60-talisterna har börjat tappa greppet

Publicerad:   •  Uppdaterad:

I konstvärlden har man länge lagt stor vikt vid ålder och generationskonflikter – det handlar om ung konst mot det gamla gardet. Det kan visst vara intressant, och ibland relevant.

Kultur

Men ändå, generationer – hur viktiga är de egentligen? Löper inte samhällets tunga intressekonflikter längs helt andra kraftlinjer?

Just nu visar Bonniers konsthall ett utsnitt av den unga samtida konsten i utställningen Rumstering. Generationerna är centrala även om det inte är konflikten utan inflytandet som står i centrum. Curatorn Camilla Larsson menar att det bland många unga konstnärer finns ett nymornat intresse för åttiotalets svenska konstscen.

För att belysa detta ordnar man tre onsdagskvällar där 80-talet ska möta 00-talet.

Den 20 maj var rubriken ”Närvaron”. Koreografen Margaretha Åsberg var inbjuden för att tala om sitt eget konstnärskap och ge konsthallens besökare sin bild av åttiotalet. Från scenen levererar Åsberg en slagkraftigt formulerad och kanske inte helt orättvis kritik av utställningen.

Hon tycker att den är lovvärd, men obearbetad. Och även om hon ser intressanta ansatser menar hon att de unga konstnärerna inte tycks ha utvecklat förmågan ”att spränga idéernas första uppenbarelseformer”.

Ett bra konstverk ska drabba betraktaren som en ”varseblivningsblixt”.

Till en början känns det både underhållande och angeläget, och jag undrar varthän det ska barka.

Sedan följer en intressant, men alltför lång, presentation av det egna konstnärskapet med referenser till ett pärlband synnerligen exponerade (manliga) konstnärskap – Bonniér, Rollof, Samuelsson, Kåks, Kiefer, LeWitt och de Maria. Efter ett tag blir det lite tröttsamt, formuleringskonsten och de spännande insikterna till trots. Var finns det utlovade mötet?

Så kanske är generationerna ändå viktiga. Margareta Åsbergs generation intog både kulturlivets och samhällsapparatens centrala positioner redan i slutet av sextiotalet, och har sedan skickligt lyckats behålla dem.

Kvällen får mig att undra om de slutligen börjat förlora greppet om kulturlivet.

På så sätt är det uteblivna mötet ändå illustrativt. Och i alla händelser har jag svårt att tänka mig ett mer givande misslyckande.

Nästa onsdag (10 juni) är det dags för tredje samtalet. Temat för kvällen är ”Förstörelsen”, vilket bland annat innebär anekdoter och musik med konstnären Max Book samt konsert med Mitt hjärta är en bomb.

Fakta: 

Samtal

Margaretha Åsberg på Bonniers Konsthall

När 20 maj

Stockholms Fria