”Tystnad lämnar arenan åt SD” | Stockholms Fria
  • Guluzar Tarhan och Amineh Kakabaveh från organisationen Varken hora eller kuvad har besökt en högstadieskola i Norsborg för att diskutera hedersproblematik.
  • ”Folk som säger att vi stigmatiserar förorten är ute och cyklar. Vi bor här och vi bryr oss”, säger Jonas Lundgren, styrelsemedlem och projektledare för Varken hora eller kuvad.
  • Sofia Rönnegård och Daniel Goldmann från Boulevardteatern gestaltar Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter, om en kille som pressas av släkten att gifta sig med sin kusin.
Stockholms Fria

”Tystnad lämnar arenan åt SD”

I somras varnade hon för att en ”manlig diktatur” växer fram i Stockholms förorter, med en het debatt som följd.
– Den starka patriarkala strukturen i det svenska samhället handlar inte om hederskultur. De som relativiserar sviker de här barnen, säger Amineh Kakabaveh, grundare till organisationen Varken hora eller kuvad. SFT följde deras arbete under en förmiddag.

Amàr ser det sista tåget mot Stockholm börja rulla. Han springer efter och kastar sig upp på det, men kommer inte in. Han klamrar sig fast för sitt liv. Nu går det för snabbt för att släppa. Bakom sig i Västerås lämnar han en ursinnig pappa, och i Syrien väntar Amàrs kusin, som han nyligen tvingats gifta sig med, på att han ska ta henne till Sverige. Men tjejen han är kär i finns i Stockholm.

Amàr är huvudkaraktären i Boulevardteaterns föreställning Stjärnlösa nätter som bygger på författaren Arkan Asaads upplevelser, skildrade i boken med samma namn.

Pjäsen spelas i aulan på Karsby international school i Norsborg, i ett samarbete med organisationen Varken hora eller kuvad, VHEK. När föreställningen är slut kliver ordförande Amineh Kakabaveh upp på scenen.

– Vad tänker ni när ni ser det här? frågar hon högstadieeleverna i publiken.

Någon undrar varför Amàr inte kunde ta hit kusinen och skilja sig i Sverige. Hon får en motfråga om hon anser att det vore det rätta att göra.

– Jag är assyrier, men mina föräldrar gör inte så, de är moderna, påpekar en annan person i publiken.

– Det handlar inte om att alla utsätts, men det finns bland oss. Min mamma är hemmafru, om hon vill skilja sig kan hon inte betala sig fri. Vi vill väcka tankar om mänskliga rättigheter, säger Amineh Kakabaveh.

I bilen från Norsborg till VHEK:s kontor i Skärholmen berättar hon att organisationen verkar på skolor och bibliotek i extra utsatta områden i förorten.

– Problemen som människorna möter här är annorlunda än i innerstaden. De är utsatta för många olika förtryck, som starkt patriarkala strukturer och strukturell rasism. Det gör ungdomarna sårbara, särskilt tjejerna.

I somras pågick en debatt där Amineh Kakabaveh beskrev en ”männens diktatur” som växer i förorter som Husby. I Expressen beskrev hon kvinnoförtrycket som ”kvävande” och uppmanade politiker att ta hedersproblematik på allvar. Efter det skrev Christina Höj Larsen, Aron Etzler och Rossana Dinamarca från Vänsterpartiet ett svar i Aftonbladet där de menade att utpekandet av förorten ökar splittringen och att lösningen är ökad jämlikhet.

Kakabaveh, som själv sitter i riksdagen för Vänsterpartiet, fick istället stöd av högerdebattörer som Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska dagbladet, som anklagade vänstern för att svika förortskvinnorna.

– Hitta en tjej eller kille med svenskt ursprung som har blivit mördad för att personen inte är oskuld. Den starka patriarkala strukturen finns i det svenska samhället men det handlar inte om den här hederskulturen. De som använder relativisering sviker de här barnen, säger Kakabaveh.

Skillnaden, menar hon, är att det i en hederskultur finns en ständigt närvarande kollektiv social kontroll av ungdomar.

– I en svensk kontext kanske mamma och pappa har koll, men inte hela släkten och grannarna. Visst, släkten kan ogilla någon man träffar men i en svensk kontext kan man skita i det. Ingen tjej med svenskt ursprung behöver sy ihop mödomshinnan.

För tio år sedan startade Kakabaveh Varken hora eller kuvad, inspirerad av den franska motsvarigheten Ni putes, ni soumises. Sedan dess har hon arbetat med attitydförändring i frågan. Hon har också deltagit i rättegångar för att hjälpa unga som riskerar att bli bortgifta.

– Jag var van vid hederskulturen förut, men det var efter att Fadime och Pela mördades som jag började tänka på det.

Kakabaveh kritiserar att få myndigheter har en handlingsplan för att arbeta med hedersfrågor.

– Unga här kommer att vända ryggen mot det samhälle som inte bryr sig om dem. Om vi inte pratar om det här lämnar vi arenan till SD att spela. De pratar om det här ifrån helt andra perspektiv.

Framme på kontoret i Skärholmen tar Amineh Kakabaveh en snabb titt på en ny soffa och en matta. Hon ger instruktioner om vad som behöver göras och skyndar sedan vidare till riksdagen.

Guluzar Tarhan, som är projektledare i organisationen, berättar att hon gick med ”som en reaktion på orättvisan”.

– Jag har själv haft begränsningar på grund av det kollektiva trycket. Sedan mellanstadiet har jag haft vänner som har varit utsatta, säger hon.

Svårigheten ligger i att komma åt de som inte vill se hedersproblematiken, menar Guluzar Tarhan.

Jonas Lundgren som sitter i styrelsen för VHEK håller med. I sommarens debatt skrev han på Twitter: ”Menar vänstern att balkongflickor som kastas från balkonger av sina män bara behöver bättre samhällsservice?”

Jonas Lundgren är politisk sekreterare för Vänsterpartiet, men köper inte partikamraternas argument att hedersproblemen kan lösas med utbyggd välfärd.

– Att inte prata om heder är som att säga att vi inte ska prata om att SD är främlingsfientliga för det gör att de växer, säger han.

Hederskulturen, menar Jonas Lundgren, drabbar de som redan har en svag röst i det offentliga rummet. Han frågar retoriskt:

– Ska de rättigheter som kvinnokampen har kämpat för i hundra år även gälla kvinnor som har kommit till Sverige på senare tid? Ska vi acceptera deras problem bara för att inte gynna andra krafter?

De båda betonar att hederskulturen inte är begränsad till en specifik grupp av människor, kultur eller religion.

– Det här rör oss alla. Det är vårt Sverige, det är vårt problem gemensamt. Folk som säger att vi stigmatiserar förorten är ute och cyklar. Vi bor här och vi bryr oss, säger Jonas Lundgren.

Att organisationen ofta backas av liberaler och högerdebattörer ser han inte som ett problem.

– VHEK jobbar inte partipolitiskt. Det finns liberaler som är utmärkt bra i de här frågorna. De är för viktiga för att ägna sig åt taktiskt tänkande. Ingen tjänar på att vi låser våra positioner.

Fakta: 

VHEK

Varken hora eller kuvad, VHEK, är en partipolitiskt och religiöst obunden feministisk och antirasistisk organisation som bildades 2005. Det är en avdelning av den internationella organisationen Ni putes ni soumises, som bildades i Paris 2003.

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

© 2018 Stockholms Fria