Gräset är alltid grönast där man står | Stockholms Fria
  • ”Jag rekommenderar alla som vill skriva att skaffa barn”, råder Aase Berg.
Stockholms Fria

Gräset är alltid grönast där man står

Uppvigling. Det tycker Aase Berg är ett lämpligt syfte för poesin. Hon vill, med sina dikter, få folk att rycka upp sig och se nya perspektiv. Poesi som ett slags politik för att nyansera tillvaron - en djupare samhällskommentar om vilka drömmar vi har, vad vi längtar efter.

- Litteratur hänger ihop med allting annat men poesin är en fristad där man får kommentera det man ser med sin egen röst. Där behöver man inte behaga någon, säger hon och tillägger att nyanserna lätt försvinner i vårt samhälle.

Men i litteraturen finns det gott om utrymme för komplexitet och nyansrikedom. Aase Berg tycker att litteratur ska förmedla sanningar som inte går att uttrycka på annat vis. Till synes obegripliga dikter tror hon också kan sätta igång tankar hos läsaren. Hon vill försöka utvidga begreppet begriplighet genom att tänja på gränserna för språket, visa att man kan förstå dikter på flera plan.

- Jag har en fantasi om folkbildning. Jag skulle vilja uttrycka svåra saker på ett lätt sätt och få poesin att tilltala folk, utan att den för den skull måste vara begriplig på ett intellektuellt plan.

Poesi som show intresserar henne inte. Hon sympatiserar mer med språkmaterialister än spoken-word-poeter, och eftersträvar inte att exponera sig på det sättet som de gör.

- Poetry Slam slår följe med samhället i stort där det handlar om att visa upp sig. Jag tror inte att det är rätt väg för poesin.

Poängen för henne med att uttrycka sig genom dikter är att hon slipper vara charmig.

- Tillgängligheten kan skapas på andra sätt, i själva texten.

För egen del skriver hon ett slags 'vidgad realism' som hon hoppas förmedlar mer till läsaren än bara igenkänning. Hon vill inte skänka tröstepiller till misströstande medborgare. Det tror hon kan inge en falsk samhörighetskänsla.

- Jag gillar inte när litteratur ska vara botemedel mot samhället, man blir inte gladare av det. Söker man tröst är det oftast för att man ska slippa ta itu med sådant som kan göra en till bättre människa.

I och för sig tror hon att hennes dikter också kan leda till tröst, men på ett djupare plan. Som i psykoanalysen. Där försöker man inte i första hand bota symptomen, snarare få analysanden att se sanningen. Hon vill bryta tabun och utforska sin egen ruttenhet när hon skriver. Konfrontera sig själv med obehagliga sanningar.

Surrealistgruppen var hennes 'ungdoms uppväxtmiljö'. Enligt henne var de och rotade vid alla gränser; både vad gäller politik, liv och konstnärligt arbete. De satte sina egna tolkningsregler och lekte mycket med slumpen.

- Gränsen mellan kreativ och destruktiv paranoia var rätt hårfin, kan jag tycka. Jag värjer mig för sambandsmani nu för tiden, det är psykotiskt tänkande som man inte mår bra av.

I dag menar hon att sammanträffanden bara är ointressanta och sorgliga, 'tomt glitter'. Hon säger att det är tur att hon har så stark självbevarelsedrift, för det kunde ha gått 'käpprätt åt helvete'. I dag har hon inte mycket med gruppen att göra.

- Men det var en genomgripande skola i psykiskt mod, vi ifrågasatte verkligheten i grunden.

Aase Berg finner inget egenvärde i att vara subversiv men tycker att det är svårt att inte vara i uppror mot samhället. Hon är misstänksam mot det samhället värderar som viktigt, att makt och pengar äger tyngd medan vårt känsloliv knappt räknas, och säger sig stå i opposition till det mesta. Självklart också till manssamhället. En bok som har gjort starkt intryck på henne är Scum-manifestet av Valerie Solanas. Om man läser hennes arga bok som att hon faktiskt bokstavligt menar det hon skriver, enligt de normer som gäller inom patriarkatet, framstår hon enbart som fascist- oid. Man missar själva poängen, anser Aase Berg.

- Det handlar snarare om att hon skapar sitt eget system. Hon struntar i hur man bör lägga fram saker litterärt.

Medan Aase Berg väntade barn skrev hon sin Augustnominerade diktsamling Forsla fett. Den kretsar kring födsel och växande. Det är en obönhörligt borrande, kroppslig och samtidigt lekfull poesi som kan väcka allt från fascination till avsmak. Här finns barnramslika rim och tydlig rytmisering, dikterna är hårt komprimerade:

Låt tid vagga stilla i haren

låt bära och hålla i den lugna haren

låt skalle vagga i skelettets skål'.

Eller som i dikten Valnöt:

Valnöt,

skalnöt

skalle nöter

skalpen inifrån

- Jag ser orden som former och haren står för ett slags rörelse, den blir allt magrare genom diktsamlingen, dessutom byter den kön, förklarar hon.

Moderskapet har påverkat hennes skrivande rejält. Innan var texterna betydligt mer aggressiva och mångordiga. Hon var förbannad på allt; samhället, politikerna, de upptrissade materiella behoven hos folk... I dag känner hon sig mer ödmjuk och sårbar, har fått en ny dimension av tillvaron och vet att livet hänger på en skör tråd.

- Jag rekommenderar alla som vill skriva att skaffa barn.

Hennes nya diktsamling, som kommer den 18 januari, handlar bland annat om just barn, 'den barnsligt subversiva omedelbarheten'. Samlingen innehåller också rätt 'fysiska' dikter där hon försöker hitta balansen mellan frihetsbehov och jordbundenhet.

- Dikterna kastar mellan att sväva högt uppe i luften och stå med fötterna stadigt på jorden.

Frihet är en svår fråga, tycker Aase Berg.

- När man är ung tror man lätt att familjelivet är ett fängelse och att frihet har att göra med det vilda singellivet, men med åren får man revidera den uppfattningen. Gräset är alltid grönast där man står, det är filosofin i min nya bok.

Hon har helt klart inspirerats av sina barns språkbruk och deras självklara glädje. Deras omedelbara sätt att vara lyckliga på är subversivt, menar hon.

- De tänker inte på konsekvenserna, därför kan man inte manipulera dem eller hålla dem i schack. Det finns en upproriskhet i deras lycka.

Dikterna är fyllda av ordlekar. De är mer konkreta och vardagsnära än i Forsla fett. Och roligare. Hon har försökt att beskriva en idyll. Det är ingen liten utmaning om man vill und-

vika plattityder.

- Jag bestämde mig för att skriva om lycka, jag ville pröva om det var möjligt. Men så småningom började det smyga sig in obehagliga ord i dikterna.

I en midsommardikt dök till exempel ordet vedklyvspedodaler upp, vilket låter ganska våldsamt och kan föra tankarna till pedofili. Resultatet av hennes försök blev ingen renodlad idyll alls, utan en komplex och mer nyanserad bild av lycka.

Skrivandet försätter Aase Berg i ett psykotiskt tillstånd där jaget blir upplöst och verklighetsförankringen försvinner. Hon förmår inte rensa bland intrycken. Tidigare ville hon helst leva i detta tillstånd konstant. I dag tycker hon att krocken mellan skrivandets fantasivärld och vardagliga sysslor, som att handla på Konsum, är bra. Hon gillar att leka med språket och omsorgsfullt utforska laddningen i orden. Men det är sällan alla schatteringar och dubbelbetydelser verkligen når läsaren, har hon insett.

Hon tycker att det är smärtsamt att hon aldrig kan kommunicera till fullo.

- Men man ger sig inte ändå.

Ett bra exempel på kommunikation är

skrivarskolan hon driver på nätet, tillsammans med författaren Thorbjörn Lindhe. De ger individuell handledning till 120 elever och inriktar sig på skönlitterärt skrivande. Deras ambition är att bli lika välrenommerade som Biskops-Arnös skrivarutbildning. Hon översätter även ungdomsböcker från engelska, skriver artiklar och recenserar litteratur i radio. Under en period axlade hon redaktörskapet för den numer nedlagda litteraturtidskriften BLM (Bonniers litterära magasin), tillsammans med Kristoffer Leandoer. Hon tycker att de lyckades med sin ambition att vara oberoende.

- Vi förde fram okända skrivande människor likt rockstjärnor, medan redan etablerade författare fick ganska litet utrymme.

När man som författare har hamnat på en viss nivå i hierarkin så är det, enligt henne, ingen som längre ifrågasätter det man skriver. Själv tycker hon inte att hon tillhör denna etablerade skara och verkar rätt nöjd med det. Hon vet hur det känns att få dålig kritik, men har senare tänkt 'Fan, de hade ju rätt'.

- Det var bra att de satte mig på plats. Det handlar inte om att bli omtyckt som författare, jag tror det kan vara farligt. Det vore obehagligt om jag kom i ett läge där jag bara fick bra recensioner.

För Aase Berg handlar det snarare om ifall kritikern har förstått henne eller inte.

Rekommenderade artiklar

Tafdrup bryter ny mark

Det är en sann utvecklingsroman Pia Tafdrup har skrivit, spännande som en thriller med ett nästan besatt flöde i berättandet. Ge sig hän handlar om att slita sig loss från sina föreställningar om sig själv och sitt liv, 'att gå hela vägen', som hon uttrycker det. Romanen visar hur mötet med någon annan kan förändra oss.

Fria.Nu

Demokratin stärks av att bli ifrågasatt

Den representativa demokratin av i dag är på väg att självdö. Allt färre röstar och de verkliga makthavarna är ändå inte folkvalda. Nobelpristagaren José Saramago vill se en förändring. Och det är universitetens uppgift att gå i spetsen för den, menar han.

Att fånga dagen i sex delar

- När jag är färdig med självbiografin och inte hela tiden behöver analysera min omgivning kanske jag äntligen träffar mig själv, säger Birgitta Stenberg, som nu arbetar på den sjätte och sista delen av den självbiografiska romansvit som hon påbörjade 1981 med Kärlek i Europa. Men hon har fortfarande inte skrivit den bok som betyder mest för henne själv.

Konsten, politiken och livet går hand i hand

All konst är politisk, det handlar om vem du riktar dig till. Det menar Gustavo Aguerre, som tillsammans med Ingrid Falk bildar konstnärsduon FA+. De har ofta sökt upp en publik som inte har för vana att frekventera museer och gallerier.

© 2021 Stockholms Fria