KD och alliansen brände sin chans
Några kristdemokrater ställer i Svenska dagbladet krav på att Sverige ska införa en svensk författningsdomstol. KD och alliansen som kunde ha drivit igenom en sådan förändring redan för några år sedan har redan bränt sin chans, skriver Leif V Erixell.
Några prominenta kristdemokrater går nu ut och propagerar för införandet av en författningsdomstol i Sverige (SvD 3/3). Ur maktdelnings- och rättsäkerhetssynpunkt är det lätt att hålla med. Det svenska politiska och juridiska systemet präglas ännu av den i hög grad illa skrivna, centralistiska och föga maktbalanserade regeringsformen från 1974. Grundlagsutredningen (2004–2008) tog upp frågan om författningsdomstol och ett tag fanns det faktiskt en klar majoritet i riksdagen – alliansen plus Miljöpartiet – för att tillskapa en sådan domstol (se till exempel DN-debatt 20/5-08).
Men med förespeglingen att Socialdemokraterna var emot vek alliansen, med Moderaterna i spetsen, ner sig. Från KD:s håll hördes då föga av kritik. Denna fråga var av sådan principiell vikt att man då borde ha satt sin existens i alliansen på spel. Förmodligen hade en så rakryggad inställning då betalat sig för partiet i dag. Istället lät man moderat taktik – att till varje pris få med sig det största anti-konstitutionella partiet i riksdagen, S – styra utvecklingen. Man lade sig platt för deras krav att släppa författningsdomstolen.
Alliansen hade inför grundlagsändringarna 2010–2011 en chans att skriva svensk politisk historia. Man hade alla argument på sin sida och risken att en S-regering vid en eventuell maktåterkomst inför hela världens ögon skulle avskaffa en författningsdomstol i ett demokratiskt land, får betraktas som obefintlig. Men sin vana trogen valde M kortsiktig makttaktik framför Sveriges bästa. Att KD nu skulle lyckas övertala M att ändra sig får nog tyvärr betraktas som en fullständig utopi. Men om man vill driva frågan så är det förstås välkommet, de konstitutionella frågorna är i grunden de allra viktigaste i en demokrati. Den är det fundament på vilket allt annat vilar: rättssamhällets institutioner, maktdelningsprinciper, skyddet av mänskliga rättigheter och – rätt utformad – även kvaliteten på det politiska ledarskapet. Det behövs för övrigt fler förbättringar av våra grundlagar. Ett lands konstitution ska kunna lysa som en fyrbåk i ett skymningsläge. Vår nuvarande regeringsform, som av någon karaktäriserats som en kommunal städstadga, lever inte på långa vägar upp till detta krav. Ett färdigt recept på en författningsdomstol och fler förbättringar av vår konstitution finns med i min senaste bok Sverige förnyat. KD är välkommet att kopiera det.
