• Le Muhr släpper sin andra platta. Gitarristen Birgitta Linder och sångaren Maria Loohufvud.
Stockholms Fria

”Musiken är vår drömfabrik”

Le Muhr-medlemmarna Birgitta Linder och Maria Loohufvud tar hellre gift än att lida i vardagstristessen.

Vid det här laget är Le Muhr väl sammansvetsade, både som band och kanske framför allt som vänner. I veckan släpptes deras andra fullängdare, med en titel lånad från Gunnar Ekelöf, Ge mig drömmar att leva eller gift att dö. Intensiteten i bandverksamheten må ha skiftat under de dryga tio år som Le Muhr funnits men de sex medlemmarna har hela tiden fortsatt att ses. Det första albumet kom 2007, och en EP släpptes 2012.

– Det är väldigt olika hur mycket man har repat eller spelat ute, men det har ju betytt lika mycket hela tiden, säger Maria Loohufvud som sjunger. Det är speciellt ändå att vara kompisar under ett namn.

Gitarristen Birgitta Linder instämmer:

– Bandet är en jättestor del av livet, även om man inte har producerat eller kläckt ur sig massa skivor på löpande band.

Vad har hänt musikaliskt i den nya skivan?

– Jag tror att vi har blivit mer vemodiga, säger Birgitta Linder. Det är en lite mer undertryckt ilska som finns där än vad det var på den förra, som kanske var lite barnsligare då. Eller är det fel?

– Nä, men det är väl sant, säger Maria Loohufvud. Det finns ju någon form av desperation här också men den är mer tillbakahållen.

Albumet ges ut av klassiska punkskivbolaget Beat Butchers, men Le Muhr har inte så mycket med punk att göra. Synthig pop och disco ligger närmare till hands, och Ge mig drömmar... präglas av ett förvånansvärt trallvänligt mörker.

– Vi är nog mycket mindre punk än vad vi var förut, men bolaget verkar ju tycka att vi är bra ändå, konstaterar Maria Loohufvud och skrattar. Men det var lite av ett problem när vi släppte vår EP hos dem för några år sedan, de skickade ut den till sina vanliga kanaler som ofta var punkbloggar, och de tyckte att vi var jättetöntiga och hade väntat sig något helt annat.

Den nya skivan har också något väldigt filmiskt över sig.

– Det gläder oss om den låter filmisk, säger Birgitta Linder. För jag tror att det är små historier som vi försöker berätta, och vi är väl alla rätt filmintresserade.

– Låtarna är längre också, säger Maria Loohufvud. Förut var det mest vers, refräng, slut. Nu är det mer uppbyggt kring atmosfären. Låtarna har inte heller varit lika färdiga utan har vuxit fram under tiden i studion. Det hörs nog en del.

Att sjunga på svenska och att det skulle vara dansant var den initiala ambitionen när bandet startade, förklarar Maria Loohufvud. Vad gäller texternas teman så är det ”sällan särskilt muntert”, fastslår Birgitta Linder, även om det finns någon sorts humor.

– Men vi har ju fått frågan om hur pass politiska vi är till exempel, och det är vi ju på ett plan, men vi har aldrig varit ett plakatband i den meningen.

– Det handlar ofta om att huvudpersonerna i texterna mår dåligt, säger Maria Loohufvud, och det kan ju vara politiskt att lyfta det och prata om det över huvud taget.

– Ja, man kan se det i en vidare kontext, att må dåligt i en ganska pissig värld. Och om att hantera det genom att gå ut, fly ut i natten-temat. Att vara ledsen på fest, ledsen på dansgolvet.

Albumets Ekelöf-inspirerade titel (från dikten Apoteos, 1932), som också är namnet på skivans sista spår, är långt ifrån slumpmässigt vald.

– Den meningen har varit med väldigt länge, säger Maria Loohufvud. Jag minns att vi repade i vår första lokal och hade en låt, som det aldrig blev nåt av, där den var med. Sedan har Gunnar Ekelöf hängt med jämt.

– Egentligen är det lite svar på frågan huruvida det finns nån röd tråd i texterna. Det är ganska mycket det, ge mig drömmar eller gift att dö – att det ska finnas något annat.

– Ja, verkligen, något mer än vardag, säger Maria Loohufvud. Man söker drömmarna. Till exempel på disco.

Fakta: 

Le Muhr

• Består av Annie Hellquist (keyboards), Birgitta Linder (gitarr), Maria Loohufvud (sång), Johan Nordlind (trummor), Maja Thorén (bas) och Maria Thorstensson (keyboards).

• Första albumet ”Generation Destruktiv” kom 2007, EP:n ”Flickorna på klubben” 2012.

• Nya skivan ”Ge mig drömmar att leva eller gift att dö” släpps 18 mars på skivbolaget Beat Butchers. Releasefest hos Klubb Död på Stacken/Nalen i Stockholm 21/3. Le Muhr och Dom Orena spelar live.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria