– Det bästa utomjordingar kan göra när de kommer till jorden är att köpa vår bok med tips om hur de ska bete sig här, säger Reza Saleh, som är verksamhetsansvarig på Berättarministeriet, och visar upp boken där barn som besökt verksamheten skrivit ihop sina jordtips.

– Men aliens kan ju inte läsa jordiska, påpekar Fatimah, 9.

– Nej, det är klart, då får vi visa med kroppsspråk istället.

Lördagsförmiddagen är lugn i Berättarministeriets nyöppnade lokaler i Husby centrum. Skira vita tyger hänger från taket, en blå heltäckningsmatta täcker golvet och vid ett bord sitter några barn och skriver tillsammans med personalen och en av volontärerna. Kravaller, brinnande bilar och flygande gatstenar känns långt borta. Verksamhetens syfte är att hjälpa barn i socioekonomiskt utsatta områden att hitta lusten till skrivandet.

– Vi lever i ett skriftsamhälle och den som inte känner sig trygg med språket får svårt att uttrycka sig och påverka. Det är en demokratifråga. Vi vill vara en av de krafter i samhället som främjar socioekonomisk rörlighet, säger Reza Saleh.

På lördagar är det drop in och den som vill får komma förbi. På vardagar har lärare bokat tid för sina klasser och verksamhetens volontärer håller i övningarna. Barnen kommer först in i en rymdbutik där burkar med dragningskraft trängs med parfym för aliens och en grön utan sol-dusch. De får klämma och känna på sakerna i butiken och tillsammans hitta på ett lösenord som öppnar den hemliga dörren till själva bokförlaget där redaktör Schwartz härskar. På en vid dörr med frostat glas står namnet med svarta bokstäver, han kommer aldrig ut utan pratar genom en högtalare. Namnet kommer från en klassisk redaktör på Expressen.

Barnen får veta att volontärernas jobb är i fara om de inte hittar en riktigt bra berättelse. Därför har klassen fått komma dit, för att volontärerna hört att de skriver så bra historier. Schwartz är sträng och butter, men inte elak, och undrar om barnen verkligen kan skriva.

– Volontärerna peppar barnen att säga emot och övertyga honom om att låta dem skriva berättelsen. Han blir en symbol för deras egen inre känsla av att ”jag kan inte.”

Först får de tillsammans komma på grundförutsättningarna för historien, sedan delas de in i mindre grupper och får jobba vidare. Det går högst fem barn på varje vuxen för att alla ska bli sedda och hörda. Allt slutar med att de får ett tryckt häfte med sin berättelse.

– En del sätter igång att skriva på en gång, andra kan knappt hålla i pennan och har svårt att börja. Det är häftigt att se barnen utvecklas och bli säkrare, tycka att det är roligt att skriva.

Fokus läggs inte på rättstavning och liknande, det viktiga är att få igång barnens kreativitet och fantasi. Tanken är att skrivarverkstan ska vara ett stöd för skolorna och höja antalet elever som får godkänt i svenska. Och behovet finns. Redan innan skrivverkstan öppnade i april var den fullbokad våren ut. Flera lärare har också efterfrågat en fortsättning på arbetet med Schwartz. Just nu håller personalen på att ta fram ett program som lärarna kan arbeta vidare med i klassrummet.

I dag är det drop in. Vid bordet sitter Sara, 9, och ritar bilder till sin historia om världens slemmigaste djur.

– Han ljuger och gör problem. Stjäl folks iphones när de inte märker det och tar hem dem till sitt hus. Det är roligt att skriva, roligt med fantasi och att tänka, säger hon.

Bredvid Sara sitter volontären Anahita Assadi. Hon har tidigare jobbat med stöd till barn och unga och är här för andra gången.

– Det är kul att prata med barnen och hjälpa dem att rita och skriva berättelser. Det känns meningsfullt och jag är i nuet hela tiden. Barnen kommer på så bra grejer och är kreativa.