Oppositionsborgarråd Tomas Rudin, som i förra helgen besökte Art of the streets, vill att Stockholms stads nolltoleranspolicy mot klotter och graffiti avskaffas.

Varför har ni ändrat synen på graffiti?

– Vi har inte direkt ändrat vår syn. Vi reserverade oss mot den nuvarande klotterpolicyn när den togs 2007. Det är en sak att vara emot skadegörelse, det är nog de flesta, men moderaternas tillämpningen av klotterpolicyn är helt absurd. De har gjort en hel konstform kriminell.

Tomas Rudin berättar att han på helgens event pratade med några fritidsledare som vittnade om att de på grund av stadens klotterpolicy hindras från att hjälpa ungdomar att utveckla sin konst och sitt konstintresse.

– När jag besökte Art of the streets i helgen blev jag än mer varse om hur horribel moderaternas syn på graffiti och gatukonst blivit.

– Den är helt absurt och närmar sig censur och den är oerhört reaktionär. Den gör att stadens tjänstemän måste fatta horribla beslut.

Vad menar du?

– Jag menar till exempel som att inte låta Riksteatern använda sig av stadens reklamplatser eller som jag nämnde, inte låta fritidsledare hjälpa ungdomar med deras konstintresse.

Tomas Rudin skrev en motion i mars, om att Stockholm bör inrätta offentliga ateljéer.

– Jag tycker namnet lagliga väggar är märkligt och för tanken fel, att det skapar ett onödigt motsatsförhållande. Som det är nu riskerar Stockholm att halka efter i storstadskonsten och nolltoleranspolicyn missbrukas av den borgerliga majoriteten för att censurera och jaga ungdomar.

Ingen ökning av klotter skedde i samband med Art of the streets, rapporterar polisen.

Tomas Rudins motion har ännu inte behandlas av fullmäktige.

2011:27 Motion av Tomas Rudin och Maria Östberg Svanelind (båda S) om inrättande av "offentliga ateljéer", ytor för gatukonst

Dnr 328-638/2011

Storstadens konstutövare är många, både de etablerade och de idag okända. Morgondagens stora tänkare och trendsättare inom kulturvärlden finns idag i gränslandet mellan det okända och ofta baktalade skapande som ungdomar lyfter i sina drömmar om framtiden och den etablerade kulturens många ut-trycksformer. Ser vi bakåt märks flera av den på 1970-talet ifrågasatta pun-kens, eller ännu längre tillbaka rockens eller jazzens utvecklare ha befunnit sig i en gråzon mellan det misstrodda och det etablerade.

En av de trender som finns i huvudstaden är utvecklingen av olika former av gatukonst. Det gör staden spännande och spontan när något oväntat händer. En stickad lyktstolsvärmare dyker plötsligt upp, hundratals rondellhundar ställs ut eller väggmålningar som uppstår på ytor som annars inte synts. Större installationer har också blivit synliga såsom en liten röd stuga på globens tak eller en stuga mitt i trafiktäta Stockholm. Också reklammakare har börjat tänka i nya former och gör plötsligt oväntade mönster av sina egna anläggningar, som t ex ljud i reklamskyltar eller tygklädda buss-skydd. En annan form av gatukonst är gatumusiken som till och från dyker upp på Stockholms gator, eller andra framträdanden av olika slag såsom dans, trolleri eller någon annan improvisation.

Tyvärr krockar emellertid flera av dessa gatukonstformer med stadens olika regelverk, t ex 24-timmarsregeln för rengöring av stadens ytor eller tillstånds-regler för möten på allmän plats. Samtidigt har andra utövare stora rättigheter att göra som de vill med sina ytor t ex reklamdistributörerna. Sammanfatt-ningsvis kan det beskrivas som att de som redan äger allmänna ytor gör vad de vill medan andra tvingas utöva sin konst mot regler och lagar, vilket gör konsten i flertalet fall kriminell.

Det här förhållandet mellan kreativa konstnärer och stadens regelverk är inte bra. På sikt riskerar staden förlora den utveckling av kulturen som behövs för att göra Stockholm till en levande och spännande plats. Vi riskerar att städa bort den energi och framtidslust som finns i den skapande kultur som ännu inte etablerats. Stockholm riskerar att bli en steril stad.