Ulrika Dahl.

Ulrika Dahl tar skamgrepp om 8 mars

Publicerad:   •  Uppdaterad:

FRIA och genusforskaren Ulrika Dahl tar skamgrepp på feminismen med hjälp av ett omarbetat utdrag [1] ur hennes nya hyllade bok med samma namn.

Fördjupning
8 mars

Kära läsarinna, jag har inbjudits att ge dig ett stycke Skamgrepp på denna dag som är vår dag. Ja – detta fräcka lilla stycke som är jag, författarinnan, och samtidigt en samling femme-inistiska essäer skrivna utanför den akademiska tiden som strukturerat mitt liv och arbete senaste decenniet, menar nämligen att ibland behöver vi adressera i femininum, för att påminnas om och utmana vad Simone de Beauvoir kallade ”det andra könet” och hennes position, men också för att begrunda femininitet som mer och fler än könet som inte är ett och för att det finns mycket kvar att säga om vad Freud en gång kallade ”den mörka kontinenten”.

Skamgrepp är mitt bångstyriga bidrag till en pågående inomfeministisk diskussion, ett (bh)inlägg om femininitet och dess omtvistade plats i feministiska projekt och hon adresserar och vill samtala med dig.

Märk väl, Skamgrepp tar inga mästrande grepp om det manliga könet och ödslar ingen tid på kriget mellan mars och venus. Hon söker heller inte efter kvinnan med stort K, hon är inte separatist eller intresserad av gränser men däremot av ansvar och hur det fördelas. Hon tar ett grepp om skammens betydelse för femininiteten och om det arbete skam utför och förhindrar i feminismen. När vi får varandra att skämmas, för våra femininitetsuttryck, vårt begär, vår sexualitet, vår ignorans, vår historia, våra kroppar ­– vad händer då?

Skamgrepp pläderar för att feministiska världar inte är ovidkommande utan meningsfulla världar i sig och fokuserar på det som pågår här nere, i venusdeltat, på maktordningar och relationer mellan femininiteter och återvänder till, snarare än undviker, feminismens ömma punkter. Hur kan vi skriva och insistera på att femininitet gör skillnad utan att låsa fast vad femininitet ”är”?

Min femme-inistiska politik sätter (queer) femininitet i centrum och systerskapar med fjollor, slampor, dåliga flickor, med alla lesbiska och queera femmes, det vill säga femininitetsuttryck som inte främst riktar sig mot det motsatta könet. Det betyder inte att ni andra inte är välkomna eller kan inspireras, bara att du kanske får finna dig i att inte vara i centrum just här.

Skamgrepp är ingen bibel och ingen allsmäktig vision om feminism utan en ödmjuk och kreativ motståndshandling; en svällande svulstig ansamling som undersöker hur femininitet(er) gör skillnad(er) i hur vi politiserar, vetenskapar, älskar och systerskapar. Personlig men också politisk. Teoretisk men också experimentell. Texter och tankar är kroppsliga och därmed ständigt i rörelse och i förändring, så även den som du nu läser. Som sin författarinna är Skamgrepp varken ny eller särskilt lik sig själv ­– hon är en kopia utan original.

Nöjd eller besviken, inspirerad eller irriterad hoppas jag bara att du i min bok möter några infall, argument och tankar i ett ständigt pågående, oändligt samtal. Här är jag otrogen Skamgrepp och blandar friskt från 384 leopardinslagna sidor och erbjuder ett sjukskrivet och lågmält bidrag till våra pågående samtal om dagens feminism, queert betraktad, som i lite åldrande skevt och från sidan, en dag som denna. Jag bjuder ut mig och in dig att sedan fylla i det du saknar, säga emot det du ogillar, förbättra det du (nästan) kände igen, kort sagt: blanda dig in i samtalet.

För det är ju bara det: vi måste fortsätta samtala om vilka vägar vi rest, om vad vi vill och hur vi vill göra, i dag och alla dagar för att göra våra (feministiska) världar beboliga.

Göteborgs Fria