Representanter från hela det politiska spektrumet, såväl regeringen som höger- och vänsteroppositionen, gratulerade under torsdagen kardinal Bergoglio för utnämningen till nästa påve. Nationell stolthet, alltid en viktig faktor i Argentina, och diplomatisk artighet tog sålunda tillfälligt överhanden över det faktum att Bergoglio egentligen är en person i otakt med den politiska utvecklingen i landet. Den institution han lett – den katolska kyrkan i Argentina – är både misskrediterad och på nedgång, och folkmassorna som firade Bergoglios utnämning räknades i hundratals.

Protester kom bland annat från människorättsorganisationer och HBT-grupper, men också från representanter för den – idag svaga – progressiva falangen inom kyrkan, befrielseteologins arvtagare.

”Kommer Fransisco fördjupa undersökningen av skandalerna som uppdagades genom Vatileaks? Är han beredd att avskaffa Vatikanens absoluta monarki och återvända till kyrkans horisontella, broderliga och demokratiska rötter? Vågar han avskaffa Vatikanstaten och förflytta påvesätet till Tredje Världen? Är han kapabel att ta avstånd från kravet på celibat och låta kvinnor prästvigas? Vågar han upphöra med fördömandena av frånskilda och homosexuella och sätta sig i en dialog med dem?” . Det är några av de frågor, som nog får betraktas som retoriska, som den tidigare prästen Adrián Vitali ställer i ett öppet brev.

En mer analyserande reaktion kom från koordinatören i gruppen Präster som väljer de fattiga, Eduardo de la Serna.

– Några större förändringar i doktrin kommer vi inte att få se. Jag tvivlar starkt på att Bergoglio kommer att släppa in kvinnor i kyrkan, exempelvis. Däremot kanske vi kommer att få se mindre gester, som att tillåta frånskilda som försonats, eller par som lever tillsammans utan att vara gifta, att ta nattvarden. Bergoglio kan betraktas som en kyrklig variant av en högerpopulist, säger han till tidningen Pagina 12.

Han medger att den nye påven i sitt tidigare ämbete, som ärkebiskop i Buenos Aires, ”klarat att uppträda som en herde för sin flock”.

– Han blir en positiv förändring på det sättet jämfört med Ratzinger, som aldrig sett en fattig i sitt liv. Han har fortsatt att besöka sjuka som ärkebiskop, han har välsignat lumpsamlare, smort fötterna på AIDS-sjuka, han insisterar på att prästerna ska besöka slumområden.

En som skarpt kritiserade beslutet var Graciela Yorio, syster till jesuitprästen Orlando Yorio som under militärdiktaturen kidnappades och torterades.

– Jag kan inte tro det. Jag är så ångestfylld och arg att jag knappt vet vad jag ska säga, förklarade hon för journalisten Horacio Verbitsky, som gjort en av de främsta undersökningarna av katolska kyrkans samarbete med diktaturen.

Orlando Yorio anklagade fram till sin död Bergoglio för att ligga bakom bortrövandet. För några år sedan trädde ett antal vittnen fram som styrkte den versionen. Bergoglio, som då var jesuitordens ledare i Argentina, ska enligt dem medvetet ha agerat för att dra bort kyrkans skydd för prästerna. Andra graverande fakta Verbitsky grävt fram ur arkiven är att Bergoglio ljugit om när han fått kännedom om att de försvunna mördades och om stölderna av spädbarn. Han ska också i en bok ha förfalskat protokollet från ett av kyrkans möten med juntan genom att stryka de stycken där kyrkoledningen starkast uttalar sitt stöd. En talesperson för Bergoglio har dock avfärdat anklagelserna som "gammalt förtal".

I den aktuella politiken har Bergoglio profilerat sig som en tydlig motståndare till den sittande regeringen, inte minst sedan denna drivit igenom samkönade äktenskap. ”Låt oss inte vara naiva: detta är inte en vanlig politisk strid utan ett försök att förstöra Guds plan. Det handlar inte bara om ett lagförslag utan om ett instrument för Lögnens Fader att förvirra och bedra Guds barn”, var en av hans kommentarer i den frågan.