Systemfel försvaras med sifferexcercis
Kristian Borg svarar på Johan Wopenkas kritik av hans artikel i Fria Tidningen den 31/5-08 om könsfördelning av litteraturpriser.
Replik För att försvara ett djupt liggande systemfel gräver Johan Wopenka ner sig i sifferexcercis. Syftet med undersökningen var inte att peka ut några enskilda ”skurkar”, utan att försöka initiera en diskussion på ett område där det råder i stort sett total tystnad.
Svenska deckarakademin är inte värst på området och jag har heller aldrig lyft fram dess verksamhet som exempel på ”kvinnoförtryck”, som Wopenka skriver. Däremot är den ojämna fördelningen av priser ett tecken på ett strukturellt problem.
Orsaken till att lyfta fram deckarpriset, bland många andra, var att visa att detta inte är ett enskilt fenomen utan förekommer i smått som stort. Jag kan inte avgöra om exempelvis de medialt haussade deckardrottningarna är värda att få pris, men det är ett faktum att fler män än kvinnor fått Deckarakademins pris. Om istället fler kvinnor än män hade belönats är jag övertygad om att en ilsken debatt skulle ta fart, med kritiker som ropar ”ojämställdhet” och ”kvoteringspolitik”. När motsatsen råder är det tvärtyst.
Jag förstår att prisjuryer har att bedöma kvaliteten på ett antal utgivna böcker under ett visst år inom respektive genre. Men att hänvisa till litterär kvalitet eller att könsfördelningen motsvarar antalet publicerade böcker är inte en ursäkt som är hållbar i längden. Undersökningen är en ansats att kartlägga ett mönster. Hur det har sett ut år för år är inte intressant, men när man ser hela bilden sammantaget bör vi fundera på om och i så fall vad som är snett i litteratursverige.
Naturligtvis hade granskningen vunnit på ytterligare infallsvinklar, det är jag inte sen att erkänna. Men jag tycker ändå att den har visat att det finns något för akademierna att arbeta med. Såväl små som stora prisutdelare bör liksom andra grupper i samhället, till exempel företagare som diskuterar könsfördelning i styrelserummen, hänga med i en nödvändig samhällsförändring. Hur arbetet ser ut i praktiken, exempelvis genom återkommande diskussioner i frågan, riktade insatser eller kvotering, är inte min sak att avgöra.
Att Johan Wopenka reagerar visar i alla fall att det ursprungliga syftet åtminstone delvis har uppnåtts. Jag välkomnar fler genomgångar av Wopenkas slag.