Den olagliga jakten på klottrare | Stockholms Fria
  • Ivan, som berättar om sina erfarenheter av CSG:s metoder i boken Grip till varje pris, filmar civila väktare på span i närheten av hans bostad.
  • Utdrag ur CSG:s olagliga fotoregister över klottrare.
  • Kolbjörn Guwallius.
Stockholms Fria

Den olagliga jakten på klottrare

Civilklädda väktare, ett omfattande fotoregister över klottrare, utredningsverksamhet, spaning på misstänkta personer. Listan över de brott som Commuter Security Group, CSG, begår i jakten på klottrare i tunnelbanan på uppdrag av SL kan göras lång. Det visar Kolbjörn Guwallius i sin bok Grip till varje pris.

1996 bestämmer sig SL för att inrätta en väktargrupp med inriktning på att bekämpa klotter. Gruppen döps till Civila spaningsgruppen och tjänsten köps in av Partena security (senare Falck security). De arbetar civilt på SL:s uttryckliga begäran, trots att väktare inte har befogenhet att uppträda civilt i tjänst utan särskild dispens. När Falck i oktober 1998 ansöker om dispens hos Länsstyrelsen att få använda civila kläder erkänner de samtidigt i sin ansökan att de redan arbetar civilt. Det kan tyckas minst sagt märkligt.

Men Falck security ägnar sig åt värre lagöverträdelser än så. 2002 avslöjas att Falck, i strid med personuppgiftslagen, har ett dataregister över klottrare som innefattar 658 personer.

När Falcks kontrakt med SL går ut 2003 förnyas det inte. Efter mycket negativ publicitet vill SL nu ändra inriktning i sin bevakning av klottrare. SL säger att de ska använda väktare som bär uniform och är synliga. I sin bok Grip till varje pris (Verbal förlag) presenterar Kolbjörn Guwallius bevis för att Falcks efterträdare, CSG, snarare tar över stafettpinnen och fortsätter att systematiskt överträda sina befogenheter och begå olagligheter i jakten på klottrare.

Det kan tyckas som Commuter security groups förkortning CSG är en ironisk blinkning till Civila spaningsgruppen. Samma initialer – och som det visat sig – även samma otillåtna metoder och till och med samma personal.

– CSG har jobbat civilt i alla år, det är allvarligt just för att de ska agera i rollen som väktare och inte som civila poliser. De gömmer sig för att bevittna brott istället för att förebygga brott. Det är ett avtalsbrott med SL. De jobbar även med utredningsverksamhet genom att rota igenom gripnas tillhörigheter.

– Det mest uppseendeväckande är att det fortgått i alla år och att det är lätt att styrka genom vittnesmål i polisrapporter. I omkring hälften av de vittnesmål jag granskat har snedsteg begåtts, det är rutin, säger Kolbjörn Guwallius.

Kolbjörns bevisning som presenteras i boken består bland annat av en lång rad polisrapporter, intervjuer med klottrare och med före detta anställda på CSG. Men hur har den här kulturen inom väktarbolag som jobbar på uppdrag av SL uppstått?

– CSG bildades av Citypendeln ihop med SL, man skapade det bolag man ville ha, man rekryterade personal från den civila spaningsgruppen på Falck. Jag tror att hela stämningen underblåses av nolltoleranspolitiken mot graffitin, det finns en känsla av att förövarna är laglösa och att det de gör är så hemskt att man har rätt att ta till extraordinära metoder.

Borde inte SL ha reagerat på polisrapporterna?

– Dels blundar nog SL gärna för det här eftersom de delvis står bakom metoderna, dels tittar nog inte SL på polisrapporterna. Den granskning jag har gjort har ingen gjort tidigare. Men jag skulle vara väldigt förvånad om inte SL vet hur CSG:s metoder sett ut. SL vet att de inte får vara civila, därför är de enda rimliga tolkningarna att SL inte vet, eller att de vet men inte vill erkänna det. Jag vill inte gå så långt som att säga att SL ljuger, men det är inte sannolikt att de inte vetat om det, inte minst eftersom den betydligt mindre kunden Trafikverket bekräftar de civila väktarna rakt av.

Jeanette Hegedüs, som är trygghetsansvarig på SL, ger en helt annan bild av CSG:s verksamhet. Hon har inte sett några bevis för att CSG överskridit sina befogenheter.

– När det kommer påståenden och misstankar är det vår skyldighet att följa upp det, men vi har aldrig påträffat något sådant.

Men det finns en rad polisrapporter där det står uttryckligen att väktare från CSG uppträtt civilt vid gripanden?

– Om det finns en sådan polisrapport där polisen har kännedom att ett vaktbolag utför civilbevakning, borde inte polisen då agera och utreda den händelsen?

Poliserna i tjänst kanske inte känt till regelverket?

– Jag tycker att det vore konstigt att polisen inte skulle känna till det. Jag skulle hur som helst behöva se de här polisrapporterna. Då måste det stå namn på vilka som gjort ingripandet. Jag har inga problem att fråga CSG om det här.

Jeanette Hegedüs hänvisar flera gånger till samtal med CSG som en källa till information om företagets metoder.

– Om vi köper en tjänst och vi frågar dem om det förekommer oegentligheter och de svarar nej, hur gör vi då en kontroll som kund?

Men flera otillåtna metoder de använt sig av framgår ju i polisrapporter?

– Vi har inte tillgång till polisrapporterna.

Jeanette Hegedüs tycks här glömma att dessa polisrapporter är offentlig handling.

Är det så att ni har dålig koll på hur CSG agerar?

– Vi har en skyldighet att följa upp våra avtal. Jag har inte full insyn i allting, men vi har förtroende för att det sköts utifrån vad man kommit överens om. Skulle det förekomma oegentligheter, då har vi ett problem, givetvis. Det förekommer polisanmälningar jämt mot våra vakter. Skulle det till exempel ha förekommit övervåld har vi rutiner för sådana saker. Precis som man skulle tala om för en leverantör att man har fått fel kylskåp.

Det kanske allvarligaste brottet som CSG anklagas för är att i strid med personuppgiftslagen ha upprättat ett detaljerat fotoregister över klottrare. Ett register som Kolbjörn Guwallius kommit över via en anonym källa och onsdagen den 7 maj visades upp för Datainspektionen.

– Det olagliga fotoregistret tycker jag är väldigt allvarligt, särskilt för att unga är registrerade, att ta en fjortonåring och fotografera denne vid gripandet hör inte ihop med en rättsstat. Jag vet inte hur gamla alla är i registret, men när jag tittar på bilderna ser jag att de flesta är tonåringar, säger Kolbjörn Guwallius.

CSG har hela tiden nekat till att ett sådant register existerar: inför SL, Länsstyrelsen, Datainspektionen och nu senast i en intervju i Sydsvenskan (7/5-2014) genom företagets vd Patrik Strandberg.

– Det är straffbart att ljuga för Datainspektionen, om det framkommer att de ljugit är lögnen straffbar. Det här är ett så allvarligt brott att de borde förlora sina uppdrag. Men jag tror att CSG kommer att neka ända in i kaklet.

Att ett sådant register skulle förekomma är inget som SL:s trygghetsansvariga Jeanette Hegedüs känner till.

– Det finns ingenting i våra avtal som på något sätt ger ett utrymme för att det ska finnas en databas. Jag kan inget annat göra än att förlita mig på CSG att det inte förekommer en sådan databas.

Senare i intervjun när vi återkommer till fotoregistret upprepar Jeanette Hegedüs återigen:

– Jag måste självklart lita på vår leverantör tills något annat påvisats.

SL:s förtroende för CSG tycks vara orubbat.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Stockholms Fria