Martin Smedjeback och Johanna Eriksson genomför en hönsfritagning. De är aktiva i gruppen Tomma burar som skildras i den nya filmen med samma namn.

Fredsaktivisten som började befria djur

Publicerad:

Efter en lång bakgrund i fredsrörelsen blev Martin Smedjeback heltidsaktiv i djurrättsfrågor.

Fördjupning

Natt i hönsfabriken. Iklädda vita overaller, blå skoskydd av plast, pannlampor och handskar fångar Johanna Eriksson och Martin Smedjeback in vita hönor i två flyttkartonger. Allvarliga poserar de med höns i famnen för dokumentationsfoton. Åtta hönor tas med innan lådorna försluts med svart tejp.

– Största utmaningen var att få tag på hönsen, de var så snabba. Hela tiden finns en nervositet – kommer vi att klara det, kommer någon att komma? Det är inget man gör för att det är roligt, snarare tvärtom. Det är ett obehag att ta sig in på någons ställe, säger Martin Smedjeback idag, två och ett halvt år senare.

Den 8 december släpptes han ur fängelset utanför Västerås efter ett månadslångt straff, hans andra till följd av aktioner med gruppen Tomma burar. Sedan starten 2015 har de genomfört fem öppna fritagningar och en slakteriblockad. Snart kommer filmen som ger en inblick i hur djurfritagningar kan gå till.

– Stopp! Vad händer här? Ni kommer stjäla mina grisar! Jag ringer polisen nu, fattar ni det!

– Fan! [...] Vad ska jag göra nu... ska jag börja prata djurrätt?

Även om aktionerna i regel är lugna och aktivisterna ofta möts av olåsta dörrar övar de alltid inför en potentiell konfrontation.

– Man vill undvika att möta de som jobbar på gården. Men vi har tänkt oss in i de värsta scenarierna, som om någon skulle använda våld. Vi skulle aldrig använda våld tillbaka eller springa därifrån. Om någon är arg stannar vi och väntar på polisen, säger Martin Smedjeback.

Ickevåld, öppenhet och villighet att ta sitt straff är några av de civil olydnadsprinciper som Tomma burar följer i sina aktioner. Efter fritagningarna anmälde aktivisterna sig själva till polisen och i oktober 2107 dömdes fem av dem för egenmäktigt förfarande och stöld till böter, skadestånd och villkorlig dom respektive fängelse för de som var tidigare straffade.

– Vi är öppna med vilka vi är och står för vad vi gör. Vi är mer trovärdiga för att vi är villiga att ta en risk. En stor fördel är också att vi kan föra dialog på ett helt annat sätt, säger Martin Smedjeback.

Martin Smedjeback har en lång bakgrund inom fredsrörelsen. Han har bland annat hållit i ickevåldsutbildningar i Sverige, Sudan och Israel/Palestina och saboterat JAS-plan och granatgevär. Sedan 2015 arbetar han heltid med djurrättsaktivism och föreläser på skolor och föreningar.

Efter hönsaktionen bjöds gruppen in till bonden vars djur de stulit.

– Det var oväntat. Mötet blev sådär, inte så mycket dialog utan mer som ett studiebesök. Men jag är glad att vi alls kunde ha ett fredligt möte och bryta ner lite stereotyper från båda sidor. Det spelar roll. De ser att vi inte är några idioter, utan att vi har tänkt över våra argument.

Under aktionerna som skildras i filmen fritar gruppen två grisar, åtta hönor och en lax. Laxen släpptes i havet utanför fiskodlingen. Hönsen och grisarna bor numera på djurhem.

– Vi avslöjar inte var eftersom det finns en risk att de tas av polisen, de räknas som stulna. Men de har det bra.

Djuren är beroende av människor och lever inhägnat men kan röra sig utomhus. I filmen syns hur de två grisarna trots att de alltid levt inomhus på betonggolv och halm snart kör ner trynena i jorden och börjar böka runt.

– Det kändes fantastiskt, de har ett helt annat liv nu. Men det är också sorgligt att kunna rädda så få. Men tanken med sådana aktioner är att sätta frågan på dagordningen och därigenom rädda fler.

Finns en baksida med att använda civil olydnad i det här syftet?

– Det finns en risk att folk fokuserar på lagbrottet. Många tänker att det är olagligt och därför fel. Och oftast är ju det olagliga även moraliskt fel. Men vi försöker visa exempel från historien där civil olydnad har fungerat väl och poängterar ickevåld och vänlighet.

Gruppen lämnar till exempel alltid kakor till bonden vars djur de fritagit, säger Martin Smedjeback.

– De tas väl av polisen som bevismaterial, men jag hoppas att gesten når fram.

Sedan ett par år tillbaka har veganismen vuxit på bred front och fått högre status. En positiv utveckling, menar han.

– Ordet vegan har blivit mycket mer rumsrent. Djurrättsrörelsen har ju bedrivit en ihärdig kamp i årtionden och det som händer nu är nog ett slags "tipping-point-effect".

Kan inte uppsvinget snarare bero på miljö- och hälsoargument och att djurrätt ses som extremt?

– Djurrättsbiten är moraliskt svårare. Av miljö- och hälsoskäl kan folk tycka att det räcker att skära ner lite. Om vi ser djur som individer blir det svårt att äta kött överhuvudtaget.

Kan miljö- och hälsoargument vara mer strategiskt? Tilltala fler och på så sätt rädda fler djur?

– Tanken har slagit mig. Tyska ProVeg international är bredare. Det tror jag kan vara en bra idé, men eftersom jag inte är så duktig på miljö och hälsa har jag fokuserat på djurrätt. Även om det inte är så hett just nu tror jag att djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det. I grunden bryr vi oss om djur – när vi väl tar till oss detta tror jag en stor förändring kommer.

Filmen Tomma burar är gjord av Teresia Fant som studerar på Den norske filmskolen. Tre av gruppens aktioner skildras i filmen som har svensk premiär i januari 2018.

Fakta: 

Martin Smedjeback

• 44 år och ursprungligen från Skåne, bor idag i Kollektivet Gandhi i Brandbergen, söder om Stockholm. Har en bakgrund inom fredsrörelsen där han har genomfört aktioner och arbetat med ickevåldsutbildningar. Har suttit i fängelse flera gånger och belönats med två ickevåldspris.

• Sedan 2015 ägnar han sig på heltid åt djurrättsfrågor i projektet Ett år för djuren, där han filmar, bloggar och föreläser, arrangerar manifestationer och coachar aktivister.

Stockholms Fria