Prostitution får ett ansikte

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Hon vill visa personerna bakom det stigmatiserade begreppet prostituerad i sexturismens Thailand. I dokumentärfilmen I do for money visar Åsa Olsson närgångna och känsliga porträtt av tre unga kvinnor som säljer sex till utländska män i nöjesdistriktet Pattaya.

Kultur

– Mitt mål är att få betraktaren att tänka bortom den offerroll som vi västerlänningar normalt tillskriver thailändska sexsäljande kvinnor och istället visa människan bakom, säger dramatikern Åsa Olsson på frågestunden efter att arbetskopian av hennes debutfilm premiärvisats på Teater Scenario.
– Kommer man till Thailand med föreställningen att man ska omvända någon eller rädda världen från prostitution, bemöter man folk med en arrogans som är jävligt ocharmig.

Det var när Åsa Olsson jobbade som hjälparbetare i Thailand efter tsunamin som hon slogs av hur utbredd sexturismen var. När de "vanliga" turisterna flydde fältet fanns en grupp män kvar som trots misären fortsatte att leva livets glada dagar på ölhallar och barer. Priset på sexuella tjänster sjönk drastiskt, vilket utnyttjades.
Åsa Olsson äcklades av cynismen, och när hon bestämde sig för att belysa problemet kändes det mer angeläget att titta på de bortglömda kvinnornas situation än att, som brukligt är, fokusera på den sexköpande mannen. Och hon överraskades av hur mycket fördomar hon själv bar på.
– Som västerländsk, välutbildad kvinna och feminist tror man att man är så öppen. Man tänker inte på att man omedvetet sätter sig över de här kvinnorna när man ser dem som sorgliga offer, säger Åsa Olsson och menar att Ae, Nat och Noi, de tre kvinnorna som medverkar i filmen, ofta känt sig mer kränkta av västerländska kvinnors nedlåtande blickar än av männen som köper deras kroppar.

Just våra djupt rotade, omedvetna fördomar är vad Åsa Olsson främst vill utmana och förhoppningsvis skapa debatt kring. Något som kommer fram ännu tydligare när hennes pjäs med samma namn sätts upp på Teater Scenario i vår. Pjäsen kretsar kring mötet mellan en västerländsk journalist och en thailändsk sexarbetare och bygger naturligtvis på hennes egna erfarenheter.
– Pjäsen skildrar ett möte mellan två kulturer, två världar, som resulterar i en form av maktkamp styrd av fördomar från bådas håll. Trots detta finns ett systerskap, en identifikation som växer fram under pjäsens gång, berättar Åsa Olsson, som själv står för såväl manus som regi i samarbete med Teater Scenarios Farnaz Arbabi.
Att Åsa Olsson väljer att fokusera på personer och fördomar och helt frångår att problematisera kring svåra teman som prostitution eller det globaliseringsrelaterade strukturella förtryck som gör att sexköp i Thailand för sexturisterna upplevs som mer acceptabelt än i hemlandet, kan kritiseras för att vara naivt.

Riskerar inte resonemanget att förlora sin trovärdighet när företeelsen lyfts ur sitt sammanhang?
– Jag personligen bortser inte från att erkänna problematiken och har dessutom konfronterat män som köper sex i Thailand och inte i sitt hemland. Men jag väljer att inte skildrar detta i min film för att ge allt utrymme åt kvinnorna. Det är en stor diskussion som kräver eget utrymme. Jag har gjort filmen med hjärta och om det upplevs som naivt är det synd, menar Åsa Olsson.
Filmen är för närvarande ute för försäljning och förhoppningen är att den ska köpas av tv samt visas på filmfestivaler världen över.

Stockholms Fria