Fördjupning


Anders Erkéus
Stockholms Fria

Folkomröstningskampanjerna - ett ojämnt lopp

Efter anslutningsomröstningarna i de tio nya EU-länderna gjorde Team, The European Alliance of EU-critical Movements, en enkät för att analysera hur pass rättvisa omröstningarna hade varit. Man uppställde ett antal kriterier och undersökte dessa för alla de nya länderna. Här är sammanfattningarna för några av kriterierna. Arbetet gjordes av Henrik Dahlsson, dåvarande generalsekreterare för Team och Kevin Ellul-Bonici, anställd av EU-kritiska IND/DEM gruppen i EU-parlamentet.

Uppmuntrades ett maximalt medborgerligt deltagande? Generellt kan sägas, att regeringarna knappast uppmuntrade en bred balanserad offentlig debatt. De föreföll mer intresserade av att få ett ja-resultat. Massiva resurser och en i allmänhet vinklad media bidrog till detta mål. Valdeltagandet som sådant uppmuntrades, eftersom det krävdes ett visst valdeltagande för en giltig omröstning i en del länder. Väljarna fick dock inte tillgång till den text som de röstade om. I de flesta fallen fanns inte ens landets anslutningsfördrag på det egna språket. Detta skedde endast i Estland och Lettland, där emellertid fördragen presenterades mycket sent.

Fördelades offentliga resurser jämlikt mellan alternativen? Även om de exakta siffrorna för vad ja- respektive nej-sidorna fick i statligt stöd är oklara, så ger kommentarerna en tydlig bild. Alla anslutningsomröstningarna kan betraktas som 'orättvisa' med hänsyn till de resurser som användes. I de flesta länderna fick inte nej-sidan några offentliga resurser alls, för att kunna matcha ja-sidan, som stöddes av regeringen, storföretagen och de stora medierna.

Avstod utomnationella intressen från att blanda sig i anslutningsomröstningarna? EU-kommissionen spelade en viktig roll för att påverka utgången av omröstningarna, både genom att stödja ja-sidan med pengar och genom besök i de folkomröstande länderna. Nej-sidan använde också utländska besökare i sina kampanjer i viss utsträckning, men dessas politiska inflytande kan inte jämföras med det hos EU-kommissionärer eller presidenter och premiärministrar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kritik från det nya EU

Förra veckan redovisades i Stockholms Fria några av de krav som ställdes på Tjeckiens stålindustri i och med EU-inträdet. Tjeckien är ju ett av de tio öst- och centraleuropeiska länder som samtidigt blev EU-medlemmar den 1 maj 2004, efter ja-segrar i folkomröstningar i länderna.

Att rädda konstitutionen

Det börjar stå alltmer klart att EU-ledarna har för avsikt att söka fortsätta på den väg som den nedröstade EU-konstitutionen innehöll.

Konstitutionens väg

Under de senaste åren har ledande EU-kretsar sökt ta ett avgörande steg för att befästa sitt projekt med att införa en konstitution. Det har hittills inte gått så bra, oväntat motstånd infann sej, och den europeiska framtiden ligger nu öppnare än på länge. Här är historien om konstitutionens väg fram till i dag.

Så funkar EU-Sverige

Vi lever i EU-Sverige. En politisk enhet, som styrs åtminstone lika mycket från den Europeiska unionens beslutande organ som från de inhemska. Det är svårt att sätta siffror på sådant, men ett mått kan vara det faktum att en klar majoritet av våra riksdagsbeslut numera handlar om att verkställa direktiv från EU. De stora medierna talar ofta slarvigt i termer av att 'EU-parlamentet beslutar något' och liknande när man rapporterar EU-nyheter. Antingen har man då gett upp att beskriva hur det egentligen går till, eller så vill man framställa EU i en mer demokratisk dager. Vi inleder därför vår serie Ett annat Europa med ett försök att berätta hur styrelseskicket egentligen ser ut.

© 2024 Stockholms Fria