Journalisterna Eva Kaijser och Monica Björk har skrivit en bok om en bortglömd del av Stockholms historia.
I sekelskiftets Stockholm var den bristande hygienen i livsmedelsbranschen ett folkhälsoproblem. Med undermåliga råvaror spreds sjukdomar och flera fall där barn, företrädesvis från arbetarhem, dog av mjölk utspädd med gödselvatten dokumen-terades.
En av de som upprördes av hur snusket och lurendrejeriet slog mot redan utsatta grupper var Anna Whitlock, folkbildare i sociala frågor och ordförande i den nybildade landsföreningen för kvinnors röst-rätt. Under sommaren 1904 hade hon rest till England för att hämta inspiration från den kamp suffragetterna där bedrev.
Anna Whitlock var en van resenär och hade besökt London vid ett flertal tillfällen. Men denna gång vändes hennes intresse från över- och medelklassens rösträttsaktivister till fattiga textilarbetare i den lilla industristaden Rochdale, och den kooperativa handelsverksamhet de startat för att slippa köpa livsmedel till överpriser.
Med sig i bagaget hem hade hon idén om en liknande verksamhet i Stockholm. Ett knappt år senare, den 8 november 1905, hade tankarna omsatts i verklighet när Svenska hem öppnade sin första butik vid Stureplan.

Rörelsen väckte stor uppståndelse redan från början. I en tid då gifta kvinnor var omyndiga och banklån enbart beviljades män hade Anna Whitlock lyckats samla en krets välbeställda, välutbildade kvinnor runt sig och ordnat finansieringen genom kontakter. Och till råga på allt drevs butiken uteslutande av kvinnor, samtidigt som enbart kvinnor var berättigade att handla i den.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Under ledning av sin stridbare ordförande Hjalmar Petersson startade Stockholms specerihandlareförening krig mot Svenska hem. Föreningen kontrollerade en stor del av livsmedelsdistributionen och lyckades få med sig nästan samtliga Sveriges matproducenter i en bojkott mot Anna Whitlocks initiativ. Det hela gick så långt att Svenska hem i slutändan var tvungna att söka sig utomlands för att trygga varuförsörjningen.

Eva Kaijser, som tillsammans med Monica Björk skrivit en bok om Svenska hem, tror att både ekonomiska och ideologiska skäl låg bakom bojkotten.
- De såg det som ett ekonomiskt hot eftersom det här var första gången mer välbeställda kvinnor, från de välbeställda klasserna, ville starta en kooperativ förening. Jag kan tänka mig att de också ogillade det här med att kvinnor skulle arbeta. Kvinnor förväntades ju inte ta anställningar eftersom männen skulle försörja dem
Bojkotten möttes emellertid av motstånd. Kunderna slöt upp kring Svenska hem och den första butiken vid Stureplan fick så småningom fem efterföljare. 'Alla' tidens medvetna kvinnor tecknade medlemskap i kooperativet, däribland Selma Lagerlöf, Elin Wägner och Ellen Key.

Sista kapitlet i sagan om Svenska hem skrevs 1916. Det pågående världskriget slog hårt mot rörelsens ekonomi, och efter en het intern debatt fattades beslut om att gå samman med den i fråga om medlems-antal betydligt mindre Konsum- tionsföreningen Stockholm. Anna Whitlock opponerade sig i ett tidigt stadium eftersom hon fruktade att alliansen skulle leda till att kvinnornas ställning i rörelsen försvagades.
- Svenska hem ville först inte
gå med. Men till slut bestämde man sig för att offra feminismen på det kooperativa altaret, säger Monica Björk.
Några år senare hade Anna Whitlocks farhågor besannats. Ingen av butikerna hade längre kvinnliga föreståndare.
Med sin nya bok, och i anslutning till den en utställning på Stads-museet, vill Eva Kaijser och Monica Björk ge de kvinnor som för drygt hundra år sedan skapade Svenska hem den uppmärksamhet de förtjänar.

Men vad är då anledningen till att historien om rörelsen som revolutionerade det kooperativa Sverige fallit i glömska?
- Det är väl som med mycket historia, det hamnar i arkiven av olika skäl, säger Eva Kaijser. Det här var en avslutad historia, och sedan startade Konsum och profilerade sig som en egen grej. Men man kan också tänka att det beror på att det är kvinnor, de är inte så duktiga på att bygga monument över sig själva. Det var verksamheten som var det viktiga, att kooperationen spreds eller att människor fick nytta och glädje av det de gjort.
Ibland kan dock även bortglömda historier göra sig påminda på oväntade sätt. Under arbetet med boken upptäckte Eva Kaijser att en inte alltför avlägsen släkting var en av dem som sympatiserade med kooperativet.
- När vi tittade i medlemslistorna märkte jag att min farmor var med.
- Vi är alla ättlingar till Svenska hem, säger Monika Björk och ler.