Från pilsner till ipa | Stockholms Fria
  • Fram till 1970-talet var endast män välkomna på ölcaféer. De flesta tillhörda arbetarklassen, många var ungkarlar. "Det var en kollektiv ensamhet", säger ölguiden Michael Ketzel.
  • Utanför Systemet på Odengatan stannar guiden Michael Ketzel till och berättar om folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922.
  • Under slutet av 1800-talet fanns det över 500 bryggerier i Stockholm. Många är i dag rivna, men Hamburgerbryggeriet har bevarats.
Stockholms Fria

Från pilsner till ipa

Stadsmuseet är stängt för renovering och verksamheten har flyttat ut på gatorna. Under vinjetten En om dan anordnar de tillsammans med Medeltidsmuseet stadsvandringar dagligen. SFT följde med på en ölguidning kring Odenplan.

Vi träffas en torsdagskväll utanför Tranan vid Odenplan, vårsolen lyser kallt. Guiden Michael Ketzel delar ut klisterlappar att sätta på bröstet. 30 personer har anmält sig, vilket är max för en grupp.

– Det sa bara tjoff så var det slutsålt, säger Michael Ketzel.

Han är museipedagog och är van att hålla i guidningar, men är ändå lite nervös innan. Det är första gången han håller i en ölvandring.

Klockan slår sex och kyrkklockorna från Gustav Vasa kyrka ljuder högt. Michael Ketzel bestämmer sig för att inte vänta in dem utan överröstar klangen.

– Jag hade inte tänkt på allt när jag planerade, kommenterar han.

Det är inte någon slump att mötesplatsen är Tranan. Krogen grundades 1929 och var ett klassiskt ölcafé där bland andra Nils Ferlin varit stamgäst.

– Vi ska prata om öl ur olika perspektiv och i olika tidsperioder. Här har det legat ett pilsnerfik, så det är en bra startplats. Ölcafé är en häftig motsägelse. Visst kunde man kanske få en kaffe, men det var öl man drack här, berättar Michael Ketzel.

Definitionen av ett ölcafé är att 50 procent av försäljningen utgörs av öl.

– Det här låg öppet så att polisen skulle kunna patrullera och se till att det gick lugnt till. På 1920-talet hade man öppet från sex på morgonen till nio på kvällen. Det var arbetarnas tillhåll, många var ungkarlar. Det var en kollektiv ensamhet. Först på 1970-talet var kvinnor välkomna på ölcaféer, det var männens tillhåll. Servicen var dock uteslutande kvinnor, säger Michael Ketzel.

Men på 1980-talet skedde en generationsväxling på krogarna, menar han.

– Det skulle vara unga killar med frisyrgelé som serverade. I dag kan man se att många invandrarkrogar fyller den funktion ölcaféerna en gång gjorde.

Under vandringen delar Michael Ketzel ut äldre fotografier på de gator och platser vi besöker. Det blir inte bara en vandring i ölets tecken, utan samtidigt en berättelse om stadens framväxt, rivningar och tunnelbanans dragning varvat med Michaels egna anekdoter. Då och då väver han in kritik mot gentrifieringen, men betonar att det är hans egna åsikter.

– Tidigare hade man bänkar vid Odenplan, men de drar till sig pilsnergubbar. Det är en tendens i det nyare, lite fräschare city, man tar bort bänkar för att de drar till sig folk som inte är önskvärda. Människor ska vara i rörelse, inte sitta still och ta det lugnt.

Ett naturlig stopp på vandringen är förstås Systembolaget på Odengatan.

– 1830 bildades den första svenska nykterhetsorganisationen, de verkade för måttlighet. Det var brännvinskonsumtionen man ville få bort, pilsner var okej. 1922 var det folkomröstning om totalförbud mot alkohol, motbok infördes och starköl blev förbjudet. Man kunde bara få starköl på recept mot till exempel undernäring.

Från motbok och förbud fortsätter vi till Hamburgerbryggeriet på Norrtullsgatan, som står monument över ölets storhetstid.

– På 1800-talet under den industriella revolutionen var det bryggeritätt. Hamburgerbryggeriet grundades 1869, men låg först på Luntmakargatan. 1877 började man sälja underjäst öl, det slog väl ut och man flyttade till större lokaler. Man hade stall med plats för 145 hästar för att köra ut öl. 1952 rullade den sista hästvagnen.

Under 1900-talet blev det allt färre bryggerier i Stockholm. Men på 1990-talet startade ett flertal mindre bryggerier, upptakten till den mikrobryggeritrend vi ser i dag. Det finns nu ett stort utbud av ölsorter och även en större bredd i krogutbudet, berättar Michael Ketzel när vi nåt fram till Sveavägen.

– Jag har sett att ölpriserna går i trender, det bygger på egen efterforskning. Priserna steg ända till slutet av 80-talet när fulölstrenden slog till. Då fanns det plötsligt billiga ställen. Sedan kom finölstrenden, här på Sveavägen finns både pubar som Retro och Dovas, men också Monks, ett finölställe som har 100-tals ölsorter. Jag gillar ipa, men det är aldrig fel med en fulöl för 21 spänn ibland, det är bra med valfrihet.

Vi följer Surbrunnsgatan in i Sibirien, det forna arbetarklassområde som en gång i tiden fick sitt namn av att det ansågs ligga så avsides. Sista stoppet på vandringen är Monica Zetterlunds park. Michael Ketzel bor själv vid Valhallavägen, och är väl förtrogen med området.

– Här satt det pilsnergubbar fram till för några år sedan, men nu har ju många parker förbud mot alkohol, så gänget som brukade sitta här har flyttat. Det är Monica Zetterlunds park, Monica hade inget emot att ta sig en öl, så det är nästan en skymf mot henne att man inte får sitta här på bänken och ta en öl kan jag tycka.

Efter ölvandringen sköljer jag och Michael Ketzel ner upplevelsen med var sin Brutal bulldog på en närliggande pub. Han tycker om att slappna av med en öl efter en guidning, och ikväll är han nöjd.

– Jag tycker att jag fick bra kontakt med deltagarna. En stadsvandring ska inte vara en föreläsning på universitetet, en guidning ska vara förströelse, och ett möte mellan människor.

Fakta: 

En om dan

Under 2015 anordnar Stadsmuseet och Medeltidsmuseet dagliga vandringar. De kostar 100 kr för vuxna, gratis för alla under 18 år. Under maj hålls joggingguidning på Gärdet, det går att vandra i Lisbeth Salanders fotspår på Söder och lära sig mer om arkitekturen på Skogskyrkogården. Nästa ölvandring hålls 12 juni.

För fullständigt program: www.stadsmuseet.stockholm.se/Kalendarium

Rekommenderade artiklar

© 2020 Stockholms Fria