Rättegången mot Amr El-Beheiry varade bara i fem minuter och genomfördes utan försvarsadvokat. Sedan dömde militärdomstolen 33-åringen, som greps den 26 februari, till fem års fängelse för att ha brutit mot utegångsförbudet och för att ha angripit en statlig tjänsteman i samband med en demonstration i Kairo.

Amr El-Beheiry är bara en av tusentals civila som har ställts inför militärdomstolar sedan det högsta militärrådet tog makten i landet i februari. Ofta ställs dussintals åtalade samtidigt framför en militär domare.

– Militärdomstolarna är ett verktyg i militärrådets hand. De använder sig av dem eftersom de är lättare att kontrollera än de civila domstolarna där domarna är opartiska, säger juristen Ahmed Ragheb, som är ordförande för organisationen Hisham Mubarak Law centre.

Enligt Ragheb har fler än 12 000 egyptier dömts i militära domstolar under de senaste sex månaderna. Under Mubaraks 30-åriga styre dömdes färre än 2 000 civila av samma domstolar.

– Olyckligtvis så har de militära domstolarna nu blivit normen och de civila domstolarna undantaget, säger Ragheb till IPS.

Enligt människorättsorganisationer är det vanligt att fångarna i de militära fängelserna utsätts för övergrepp. Tidigare fångar har vittnat om hur de utsatts för återkommande misshandel och förödmjukande behandling av fängelsevakterna, exempelvis genom att ha tvingats att klä av sig nakna framför sina medfångar.

Samtidigt som Egyptens förre diktator Hosni Mubarak och flera av hans närmaste män nu åtalas i en civil domstol har militärdomstolarna dömt vanliga medborgare som anklagats för allt ifrån småstölder till våldsbrott, och delat ut straff på mellan sex månaders och 25 års fängelse. Minst ett dussin personer, däribland minderåriga, har fått dödsdomar.

I ett fåtal fall har fällande domar upphävts. Nyligen beslöt militärrådet att släppa bloggaren Loai Nagati och aktivisten Asmaa Mahfouz efter kraftiga folkliga protester. Men Mona Seif, som är drivande i kampanjen ”Nej till militärdomstolar”, menar att militärrådet agerar beräknande genom att släppa några välkända aktivister samtidigt som de inte visar någon nåd mot tusentals fattiga och maktlösa fångar.

– I de fall där armén släppt civila fångar eller utlovat nya rättegångar har det föregåtts av intensiva påtryckningar i pressen. Medierna och kampanjer genomförda av sociala nätverk har lett till att vissa politiska aktivister har släppts. Men nu försöker vi skapa uppmärksamhet för de tusentals vanliga medborgare som fortfarande sitter i militärfängelser och som inte uppmärksammas på samma sätt, säger Mona Seif.