Därför vill de samla in data om hudfärg | Stockholms Fria
  • "Om invånare med viss grupptillhörighet far mer illa än andra behöver vi hitta åtgärder för att undanröja hinder" säger Helena Rojas, verksamhetschef för demokrati, mänskliga rättigheter och interkulturell utveckling i Botkyrka kommun.
  • "Vi är bäst i världen på antirasism och för minoriteterna utifrån lagar och attityder. Därför har vi inte riktigt brytt oss om att ta fram siffror på hur det ser ut på riktigt, i kropparnas värld", säger Tobias Hübinette, lektor i interkulturella studier vid Karlstads Universitet.
Stockholms Fria

Därför vill de samla in data om hudfärg

Botkyrka kommun vill samla in information om invånarnas hudfärg och religion för att bli bättre på att arbeta mot diskriminering och ojämlikhet. Förslaget kallas ”rasregistrering” av den borgerliga oppositionen och kritiseras av en förening för romer. SFT tar reda på vad det handlar om och låter Helena Rojas från Botkyrka kommun och forskaren Tobias Hübinette besvara kritiken.

– Politisk styrning är helt beroende av statistik. Siffror och data är utgångspunkten för ett samhällsbygge som försöker eftersträva jämlikhet. Befolkningens ålder och kön vet vi, men det offentliga Sverige har ingen aning om hur det ser ut med marginaliseringen utifrån de övriga fem diskrimineringsgrunderna. Där famlar vi i blindo, säger Tobias Hübinette, lektor i interkulturella studier vid Karlstads universitet.

Han har skrivit rapporten Vad är jämlikhetsdata? och formulerat en metod för Botkyrka kommuns arbete med detta. Genom enkäter planerar kommunen att ta reda på hur hudfärg och religion kan hänga ihop med diskriminering. Detta görs inte i Sverige i dag.

Att diskriminering sker vet kommunen genom medborgarenkäter, berättar Helena Rojas som är verksamhetschef för demokrati, mänskliga rättigheter och interkulturell utveckling i Botkyrka kommun:

– I dessa frågar vi om diskrimineringsgrund och karaktär, till exempel var diskrimineringen skett.

I undersökningen från 2014 uppgav 14 procent av dem som svarade att de blivit diskriminerade under det senaste året. Skillnaden är att man nu vill koppla diskrimineringen till grupptillhörighet, som muslimer eller afrosvenskar.

– Får vi fram information om att invånare med viss grupptillhörighet far mer illa än andra eller drabbas mer än andra av begränsade livschanser så behöver vi hitta åtgärder för att undanröja hinder, menar Helena Rojas.

Utöver kön och ålder för Sverige statistik över ”svensk och utländsk bakgrund”. I Botkyrka faller 56 procent i sistnämnda kategori, som betyder att man antingen är född utomlands och/eller att båda ens föräldrar är det.

– Den uppdelningen är dock väldigt grov och oprecis. Den räcker inte längre till i en kommun som Botkyrka, säger Tobias Hübinette.

Till exempel finns tydliga tecken på att svenska muslimer och afrosvenskar är bland de mest marginaliserade minoriteterna i landet, säger han.

– Men vi har ännu inte några bra och exakta data på detta. Det behövs framför allt data och siffror på lokal nivå, som går att följa upp över tid.

Organisationer som Afrosvenskarnas riksförbund och Svenska muslimer har varit drivande i Botkyrka kommuns plan på att i enkäter samla in data över hudfärg och religion, berättar Helena Rojas.

– Deras roll har varit att skapa engagemang och debatt och föra dialog med afrosvenskar och svenska muslimer i Botkyrka. Helt enkelt att se om det finns ett intresse för arbetet bland dessa grupper som ju är piloter i arbetet. Och engagemanget är stort, därför prövar vi vidare.

Men förslaget att samla in jämlikhetsdata har också fått skarp kritik. På Twitter kallas det ”hipp rasbiologi” och ”reaktionärt”. Liberalerna i Botkyrka skriver att de tar avstånd från ”all form av rasregistering” och moderaten Jimmy Baker skriver i en interpellation till kommunstyrelsens ordförande att ”registrering av ’raser’ är inte något som vi bör återgå till i Sverige”.

Helena Rojas understryker att kommunen använder ordet ”ras” på ett annat sätt än vad som gjorts historiskt.

– Vi använder inte begreppet ras annat än som social konstruktion, alltså en föreställning i andras huvud som får konsekvenser för de rasifierades livschanser.

Även Romska och resande kvinnoorganisationen är kritisk. En medlem sa till SVT att hon ”absolut inte vill hamna i en kategoribox” och uttryckte även oro för att uppgifterna kan missbrukas, mot bakgrund av skånepolisens olagliga masskartläggning över romer.

Att minoriteter historiskt registrerats är en av orsakerna till att just etnicitet eller ”ras” är en så känslig kategori, menar Tobias Hübinette.

– Därför har vi en slags evig skuld gentemot dem – så låter motargumentet. Det är ju fyra minoritetsgrupper som är skeptiska till jämlikhetsdata: romer, samer, judar och transpersoner. Inom dessa grupper finns en mycket liten eller obefintlig tillit till staten och till myndigheter generellt. Och kanske är det lika bra att låta dem vara utanför det här systemet tills vidare. Det är ju inget problem om de inte vill vara med alls.

Varför inte? Kanske är de i själva verket mest utsatta?

– Så kan det mycket väl vara, men naturligtvis ska inga minoritetsinvånare tvingas uppge hur de definierar sig om de inte vill det, säger Hübinette.

Datainsamlingen i den modell Botkyrka kommun tänker sig ska dessutom vara anonym.

Ett annat skäl till att det är känsligt att samla in den här typen av data är att det skulle kunna stigmatiera grupper ytterligare om statistiken visade att de är marginaliserade, säger Tobias Hübinette.

– Denna inställning kännetecknar den svenska ”färgblinda” antirasismen från höger till vänster, det vill säga att vi inte ska prata om de här kategorierna överhuvudtaget.

Kan det inte ligga något i argumentet att man riskerar att förstärka fördomar istället för motsatsen, om man gör de här kategorierna tydligare?

– Motargumentet lyder ju att ”vi ska inte tänka i religions- och etnicitetskategorier, då börjar vi plötsligt se exempelvis romer och judar, innan dess var alla bara svenskar”. Då kan man fråga sig: såg du dem verkligen bara som svenskar innan dess? Det är någon slags skenhelig grej när man hävdar att vi faktiskt inte ser de här sakerna alls.

FN och EU har vid flera tillfällen kritiserat Sverige för att inte samla in statistik om svenska minoriteters situation. Att ingen reagerat förrän nu tror Hübinette beror på att vi på pappret är bra på antidiskriminering.

– Vi är bäst i världen på antirasism och på alla sätt och vis för minoriteterna utifrån lagar och attityder. Därför har vi inte riktigt brytt oss om att ta fram siffror på hur det ser ut på riktigt, i kropparnas värld och i den materiella verkligheten.

Fakta: 

DISKRIMINERINGSGRUNDER

Sju diskrimineringsgrunder omfattas av lagens diskrimineringsförbud. Kön syftar på kvinna och man samt personer som planerar att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet.Könsidentitet eller könsuttryck syftar till personer som inte definierar sig som kvinna eller man och/eller genom sin klädsel, smink, kroppspråk eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön.Etnisk tillhörighet betyder en individs nationstillhörighet och etniska ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Etniskt ursprung innebär att personer har ett relativt enhetligt kulturmönster, t ex samer och romer.Religion eller annan trosuppfattning syftar på religiösa åskådningar som exempelvis judendom, kristendom och islam. Annan trosuppfattning syftar på t ex ateism och agnosticism.Funktionsnedsättning syftar på varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga, t ex dyslexi och synskador.Sexuell läggning definieras i lagen som homosexuell, heterosexuell och bisexuell läggning.Ålder innebär uppnådd levnadslängd.

Källa: Diskrimineringsombudsmannen

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria