När måleriet blev performance

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Efterskrigstiden var en tid av befrielse och uppror inom konsten. Måleriet togs ner från höga hästar och det stänktes, hälldes, sköts, kladdades och krälades i färg i ateljéer, men också på andra håll. Performance blommade och både konstnärer och publik intresserade sig alltmer för själva handlingen att måla.

Kultur
Konst

Denna förändring speglas i Explosion på Moderna museet i Stockholm. Utställningen består av ett femtiotal konstnärers verk från 1940-talets slut till våra dagar. Det är en intressant och spännande helhet som vinner ytterligare på att den dokumenterar tidiga performanceprestationer.

Amerikanen Jackson Pollocks droppmålningar presenteras som utställningens utgångspunkt, men nog har andra som Niki de Saint Phalle, Carolee Schneemann, Janine Antoni och den japanska konstnärsgruppen Gutai betytt mer för konstens gränssprängningar. Plus Andy Warhol, förstås.

Jag ser en film från en av Yves Kleins föreställningar. Tre nakna kvinnor doppar sina kroppar i färg och gör avtryck på en duk medan konstnären i frack som en cirkusdirektör svassar framför en uppklädd publik och en stråktrio spelar.

Det är förfärligt och förnedrande och klent måleri.

Carolee Schneemanns började använda sin kropp i sina verk i början av 60-talet. I Up to and including her limits hängde hon naken i en sele och målade på golv och väggar.

Verket har rekonstruerats och i en film kan man se hur hon under svåra omständigheter arbetade med denna återerövring av kroppen från Klein och hans gelikar, som knappast förutsåg feminismen.

I samma anda målar Janine Antoni golvet med sitt långa hår med den svarta hårfärgen Loving care, som också är filmens namn.

I början av 1960-talet sköt Niki de Saint Phalle på färgburkar under gips. När kulan träffade burkarna rann färgen över gipset. Hon beskrev att hon ”sköt på alla män, sin bror, samhället, kyrkan och skolan”.

Den japanska gruppen Gutai är närmast okänd i Sverige, men deras verk på utställningen är bland de mest vitala. Akira Kanayama sa sig inte ha tid att måla utan lät en leksaksbil göra jobbet. Han gjorde också verk av sina fotavtryck. Man anar en kritik av den stora Konstnären (Pollock). Sex hål av Saburo Murakami är brunt omslagspapper i en stor ram. Med olika kroppsdelar har han gjort hål i pappret, en underbart enkel metafor för att spränga konstens gränser.

Fakta: 

Explosion! Måleri som handling

Av: Saburo Murakami, Niki de Saint Phalle, Jackson Pollock, Janine Antoni m fl

Var: Moderna museet

När: Till 9 september

Stockholms Fria