredienserna ut i det absurda drama som ledde till att styrelsen för Tensta Konsthall avskedade Gregor Wroblewski i december 2003. Dramat är komplicerat, men metoden enkel. Först pratar man och pratar och kommunicerar pratet till andra grupper. Så etableras en sanning - som att Tensta konsthall har för få lokala vuxna besökare och visar 'fel utställningar på fel ställe'. Man skapar ett problem som måste lösas. Problemet kan vara en konsthallschef som Gregor Wroblewski och lösningen att han sparkas.

Acid-house som efterbörd

Det är bäst jag säger det på en gång: jag har aldrig varit mycket för Meat beat manifesto och den våg av electronica som formerades under andra hälften av 1990-talet. Det hade nog med det desperata tuffhetsanspråket att göra; töntighetsauran som lätt börjar omge något som försöker vara coolt och hårt och kaxigt. Jag menar: hur 'tuffa' var Prodigy egentligen?

Kat Cosm övertygar inte

Det ligger i electronica-genrens natur att ständigt törsta efter förnyelse; sedan dess begynnelse har det i lika hög grad handlat om att tänja på teknologins - och lyssnarnas - gränser som att komponera musik.

Dansant och intelligent

Naked ape har helt plötsligt glidit fram i mitt medvetande som ett av Stockholms roligaste band, med dansant och intelligent retrobetonad electronica till vass skånsk sång.

Musik att blixtförälska sig i

Jönköpingsbandet Dialog cet är inte kända för att stå stilla i en form eller undvika lekfullhet, något de visar än en gång på sin fjärde fullängdsplatta. På nya skivan Like animals kopplar de, liksom på de tidigare albumen, greppet om lyssnaren genom halvskeva och aviga låtar av bästa postrock/postpunk/lofi-snitt. 19 spår förmår man klämma in på knappt 60 minuter, så spännvidden hinner bli ganska stor mellan instrumentala pastiller och mer poppigt sångbaserat material. Liksom en del andra svenska band som dykt upp senaste åren lyckas Dialog cet med konststycket att inte riktigt passa in i några av de vanliga fållorna. Det är spretigt, svårplacerat, ofta fantastiskt bra, men med något som lyckas undfly mig när jag ska försöka ta det under skalpellen. Samma sak gäller band som Kid commando, Log cabin och Chicken el diablo för att nämna några. De uppmärksammas alltför sällan, förefaller nästan osynliga bland all mainstream-indie.

Den andliga sexualiteten

Få österländska traditioner har varit så kontroversiella och väckt en sådan nyfikenhet som tantra. Sedan européerna först upptäckte den indiska religionen, har denna andliga lära spelat en både central och ambivalent roll i den västerländska föreställningsvärlden. I missionärernas texter omnämns tantra som det värsta exemplet på den degenereringsprocess som den indiska religionen antogs ha genomgått: från en ursprunglig 'ren tro' på en högsta gud - till vidskepelse, magi och avgudadyrkan. Tantran ansågs vara ett bevis för det regressiva, passionerade och farliga karaktären hos den indiska kulturen.

Tysk electropop regerar

Det finns en rätt allmänt vedertagen tes att band gör bäst ifrån sig på sina första inspelningar; man tänker sig att det är där energin och spelglädjen finns, och att glöden sedan sakta slocknar så att de senare skivorna blir som ruiner över lyckade konstellationer och musikaliska grepp.

Anatomistudier till en god whisky

Njuta films är ett växande företag med familjefilmer som specialitet. Jag bjöd in några goda vänner från min tid i Sigtuna till en helafton i kvalitetens tecken. Vi förtärde en enkel supé bestående av gåslever, rådjurssadel och min absoluta favorit till efterrätt: crème brulée. Några flaskor Château Margaux (1985) och 50-årig maltwhisky blötlade våra torra strupar. När sex hemlösa avrättades utan anledning i Pearls before Swine stämde vi upp i plötslig kanon: Håkan Jaldung.

Du finns, därför finns jag

Den norsk-amerikanska författarinnan Siri Hustvedt, vars tredje och senaste roman Vad jag älskade nyligen kom ut i svensk översättning, gästade i förra veckan Kulturhusets författarscen.

Ett möte bortom dödens gräns

Det är lätt att gå vilse i Krakóws gamla stad. Man tror man kan de där gränderna på sina fem fingrar, man utgår bara från det stora marknadstorget i mitten, det som sägs vara Europas största torg, och sedan är allting nästan rätvinkligt, men ändå... en oväntad krök, en okänd tvärgränd, ännu ett medeltida palats som tycks ha flyttat på sig sedan förra gången... och så vet man inte riktigt var man är. Särskilt när det är allhelgonakväll och råfuktig dimma och gatlyktornas ljuskäglor inte är starkare än lysmaskar.

Sidor

© 2018 Stockholms Fria