Det var ett roligt sätt att rikta ljus mot de problem som ojämställdhet skapar och som drabbar alla delar av samhället, säger Johanna Wester om sin medverkan i pjäsen Egalia.

Johanna Wester: ”Det finns mycket kvar att göra”

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Skådespelare, teaterproducent och förkämpe för mänskliga rättigheter. Stockholms Fria har träffat Johanna Wester.

Kultur

Johanna Wester är född 1984 och har trots sina unga år hunnit skriva en bok och producera teater samtidigt som hon föreläser om mänskliga rättigheter. Hon fick sin utbildning av UNICEF efter en resa till Thailand.

– Det var i början av 2008, säger Johanna Wester. Jag hade just kommit hem från en egendomlig resa där jag först levt ganska ansvarslöst innan jag hade hamnat i Bangkoks utkanter där jag mot mat och husrum arbetade som lärare åt föräldralösa tonåringar. För första gången spelade jag en roll för andra. Att få den sortens väldigt konkreta uppgift, den plötsliga tillhörigheten, gjorde mig väl lite äldre på ett sätt som gav mig ideal och identitet. När jag sedan kom tillbaka till Stockholm började jag utbildningen på Unicef för att fortsätta arbeta med dem och med tiden även på Amnestyakademin som kursledare.

Sedan dess har hon utökat sina arbetsområden till att föreläsa och informera om kvinnors rättigheter, människohandel, diskriminering och folkrätt. Hon arbetar med ett djupt engagemang för utsatta människor, något som även speglas i hennes kulturverksamhet.

– Det blev mycket teater förra året, när jag spelade och producerade pjäsen Egalia på Teater Tribunalen, säger Johanna Wester. Det var ett roligt sätt att rikta ljus mot de problem som ojämställdhet skapar och som drabbar alla delar av samhället. Bland annat skrev DN att vi lät publiken få syn på patriarkatet.

Debutromanen, som släpps på Natur & Kultur i september, handlar om Olivia, en ung kvinna i Stockholm som av förlaget beskrivs som en kvinnlig Holden Caulfield.

– Romanen handlar om vanmakten förknippad med att vara ung kvinna. Bokens titel är Nattsagor för sömnlösa. Huvudpersonen är präglad av hetsiga ideal och hungrar konsekvent efter mer, säger Johanna Wester och fortsätter:.

– Det är ett problem att unga människor uppmanas att längta bort. Att alltid vara ”på väg till ett okänt avlägset annat”. Man gör sig själv en otjänst när man faller för idén att allt kan och bör förbättras.

En gemensam nämnare i dina gärningar är jämställdhet och humanism. Är det områden som intresserat dig under lång tid?

– Framför allt har jag behövt lära mig. Det är svårt att förstå en värld, ett land eller en struktur. Man behöver skolas och det är många omkring mig som kommit mycket längre i sin utbildning. Men nog är det intressant. Människor, mänskligt samspel är väldigt intressant.

Hur ser du på dagens samhälle? Man får en känsla av att problemen ökar, eller är det så att vi får mer information?

– Informationen har blivit friare i alla fall i och med digitaliseringen, internet, globaliseringen, engelskans fäste och så vidare. Vad gäller själva problemen ändrar de ju delvis form över tid, och även lösningarna. Man får försöka hålla sig uppdaterad, samarbeta, ställa frågor när man inte förstår. Och vara optimist.

Hur ser dina tankar ut inför framtiden?

– Det är häftigt att vi är fler på jorden i dag än det funnits människor under hela mänsklighetens historia, vilket borgar för några av de största förbättringarna i historien. Men något jag tycker är viktigt att framhäva när man pratar om rättighetsaspekter är att det handlar om en gynnad majoritet. Det finns samtidigt de inom Sveriges gränser som får det sämre vad gäller inkomst, otrygghet, våld i hemmet och läskunnighet. Det finns mycket kvar att göra.

Stockholms Fria