Fördjupning


Lars-Gunnar Larsson
Fria.Nu

Onyanserad bild ger ensidig rapportering

Nyhetsbilder från Israel och Palestina visar oftast sprängda bussar och tumultartade begravningar, stenkastande palestinier och israeliska soldater. Visserligen spektakulära och spännande, men de beskriver bara en liten del av verkligheten. Den som passar i tidningen. SFT har träffat två erfarna fotografer som ger sin syn på vilka bilder som används och vilka konsekvenser det har för vår förståelse av konflikten.

Medier över hela världen följer utvecklingen i Mellanöstern, och håller pressarna i väntan på de senaste bilderna. Och Sverige är inget undantag. Israel-Palestinakonflikten har ett högt nyhetsvärde och ges mycket utrymme i tidningarna. Men tonvikten ligger på texten. Där finns analyser, perspektiv och förklaringar, medan bildens uppgift blir att väcka uppmärksamhet. Det leder till att nyhetsbilderna blir rutinmässiga bilder på spektakulära händelser som bombplatser och kaotiska demonstrationer. Ibland oavsett vad artikeln handlar om. En text om en förhandling kan illustreras med en bild från en våldsam begravning. Men de flesta bilder används bara för att beskriva det som texten redan sagt, menar fotojournalisten Donald Boström.

- Svensk media utnyttjar inte bildens verkliga möjligheter att vara med och berätta en historia. Bilden har i de flesta fall reducerats till en illustration av texten. Efter ett sprängdåd visas naturligtvis den sprängda bussen, men man låter inte bilden gå vidare och berätta själv. Rätt använd kan bilden göra att läsaren kan förstå komplicerade skeenden, den tar oss närmare. Men det görs sällan i dag och då kapar man en möjlighet att förklara och beskriva, menar han.

Han har varit i Mellanöstern ett 40-tal gånger sedan den första Intifadan bröt ut 1987, och är kritisk mot journalistiken som inte har lyckats förklara konflikten.

- Tusentals journalister har försökt förklara hur den uppstod, varför den fortsätter och vad den handlar om ända sedan 1948, men de har uppenbarligen inte lyckats. Men ändå fortsätter rapporteringen likadant.

Han menar att en anledning till den svaga rapporteringen är en brist på förståelse för vad bilden kan göra. Bildens förmåga att väcka tankar och känslor kan tillsammans med texten hjälpa läsaren att på ett djupare vis förstå.

- Jag kan nog intellektuellt begripa hur det känns att förlora ett barn. Men har jag inte upplevt det känslomässigt själv, kan jag inte heller fullt ut förstå. Bildens styrka är ju att den kan förflytta en människa in i situationer och låta henne känna med både hjärna, hjärta, mage, Men det är sällsynt att nyhetsbilderna används så i dag, menar han.

Mycket beror på tidningarnas format. Det är trångt på sidorna och texterna och bilderna får begränsat utrymme. Donald Boström menar att det korta formatet gör att tidningsläsarna får en felaktig bild av verkligheten.

- Efter en bussprängning visas en bild på bussen. Nästa dag är det vedergällning av israelerna, och då visas ett söndersprängt hus. Det ger en bild som är långt ifrån verkligheten. Läsarna får intrycket av att det är en situation med två arméer som turas om att slå till, men i själva verket är det precis tvärtom. Det finns bara en krigsmakt som ensidigt ockuperar, och ett annat folk som till 99 procent har stenar som enda vapen.

För att nå den djupare förståelsen krävs ett samspel mellan text och bild, och att bilderna får ta mer plats. Men för att det ska vara möjligt krävs, enligt Donald Boström, en redaktion som är villig att avsätta tid och utrymme i tidningen för den verklighet som pågår mellan explosionerna.

- Men det förutsätter att fotografen kan vistas en längre tid på de ockuperade områdena, och det kostar pengar. Donald Boströms egen medicin för att öka förståelsen har blivit att sammanställa boken Inshallah. Där samsas ett stort antal bilder med texter från skribenter med lång erfarenhet från området.

För att nyhetsbilder ska vara gångbara i media måste de ha ett högt nyhetsvärde. De ska vara rykande aktuella och så unika som möjligt, och helst skildra något dramatiskt och uppseendeväckande. Det innebär i de flesta fall sprängda bussar, begravningar och demonstrationer. Donald Boström menar att bedömningen av nyheter under lång tid har formats av västvärldens moraliska och kulturella uppfattningar.

- Nyhetsvärdet styrs av det rådande politiska intresset, vilket är samma sak som det tillfälligt rådande amerikanska intresset. USA har dominerat berättandet i konflikt efter konflikt, och svenska medier följer med eftersom vi svenskar identifierar oss med det amerikanska, kristna och vita. Först när en opinion bildas och en vändning kommer inom USA kan vi följa efter.

Han menar att den amerikanska dominansen över berättandet leder till en extrem likriktning som är till nackdel för palestinierna. Europa identifierar sig lättare med israelerna som mestadels är européer eller invandrade från USA, och har västerländskt tänkande och vanor. Det arabiska är däremot okänt och svårare att identifiera sig med. Men det finns överlag kort om utrymme på nyhetsplats i tidningar och tv för att dokumentera vardagen mellan de extrema händelserna. Men det är just den typen av rapportering som behövs för att ge en djupare och mer fullständig bild av vad som händer i området, menar Donald Boström. Men det är mycket svårare än att beskriva det spektakulära och ytliga.

- Krigsbilder har behövts fram till nu. Men nu behövs ett nästa steg. Vi kan i princip lämna bomber och granater och i stället beskriva det inre traumat och den inre konflikten. Fortfarande har ingen tagit sig in i kropp och själ hos människorna på de ockuperade områdena. Många har försökt, men ingen har lyckats, menar Donald Boström.

Sven Näckstrand är fotograf och arbetar för den franska nyhets- och bildbyrån l'Agence France-Presse, AFP. De sammanställer och distribuerar många av de bilder som vi ser i våra svenska tidningar. Sven Näckstrand har arbetat i Mellanöstern under drygt 20 år och vet precis vilken typ av bilder som efterfrågas, ofta från bombplatser och begravningar.

- Du får rutin med åren. Det ska vara någonting som gör att du fastnar för bilden, till exempel ett ansiktsuttryck. Det är som att bygga en bil, vissa saker måste vara med, förklarar han.

Eftersom bilder på bombplatser är högt efterfrågade har det blivit en rutin, berättar han.

- Tyvärr har det blivit så. Det är som en fotbollsfotograf som ser flera matcher i veckan. Han vet precis var han ska stå, och vilka vinklar som blir bäst.

Sedan gäller att få iväg bilderna så fort som möjligt eftersom det alltid finns en

deadline som väntar.

- Om en bomb smäller i Jerusalem på förmiddagen finns det tidningar i Asien som vill ha bilderna så snabbt som möjligt. Sker det på kvällen är det europeiska tidningar som håller pressarna. Sedan väntar de amerikanska.

Den moderna tekniken gör att fotograferna kan vara på plats, snabbt ta en serie bilder och sedan, ståendes på gatan, skicka i väg dem. Men från Svens kamera till tidningen är det lång väg. Han tar en serie bilder och skickar i väg sina favoriter till AFPs kontor på Cypern där personalen gör ett urval och skickar dem vidare. I Sverige distribueras AFPs bilder av Pressens bild som sammanställer ett stort bildmaterial från hela världen från många olika nyhetsbyråer. Pressens bild gör sitt urval utifrån det rikliga materialet och skickar sedan ut bilderna till de redaktioner som prenumererar på tjänsten. Sedan blir det redaktionens sak att välja vilken bild som publiceras.

I slutändan är det inte många av alla de bilder som produceras som blir publicerade. Med jämna mellanrum sammanställer AFP en lista över vilka bilder som används i olika länder. Eftersom fotograferna inte censurerar själva blir det ofta blodiga, hemska bilder. Men de används inte av tidningar i norra Europa.

- Tidningar i Sydamerika och Asien använder de starkaste bilderna. I Sverige blir det ofta översiktsbilden, där man ser en urblåst buss på avstånd.

Men bilderna som hamnar i tidningarna är inte alltid identiska med dem som skickas

iväg. Ibland klipps de för att passa in på sidorna, och då kan hela bildens betydelse ändras.

- Många tidningar är ansvarslösa. När bilderna ändras kan de få en helt annan mening. En bra bild klipps ner så att det är synd att över huvud taget lägga in den på sidan.

Han menar att förklaringen kan ligga i att kvaliteten på personalen som behandlar bilder på redaktionerna har gått ner. Stora nedskärningar i mediebranschen har drabbat den lågprioriterade fotohanteringen vilket leder till fler dåligt valda bilder.

- Under flera år har jag observerat en stor internationell tidning som har bra bilder i 3-4 veckor, och sedan dåliga bilder i 3-4 veckor. Det måste bero på personalen som väljer bilderna, säger han.

Den dåliga bildhanteringen och det ensidiga skildrandet av bombplatser och begravningar ger ingen hel bild av verkligheten eller av människorna som lever i den. De nyhetsbilder som är vanligast är konfliktbilder. Palestinierna avbildas oftast i stora grupper i samband med demonstrationer eller som stenkastande ungdomar. Att de också ofta avbildas som lidande är fullt naturligt, menar Sven Näckstrand.

- Israel är en av världens starkaste militära makter och de har bestämt sig för att köra en hård linje. Då får de acceptera att palestinierna ser ut som den svaga sidan.

Han menar att israelerna också lider, men på ett annat sätt.

- De kan fortsätta med sitt vanliga liv. Om något förstörs kan de bygga upp det igen, det kan inte palestinierna. Deras byar är förstörda, de har inga jobb och knappt någon mat till barnen. De ligger illa till.

Israeler på bild är oftast soldater, poliser eller ortodoxa bosättare med gevär på axeln.

- Men de är i minoritet. Majoriteten av israelerna är som vilka européer eller amerikaner som helst. Men det är inte mycket av dem som syns. Lika lite som den palestinska farmaren som försöker klara skörden eller de hundratusentals som inte har ett jobb.

Den verkligheten, som ligger bakom konfliktbilderna, belyses sällan i nyhetsrapportering. Det är synd, säger Sven Näckstrand.

- Det är viktigt att svensken får se andra sidor också. Det skulle behövas fler reportage om personer på båda sidorna, deras hopp och tro om framtiden. Lite mer vardagsliv skulle inte skada, och många svenskar frågar mig om just det, berättar han.

Men i dagsläget finns det många konflikter i världen som konkurrerar om utrymmet i tidningarna.

- Inte en dag går utan att du kan slänga in en våldsamhet från någonstans i världen på förstasidan eller på utrikessidorna, konstaterar han.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Enbart konflikt i bildpublicering

Vad föreställer egentligen nyhetsbilderna från Israel och Palestina? SFT har tittat närmare på rapporteringen i våra två ledande dagstidningar, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria