Recension


Teater

Scen: Pipersgatan 4

Manus: Cindy Lou Johnson

Regi: Krysmynta Lausund

I rollerna: Anna Tersmeden och Henrik Norman

Stockholms Fria

Psykologisk skräck med djup räckvidd

Jens Wallén har sett Gnistrande spår.

Teatergruppen Kitten p. projects presenterar under april och maj ett ovanligt stycke skräckinspirerat, psykologiskt drama om hur människor hanterar sina tankar. Gnistrande spår (Brilliant traces) är författad av Cindy Lou Johnson och bearbetad av Anna Tersmeden.

Handlingen inleds med att Roseanne de Luce (Anna Tersmeden) kommer inrusande i en stuga i Alaska medan snöstormen yr. Hon faller i djup sömn och vaknar av att en främmande man, Henry Harry (Henrik Norman), står bredvid henne.

Två för varandra okända människor möts alltså av en slump, någonstans i vildmarken långt från all civilisation. Under den påtvingade isoleringen blir de utlämnade åt varandra, medan stormen rasar utanför. Genom isoleringen tvingas de in i varandras livsrum där sår och gamla hemligheter kommer upp till ytan. Deras gemensamma öde utgör pjäsens ram: de har båda flytt från sitt förflutna. Henry Harry har sökt en självvald ensamhet, medan Roseanna de Luce på ett till synes oförklarligt sätt, efter en ändlös bilfärd, har hamnat på denna ödsliga plats.

Gnistrande spår borrar djupt i själen hos två vilsekomna individer. Kanske är platsen för deras möte bara en symbol för bådas själsliga marginalisering. Stugan kan ses som ett skal under vilket de gömmer sig, i skydd mot omgivningen. Motvilligt söker de för ett ögonblick varandras ömhet och närvaro i sina sammanflätade öden, trots att rädslan för mänsklig värme plågar dem hela tiden.

”Gnistrande spår” är, säger Henry Harry, de ärr som sorgen och skulden lämnar efter sig och som man inte kan glömma.

Ett mycket djupt och gripande drama utspelar sig här och regissören Krysmynta Lausund har använt scenens möjligheter att skapa den spända atmosfär som stugans begränsade livsrum utgör. Scenografin är tät och pjäsen lyckas med konststycket att krama andan ur åskådaren, som själv får en känsla av att själv befinna sig i stugan. På scen står två lysande skådespelare. Spelet mellan Anna Tersmeden och Henrik Norman är laddat och mötet mellan deras särpräglade karaktärer förebådar upplösningen på ett nästan gastkramande sätt.

Det är en ovanlig, stark och mycket sevärd föreställning som nu spelas på Pipersgatan 4.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria