Stockholms Fria

Förvisad författare om sopor och blod

Pengar stinker. Av blod, sopor, buffelmjölk och cement. Den som läst Roberto Savianos Gomorra vet. Boken fick upp Italiens ögon för Neapels maffia camorran och för hur den kriminella ekonomin växer i samklang med den legala. Saviano själv fick betala sin bästsäljarsuccé med mordhot och ett liv i exil. Nu släpps Gomorra i Sverige, Europa och USA. SFT träffade honom när han var på besök i Stockholm.

Gomorras första mening lyder: 'Containern gungade när lyftkranen flyttade över den till fartyget.' Här, i Neapels supereffektiva hamn där ton efter ton av nya varor, legalt och illegalt, kommer till Europa, börjar boken. Sista kapitlet utspelar sig i 'Eldslandet', ett område särskilt drabbat av den illegala dumpning av sopor som camorran ägnar sig åt. Varor och avfall - marknadens kretslopp.
Enligt en undersökning från oktober i år är den organiserade brottsligheten den del av Italiens ekonomi som omsätter mest pengar. Maffian är Italiens lönsammaste företag.
Den 28-årige napolitanaren Roberto Saviano gör inga stora, nya avslöjanden i sin debutroman, men han beskriver camorran - maffiaklanerna som verkat i Neapel och regionen Kampanien sedan 1800-talet - på ett nytt sätt och i ett nytt sammanhang. Inte bara som en kriminell organisation, utan också ekonomisk. Ett enormt företag, vars kriminella verksamhet blir en konkurrensfördel på den vita marknaden. Själva säger de anslutna inte att de tillhör camorran, utan 'systemet'. Ett system för handel med allt: droger, mozzarella, kalasjnikovs, mode och inte minst cement.

Nu sitter Roberto Saviano i gråaste november i ett sparsamt upplyst hotellrum på Östermalm och undrar om svenskar inte tycker om ljus. Det verkar inte så. På hans fingrar sitter tre ringar som för den som förstår talar om att han är från Casal Di Principe, en liten stad utanför Neapel som mycket starkt domineras av camorran. Mycket i Gomorra är hämtat ur otaliga polisutredningar och dokument. Men mest av allt utmärker sig boken, som är skriven i jagform, för sin påträngande närvaro. Under åratal medan Roberto Saviano samlade material bodde han med en polisradio hemma i de spanska kvarteren i Neapel, så att han kunde vara tidigt på mordplatserna. Han åkte omkring på sin vespa och pratade med ungarna, studerade droghandeln, tog jobb i hamnen.
- När de har mördat någon inne i ett hus, alltså inte ute på gatan, är stanken bestialisk. Blodet blandat med sågspån, som de alltid lägger på direkt. Sådana saker, som hur det luktar, kunde jag bara berätta om jag själv var med i boken.
Gomorra kallas roman och är skriven i en skönlitterär stil, men den är dokumentär. Roberto Saviano tror att den just på grund av att den blandar metod och stil fått sådant genomslag.
- Om jag hade skrivit en fackbok, hade den nått fackmännen. En roman hade blivit ogreppbar.
Han illustrerar det med ett exempel.
- I byn jag kommer från har en boss byggt en villa som är likadan som Tony Montanas i Scarface. Jag hade kunnat berätta om det som fiktion, med andra namn. Men också för en svensk som kanske aldrig förut hört namnet på bossen, Walter Schiavone, eller gatan villan ligger på, gör det ett annat intryck att veta att de verkligen existerar.
Samtidigt säger han att han inte ville gå miste om alla nyanser som det litterära berättandet kan ge.
- När jag var på en brottsplats noterade jag inte bara nyheten om vad som hänt, utan alla detaljerna: barnen som gick dit för att se på kadavret, de slitna däcken på bilen som kom för att hämta liket, släktingarnas reaktioner. Det fungerade. Jag vet inte om jag ska säga tyvärr men det gick hem, skrattar han.
Roberto Saviano skämtar om 'tyvärr', för när boken började bli alltmer omtalad i Italien ökade hoten mot honom. Han tvingades lämna Neapel, regeringen tilldelade honom ständigt livvaktsskydd och nu lever han på hemlig ort.

Camorran har länge behandlats som ett lokalt och perifert fenomen i Italiens medier, något som passat klanerna och deras affärer perfekt. Trots att Neapel är landets näst största stad kommer ingen av de nationella tidningarna därifrån, utan från Milano och Rom. Men Roberto Savianos bok har sålt i 800 000 exemplar och fört upp maffian på den nationella dagordningen.
- Min bok blev besvärlig på grund av att tystnaden bröts. Inte för informationen i sig, för den fanns redan tillgänglig. Men den hade aldrig nått en stor publik förr.
Allt handlar om det.
Just nu emigrerar fler från södra Italien till norra än sedan efterkrigstiden. Fattigdomen och arbetslösheten gör att camorran kan rekrytera unga, tonåriga pojkar.

Många arbetar svart med till exempel mode, eller på någon av camorrans livsfarliga och otaliga byggarbetsplatser. I Scampia - en av Neapels ökända, norra förorter - är nästan alla officiellt arbetslösa, men där omsätts miljoner på en av Europas största drogmarknader.
Samtidigt förgiftas Syditaliens jord. Camorran tar billigt och illegalt hand om Norditaliens sopor, och storföretagens giftiga avfall dumpas runt Neapel, trots att det sedan länge inte får plats mer. I Kampanien föds 80 procent fler barn med missbildningar än genomsnittligt i Italien.
- Norditalien är egentligen mer utsatt för camorran än Syditalien. Där tvättar klanerna massor av pengar. De investerar, gör riktig business. Det gör de helt säkert inte i syd. I Syditalien hämtar de sitt kapital, och där spills blodet. Norditalien har två olika ansvar. Dels att de investerar i cement. Camorran bygger massor i nord. Och soporna. Och det här... alltför ofta glömmer man det, säger Roberto Saviano.
Han syftar på att italienska organisationer kontrollerar kokainhandeln i Sverige och Skandinavien. Och i Tyskland blev folk smärtsamt medvetna om maffians närvaro när sex män mördades i Duisburg i somras av "ndrangetan, camorrans kalabresiska motsvarighet.
- Jag hoppas att Norditalien och resten av Europa inser att de kriminella organisationerna har inflytande också över deras territorier redan innan blod har spillts, säger Roberto Saviano.

Men tyvärr kan repressionen mot camorran till och med stödja själva systemet, menar han. För till skillnad från den sicilianska Cosa Nostra är den en flexibel organisation. Alla bossar räknar med ett kort liv, att de antingen blir mördade eller fängslade.
- Vi pratar om ett företag som är enormt. 100 miljarder euro om året, enligt en antimaffiautredning. Det är två gånger Microsoft, två gånger General Motors, två gånger BMW. Tre gånger till och med... Det här är en ekonomi som har sin kraft just i svagheten hos de personer som skapar den. Att en boss eller familj skulle vara oantastliga existerar bara på Sicilien och i Sydamerika. Om en boss skulle vara oantastlig, skulle monopol uppstå och priserna stiga. Istället finns ett ständigt utbyte: när en boss försvinner kommer en ny, och investerar i något nytt, på något nytt ställe.
Roberto Saviano bröt tystnaden om camorran, inte bara som ett nationellt, utan även globalt fenomen som investerar i och handlar med Asien, Europa och USA.
Många har kritiserat honom för att han svartmålar sin hembygd. Men det vanligaste omdömet om Gomorra måste ändå vara: när man har läst den kan man inte sluta tänka på den.
Ur den dåligt tillstängda containern som inledningsvis gungade över Neapels hamn och till slut slapp öppen, rasade döda kroppar, av kinesiska illegala invandrare som betalat camorran för att få bli begravda i sitt hemland.

Fakta: 

ROBERTO SAVIANO
Född: 1979 i Neapel.
Bor: På hemlig ort i Italien.
Yrke: Författare och journalist.
Gör: Efter debutromanen Gomorra som kom ut förra året, skriver han nu på en ny. Skriver också artiklar för veckomagasinet l"Espresso och dagstidningen Repubblica.
Aktuell med: Gomorra kom på svenska i oktober och släpps i flera länder under hösten. I Neapel spelas den just nu som pjäs för utsålda hus och snart kommer även filmversionen, båda med manus av Roberto Saviano själv.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Althögern lanseras i Skandinavien

Intervju

Två konkurrerande nyfascistiska nätverk lanseras samtidigt i Stockholm kommande helg. Mathias Wåg förklarar konflikten i alternativhögern.

© 2024 Stockholms Fria