Recension


Musik
If you have time Artist: Konstrukt & Joe McPhee Bolag: Omlott

  • Saxofonisten Joe McPhee räknas som en av de stora frijazzmusikerna. På skivan If you have time (Omlott) samarbetar han med det turkiska bandet Konstrukt.
Göteborgs Fria

Det är alltid tid för Joe McPhee

”What time is it? frågade sig Joe McPhee på sitt legendariska album Nation Time. Tiden visade sig inte vara riktigt mogen för Joe McPhee när skivan släpptes 1971. Den föll i glömska och Joe McPhee blev aldrig en av de där saxofonisterna som nämndes som en av de mest framträdande vid den här tiden.

I dag känns den genreöverskridande Nation Time mer aktuell än någonsin; känslan är att lyssnare med vitt skilda preferenser i sitt lyssnande alltid hittar fram till Nation Time. Efterföljare finns det gott om; svenska trion Fire! är ett av banden som, likt McPhee, fortsatt att utforska och utveckla korsbefruktningen mellan rock och jazz.

McPhees rykte har växt efter de drygt fyra decennier som gått sedan skivdebuten med Underground Railroad (1969), och i dag hyllas han som en av de främsta företrädarna för den fria jazzen. Otaliga är de samarbeten som McPhee varit involverad i de senaste åren. Tidigare har McPhee gjort inspelningar med Mats Gustafsson, och man undrar om det är Gustafsson som introducerat den svenske frijazzlegenden Bengt ”Frippe” Nordström för McPhee.

”If you have time, check out som Frippe”, skriver Joe McPhee i inlagetexten till If you have time, och dessutom tillägnas ”Frippe” en av låtarna på albumet; den episka och atmosfäriska Frippes Dream upptar en hel sida av vinylen, en låt där McPhees lyriska och varma ton får förena sig med en tonalitet som var typisk för Frippe. Resultatet är magisk musik.

På If you have time samarbetar han återigen med det turkiska jazzbandet Konstrukt. Redan förra året kom deras första samarbete Babylon (Roaratorio). If you have time känns också som en logisk fortsättning på föregående skiva. De elektroniska effekterna sätter även här sin tydliga prägel – de utflippade moog- och thermineffekterna för inledningsvis in musiken på Sun Ra-territorier.

Ett suggestivt samspel mellan Özün Usta på bas och Korhan Argüden på trummor följer på In The Lair Of The Dried Rat Dog. När McPhee och Korhan Futaci på alt- och tenorsax får fritt spelutrymme övergår det hela snart till ett kraftfullt ljudfyrverkeri.

De båda avslutande spåren How Long Has Trane Been Gone (for James Baldwin) och tidigare nämnda Frippes Dream är båda mästerliga. I dessa längre stycken får Konstrukt och Joe McPhee tid att skapa ett gemensamt språk, och här hörs det att de verkligen trivs med sitt samarbete.

If you have time är en rik och varierad skiva. Kanske beskrivs den bäst av Joe McPhee själv. Inledande poemet Something lyder: ”Music is a love beast, a sky dragon, a snake, a hummingbird, a crocodile. If you put your ear close, you’ll hear... something.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Deckare på spaning efter liv

Recension

James Crumley skrev En sista riktig kyss för trettio år sedan. Den har kallats stilbildande inom deckargenren och efterföljande kollegor till Crumley, som exempelvis Dennis Lehane, har framhållit den som epokgörande. Nu släpps den som den tredje delen av fyra romaner i Modernistas serie med Pulp-litteratur, tidigare titlar har varit Denis Johnsons Jesus' son och Jim Thompsons Mördaren i mig.

Fria.Nu

Skräcken kryper in på knutarna

Recension

Det är vinter 1981 i folkhemsförorten Blackeberg nordväst om Stockholm. Oskar är 12 år och mobbad i skolan och fantiserar om att ta hämnd på sina plågoandar. En dag står en flicka i klätterställningen på gården. Hon heter Eli och har flyttat in i lägenheten ovanför Oskar tillsammans med Håkan. Mannen, som man tror är flickans pappa, beter sig mystiskt och sätter snabbt för pappskivor för fönstren i lägenheten. Eli fångar omedelbart Oskars intresse, men hon gör snabbt klart för honom att de aldrig kan bli vänner.

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria