Kulturredaktören har ordet: Sätt polisen i skolbänken!

Jag är naiv, jag vet. Jag tror på människan. På djur och växter också och en massa flum. Men jag tror inte att det elände vi ser omkring oss är ett resultat av något syndafall, demoner, kulturella avarter eller illasinnade religioner. Jag tror att det beror på att vi människor är som rastlöst vankande björnar på ett zoo. Djuret människa har satt sig själv i fångenskap. Vi beter oss som andra varelser gör när de är hotade, stressade eller inte har tillräckligt med mat och utrymme.

Vi vet att chimpanser kan ställa till med massmord. Att andra djur kan behandla också sina egna avkommor brutalt när naturen ställer till det för dem. Många djurarter slutar med tiden till och med att fortplanta sig när omständigheterna blir för svåra. Ägg och embryon kan tillbakabildas, assimileras av kroppen.

När jag ser ut över mänskligheten så får jag en känsla av att vi blir allt mindre mänskliga. Vi är allt mindre i balans med vad det är att vara djuret människa. Våra försvarsmekanismer har slagit till en gång för alla, som att vi går omkring och är förberedda på att bli överfallna. Vågor av utmattningssyndromssjukskrivningar. En alldeles för hög alkoholkonsumtion och på senare år fullständig samhällelig urballning.

Nazister. På svenska gator. Poliser som lullar runt med NMR som en skolklass på klassresa. Poliser som skjuter och misshandlar unga människor med olika funktionsnedsättningar. Det gör inte människor i balans i ett samhälle i balans.

I dagarna sköt en grupp poliser en obeväpnad ung man med Downs syndrom. Några veckor tidigare vred poliser om armen på en kille med autism så våldsamt att den bröts på tre ställen. Båda hade haft leksaksvapen i handen. I det andra påstår pappan att polisen hade tyckt att han skulle vara glad att de inte hade skjutit grabben.
Händelser som dessa kan ses som att de är olycksfall i arbetet. Polisen hävdar det. Ingen har åtalats än.

Ibland skiter det sig. Folk gör fel. Det är bara det att när en polis gör fel, har otillräcklig utbildning eller blir skräckslagen så kan människor dö. Inte bara bovar och banditer. Vem som helst. Problemet är bara att vissa av oss har mycket, mycket svårare att hantera sådana situationer.

Även om jag har förståelse för att grejer faktiskt bara händer utan att någon egentligen vill illa måste man utkräva ansvar, analysera varför det sket sig och se till att det inte händer igen. För bara någon med ganska suddig moral och etik tycker att det är okej att vrida om en ung mans arm tills den bryts på flera ställen alldeles oavsett omständigheterna. Det är i sig ett totalt misslyckande, oavsett vad grabben gjort.

Lika självklart är det så att en del människor beter sig för vidrigt. Ibland måste det till våld för att skydda andra. Men när det gäller människor med neurologiska funktionsnedsättningar går det inte att använda samma metoder som för andra. Tvärtom, genom att gå på med den vanliga auktoritära polisstilen förvärrar och komplicerar man situationen snarare än löser den.
Det är inte det minsta svårt att stressa någon till lite vad som helst då. Och polisens uppgift är inte att snabbstraffa, utkräva konsekvenser. De ska hjälpa oss. De är våra tjänare även om de kanske inte gillar tanken alla gånger.

Det finns en beprövad metod med gott stöd i litteratur och forskning. Den kallas lågaffektivt bemötande och går i princip ut på att ta det iskallt. Eller som en vän uttrycker det, att bli skitarg extremt långsamt. Jag har tillämpat metoden både när jag har arbetat med barn, med eller utan funktionshinder och med ungdomar med missbruksproblem och kriminalitet i bagaget. Själva metoden lär man sig snabbt, det svåra är att verkligen tro på den, på att vara vuxen och ställa sig över de känslor som bubblar upp.
Risken är annars att människor med olika former av osynliga funktionshinder kommer att råka illa ut också i framtiden.
 

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Autism för nybörjare

Autism awareness month har utropats av amerikanska handikapporganisationer. Man hoppas kunna höja medvetenheten om att det finns människor bland oss som på vissa plan fungerar fundamentalt annorlunda än majoriteten i den neurotypiska världen. Jerker Jansson har i praktiken en fot i båda världarna och vill försöka ge en möjlighet till förståelse för hur det känns

Rinkebysvängen, Yakumbé och en halling

Det bullrar ordentligt på Skeppsholmens folkhögskola i Stockholm. Slagverksgruppen Yakumbé repar inför släppfesten för nya cd:n Rinkebysvängen. Jerker Jansson som har fått lyssna på skivan i förväg gör ett besök mitt i förberedelserna.

Får de va’ gött att leva?

SVT sände nyligen scenversionen av Macken, en av de mest populära svenska humorserierna någonsin. Serien som sändes 1986 bestod bara av sex avsnitt innehöll sketcher och inte minst sånger som blivit klassiska. Jerker Jansson tror att det inte bara beror på Claes Erikssons geniala texter och sånger utan också på seriens rötter i bondkomiken.

Vinsten viktigare än kvaliteten

Mats-Eric Nilsson har tidigare skrivit om det utbredda matfusket. Om tillsatser, skräpingredienser och om hur vi luras att tro att industrimaten är något annat än den är, hemlagad, sund. Nu har turen kommit till alkoholbranschen, vinproducenterna främst och det visar sig förekomma minst lika mycket fusk där som i livsmedelsbranschen. Jerker Jansson har läst Château Vadå.

”En farlig pjäs”

Jerker Jansson har träffat Alexander Charlamov som sätter upp Isbrytaren, en egen pjäs om en teatergrupp som arbetar med en fingerad pjäs: ”En modern patriot” som en gång varit bannlyst, ungefär som när Life of Brian inte fick visas på vissa tevekanaler i England. Pjäsen har premiär 10 november på Olympiateatern i Stockholm.

© 2024 Stockholms Fria