Per Blomqvist går arkitektlinjens fjärde år på Chalmers. Nyligen kom han hem från World Urban Forum i Nanjing, Kina och prisutdelningen i den internationella studenttävlingen ”Cities beyond oil” .

– De tolv internationella tävlingslagen delades in i tre prisgrupper. Tre lag vann första pris, fem andrapris och fyra tredjepris. Lite generöst kan man säga att vi kom på delad andraplats, berättar Per Blomqvist.

Förutom arkitekterna från Chalmers består projektgruppen av samhällsvetare, ingenjörer och naturvetare – sammanlagt 33 studenter.

– Tyvärr fanns det inga ekonomer med i projektet. Det hade varit intressant att få med den verkligheten, säger Per Blomqvist. Vår uppgift blev att skapa ett framtidschema av en hållbar utveckling i ett område i Göteborg, men tankarna går även att applicera på liknande områden i de flesta storstäder.

Projektgruppen blev tilldelad Angered i norra Göteborg, ett miljonprogramsområde som består av olika öar av bebyggelse, spridda över ett stort geografiskt område.

Många liknande områden invid så kallade grönkilar som finns till för att länka grönska hela vägen in mot centrum finns i Sverige, inte minst i Stockholm. I dagsläget motsvarar Angeredsbornas resursanvändning, om man ser det som ett ekologiskt fotavtryck, i genomsnitt 5,2 hektar mark per person. Det är en yta tre gånger större än vad som är hållbart på lång sikt. Om Per Blomqvists vision blir verklighet skulle den siffran vara nere på 2,1 hektar. En klar förbättring även om målet inte fullt skulle vara nått.

Hur lever man i en ”hållbar” vardag?

– Vår tanke med hållbar utveckling är att människor ska kunna leva som de vill, men inom vissa miljöramar. För att nå det målet använder vi oss av olika verktyg, bland annat ekonomi, politik, design, stadsplanering och utbildning. En annan viktig sak är att göra Angered i detta fallet mindre beroende av resten av Göteborg, att få stadsdelen att bli mer självförsörjande.

I ett socialt hållbart samhälle har alla människor, oavsett kön, ålder, socioekonomisk, etnisk eller kulturell tillhörighet samma möjligheter att vara delaktiga i samhället. Per Blomqvist och de andra i projektgruppen vill bygga ett flexibelt stadsrum som ska kunna anpassas till nya idéer i framtiden och nya generationer människor. Och de vill förtäta bebyggelse genom att koppla ihop de olika områdena i Angered.

– Miljöerna som finns nu är svåra att ta till sig. De offentliga ytorna mellan områdena är inte anpassade för människors behov. De är ofta stora, ingenjörsaktigt uträknade för ett bestämt antal besökare. Ensliga platser där ingen vill vara. Vi gjorde ett planförslag med ett stråk som kopplade ihop olika områden.

På vilket sätt ska förorten vara självförsörjande?

– Egentligen handlar det om delvis självförsörjning med kommunal närhet, i huvudsak vad det gäller mat och energi. Tanken är att förorten ska hålla kanalerna öppna mot omvärlden, men samtidigt vara rustade att klara sin egen mat och energiförsörjning om det skulle behövas. Angered passar inte för storskalig produktion av el, men det finns plats för solpaneler på de många och platta taken och möjlighet att resa vindkraft utanför själva bebyggelsen. Men mest handlar energiförsörjningen om överlagrade lösningar, att istället för att bara välja ett alternativ istället utnyttja både solvärme och fjärrvärme, och inte minst att spara på energin

Ett sätt att öka förortens självförsörjning på mat är skapa förutsättningar för fler mindre jordbruk och för att fler människor själva ska kunna odla kolonilotter, både för husbehov och för försäljning. Per Blomqvist skulle också gärna se ett jordbruksuniversitet i området. Det skulle generera fler högutbildade människor, fler arbetstillfällen och fler av de servicejobb som kommer av att fler människor arbetar i området, vilket är viktigt inte minst för att det ska finnas människor i stadsdelen om dagarna.

– Det är rimligt att tänka sig att maten blir viktigare i spåren av klimatuppvärmningen och då är det rimligt att man bygger ett jordbruksuniversitet.

Vad gör man åt bilismen?

– Tanken är inte att skapa en helt bilfri zon, men heller inte att låta biltätheten styra byggandet. Vi vill bygga hus och de bilar som får plats får plats. Då kommer inte alla att kunna ha bil, men en bil är en lyx som inte alla kan ha. Istället vill vi bygga ut kollektivtrafiken på ett sätt så att bilberoendet minskar. Ett problem i dag är att många behöver en bil för att kunna ta sig till jobbet. Vi vill bygga ut kollektivtrafiken och tänker oss att spårvagnen tar en loop tillbaka in till centrum efter det som i många fall i dag är ändhållplatser. Det skulle minska känslan av utanförskap som ändhållplatser skapar. Ingen vill bo längst bort från centrum.

Om man ser till trafiken inom själva förorten är spårtaxi en bra lösning, menar Per Blomqvist. Det handlar om ett spår, sex meter upp i luften, som kopplar ihop de olika områdena inom Angered. Med en vagn som rymmer fem till sex personer och med hållplatser som ligger utanför själva huvudspåret. Det gör att transporterna gå fort, att bara beställda vagnar behöver stanna vid stationerna. Göteborgs kommun har tittat på förslaget, men säger att det blir för dyrt.

– Jämfört med att inte bygga alls är det billigt, men jämfört med att bygga spårväg är det ganska billigt. Spårtaxi är ingen lösning för alla områden och absolut inte i centrum med andra kulturvärden och täthet mellan husen. Där skulle det bli ett jätteingrepp. I Angered är det lättare att dra spåren.

Hur ser framtidens Angered, eller liknande område ut?

– Det är troligt att Göteborg kommer att växa i just det här området. Det är också troligt att blandningen av människor kommer vara större i framtiden. Men det förutsätter att man gör miljöerna mer attraktiva och att man skapar förutsättningar för bostadskarriärer genom att bygga fler större och exklusiva lägenheter. Som det är nu finns mest treor och fyror. Sedan kan man ju också ha en naiv förhoppning om att det mångkulturella kommer att vara så attraktivt att många väljer att bo där.