”Det är inte svårt att göra en jämställd festival”

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Samarbete, öppenhet och engagemang kännetecknar nymusikfestivalen Sound of Stockholm som avslutas i dag på Kulturhuset. Bakom arrangemanget står utövarna själva – ett antal föreningar i Stockholm som ägnar sig åt samtida musik av olika slag. I veckan tilldelades festivalen Guldkvasten för sitt jämställda program.

Kultur

Med blott tre år på nacken har Sound of Stockholm redan uppnått viss ryktbarhet och under festivalveckan har flera namnkunniga musiker besökt Kulturhuset. När jag ber George Kentros och Susanne Skog, som sitter i festivalstyrelsen, att lyfta fram höjdpunkter i årets program blir de genast lyriska.

– RUST och Ikeda är ju skitbra, och så Mark Fell.

– Och Rei Nakamura! Ska RUST köra sina ballonger?

Namnen kanske klingar mest bekant på Kentros och Skogs respektive hemmaplaner, det vill säga scenerna SEKT och Fylkingen, men en tanke med festivalen är att musiken ska nå ut till en bredare publik.

– Kulturhuset är lite neutral mark, säger Susanne Skog. Jag tänker att en publik som kanske inte riktigt vågar sig till Fylkingen eller någon annan klubb, som känner ”kommer jag att sticka ut, måste jag vara klädd på ett särskilt sätt, jag känner ingen” och så vidare. Kulturhuset har inte den spärren.

– Vi har fått jobba väldigt hårt sista 50 åren för att ta bort den spärren. På 50-, 60- och 70-talen skulle man vara lite mystisk, det ska vara jättesvårt och jättekomplicerat att ta till sig, men det är det inte, säger George Kentros.

Festivalen uppstod också ur en känsla av att det experimentella musiklivet var tämligen segmenterat. Det fanns ett antal olika föreningar i Stockholm som sysslade med nyskriven konstmusik eller improviserad musik, fast på olika sätt.

– Vi tänkte bara testa och se, förklarar Kentros, om vi förlägger ett par av våra ordinarie konserter under samma vecka på samma ställe, vad händer då? Och då började vi träffas och arbeta med varandra, och vi tänkte vi, men gud, det här är ju rätt kul! För vi hade aldrig riktigt pratats vid tidigare.

Däremot förekom det ofta att musiker från de olika scenerna spelade med och hos varandra, men George Kentros och Susanne Skog slår fast att det är stor skillnad på det och att samarbeta på styrelsenivå.

– Alla scener hade ju sin respektive publik och det tror jag var en av drivkrafterna, säger arrangören Karin Starre från Audiorama, som sitter med en stund i början av intervjun. Att vi ville spilla över varandras publik från de olika scenerna och det var ju inte så lätt, så det är helt fantastiskt att vara här.

– De flesta exponeras i princip bara för ekonomiskt gångbar musik, menar George Kentros. Då gäller det i första hand att man över huvud taget exponeras för det här som inte har för avsikt att tjäna pengar. För det är det som egentligen enar oss mer än något annat tycker jag, uppsåtet är inte att tjäna pengar, utan det är att göra nåt vettigt.

Musikvärlden lider större brist på jämställdhet än andra konstformer – ett faktum som konstaterades på det seminarium om jämställdhet som anordnades på onsdagen – men Sound of Stockholm utgör ett undantag. Det har alltid funnits gott om kvinnliga musiker och tonsättare på programmet, så till den grad att festivalen tilldelades Guldkvasten 2012, en utmärkelse från Kvast (Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare),”ett pris till den orkester/arrangör av orkestermusik, kammarmusik eller elektroakustisk musik som har gjort bra satsningar på kvinnliga tonsättare”.

Glädjande, samtidigt som det inte direkt känns som en ”belöning för en prestation”, konstaterar Susanne Skog.

– Det är ju det att det handlar om självklarheter, det är inte ett dugg svårt att göra en jämställd festival, det handlar bara om var man tittar, i vilket synfält. Är det på samma gubbar man alltid tittar på, då ser man inte de andra.

Att se bortom det uppenbara genomsyrar över huvud taget den samtida musiken och dess publik. Susanne Skog formulerar det som att man söker något slags komplexitet i tillvaron.

– Och det är ganska jämnt spritt över det politiska spektrat och över konstspektrat. Det finns folk som blir gladast när de får se att det finns mer därute än de redan visste, och det är dem man riktar sig till, och den gruppen är betydligt större än vad politikerna vill få oss att tro. Den är bredare än man tror, den publiken, säger Geroge Kentros.

Seminarier och verksamhet riktad mot barn och ungdom ingår också i Sound of Stockholms repertoar. Här finns dagens program: http://www.soundofstockholm.se/ [1]

Fakta: 

Sound of Stockholm

Startade 2010 och samlar Stockholms fria konstmusikliv.

Festivalen äger rum på Kulturhuset samt i Audioramas lokaler på Skeppsholmen 20–24 november.

Från och med i år är Sound of Stockholm en egen organisation vars medlemmar i sin tur utgörs av

följande föreningar:

Audiorama

FRIM (föreningen fri improviserad musik)

KFUMs kammarkör

Samtida musik

SEKT

Stockholms saxofonkvartett / Studio 53

Ur veckans program:

Audrey Chen, amerikansk-kinesisk cellist som arbetar med röst och analogsynth.

Ryoji Ikeda, japansk gigant med audiovisuella verket Test Pattern.

Mark Fell, multidisciplinär britt med fäbless för både techno och icke-västerländska musikstilar (lördag).

Leo Correia de Verdier, symaskinsmusik.

Kaffe Matthews/George Kentros, skulpturalt violinverk i stort format.

En verkstad i skrotinstrumentbyggande för barn och ungdom.

Stockholms Fria