Med kroppen i ständigt fokus

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Hon är en av Polens mest uppmärksammade konstnärer och en föregångare på Östeuropas feministiska konstscen. Nu visar Kulturhuset för första gången en större presentation av Katarzyna Kozyras verk i Sverige. Katarina Andersson träffade den kontroversiella konstnären i samband med invigningen.

Kultur

Katarzyna Kozyra inledde sin karriär med en riktig kontrovers år 1993. Hennes examensarbete från Academy of fine arts i Warsawa, Pyramid of animals, var tillverkat av på hennes initiativ uppstoppade djur, vilket rörde upp starka känslor och skapade debatt om konst och etik. Sedan dess har Kozyra varit en tongivande konstnär i Polen, men det har snarare varit människor och deras kroppar som har hamnat i fokus i hennes senare arbete, liksom frågor kring identitet, roller och tabun. I helgen invigdes hennes första större utställningen i Sverige på Kulturhuset i Stockholm.

I konsten blir drömmar verklighet består av valda verk från Kozyras karriär, som visar på hennes tematiska bredd. Det tidigaste är Olympia, ett fotografi där hon själv poserar som Manets kurtisan, men i en sjukhussäng, utan hår, under cancerbehandling. Det senaste verket kallar hon Looking for Jesus, ett videoprojekt där hon utforskar det som kallas Jerusalemsyndromet och söker efter individer som tror sig vara Messias.

– Det är ett projekt som jag just har påbörjat, berättar Katarzyna Kozyra. Här visar jag utvalda bitar, eller låt oss säga råmaterial, för jag vet ännu inte hur det kommer att sluta. Det är väldigt vanligt när det gäller mig, jag vet aldrig när jag börjar med något vad det ska bli.

Ett av de större och mer iögonenfallande verken är videoinstallationen Rite of spring. På flera stora skärmar projiceras bilder av åldrade nakna dansare som ser ut att utföra rörelser ur Nijinskys intrikata koreografi till Stravinskijbaletten. Men personerna vi ser ligger i själva verket på golvet och har fotograferats ett stort antal gånger i olika positioner. Sedan visas 24 bilder i sekunden, varpå kropparna rör sig på ett något spastiskt, men vackert, sätt.

Fler kroppar exponeras i Men´s bathouse, men männen i badhuset i Budapest är inte medvetna om att de filmas. Inte heller om det faktum att Kozyra själv befinner sig i badhuset, förklädd till man.

– Jag var förstås jättestressad, jag hade den här idén men visste inte hur den skulle genomföras. Innan hade jag gjort Women´s bathouse, jag ville visa normala beteendemönster hos normala kvinnor som inte har en aning om att de är iakttagna. Och en naturlig konsekvens av kvinnornas badhus blev männens badhus, fast konceptet blev helt annorlunda eftersom jag var en kvinna bland män den här gången.

Men du blev inte avslöjad?

– Nej, men jag kunde ha blivit det, och det kanske hade blivit mer intressant.

Katarzyna Kozyra, född 1963, är liten och tunn, klädd i en kombination av pastelliga och murriga färger, och det bruna håret kammat i mittbena. En modest uppenbarelse kan tyckas, i jämförelse med hennes framtoning i filmen Cheerleader till exempel, där hon uppträder som just en stereotypisk sådan och återigen som man, fast denna gång på en catwalk i ett omklädningsrum. Kozyras kroppsspråk och sätt att prata förmedlar något av den dubbelheten, det som först kan uppfattas som osäkerhet är förmodligen precis det motsatta.

Hur brukar publiken reagera på din konst?

– När jag gjorde Olympia kunde publiken i allmänhet förstå och acceptera det, men det fanns röster som tyckte att jag exponerade mig själv och mitt privatliv, att det inte var konst. Men jag ger verkligen fan i vad som är konst eller inte, det är inte det som är poängen.

Varifrån kommer ditt intresse för den avklädda kroppen?

– Det bottnar förmodligen i att jag hade, och fortfarande har, men det gör mig inget längre, ett problematiskt förhållningssätt till min egen kropp. Det slog mig tidigare i dag att Olympia skulle kunna tolkas som att jag säger ja till min kropp på ett medvetet plan. Som en privat utredning som jag delar med med mig av.

I konsten blir drömmar verklighet visas på Kulturhuset i Stockholm till och med den 6 januari 2013.

[email protected] [1]

Stockholms Fria