– I tredje ring på Södra latin sjöng vi mycket klassiskt, en rätt konventionell repertoar. Men jag kände att jag ville någonting annat. Så jag började leta i skivaffärer och försökte hitta ny typ av musik. Annars hade jag nog inte fortsatt, för jag kände mig inte fri i musiken. Som känslan av att ett samtal är låst, det var en konstnärlig låsning. Jag kan beundra folk som har ett fast uttryck som känns igen, men jag behöver kunna använda mig av infall.

Sofia Jernberg fann det hon sökte i många sorters musik, till exempel jazz, folkmusik och nutida konstmusik. Men kanske framför allt i den improviserade, där musikernas personlighet kan prägla hur det låter. Så använder hon också sin röst på ett ofta oförutsägbart sätt. Hon låter Proust sammanfatta förhållningssättet: ”Endast det som vi drar fram, i dunklet inom oss, det för alla andra okända, är vårt eget”.

– Jag har alltid sjungit, sång är väldigt intuitivt. Jag har inte tagit jättemycket lektioner, utan den väg jag har tagit har varit praktisk. Att testa, spela med andra, imitera andra musikers ljud och sätt att spela på, mer än att använda sig av en viss teknik.

Jag undrar om det är ett medvetet val att blanda olika genrer, eller om det helt enkelt bara låter som det låter?

– Det är nog en kombination av båda. Jag vill ha ett utbyte med andra musiker där man letar efter något okänt, och det finns i alla genrer. Det är nog anledningen till att jag hoppar mellan olika. Det handlar inte om ett ljud eller ett sound, utan mer om metoden.

I Fire! Orchestra, som är ett veritabelt storband med bland andra Per Texas Johansson, Jonas Kullhammar och Mette Rasmussen i sättningen, torde det finnas goda möjligheter att utforska nya musikaliska marker. De har gett ut två album och förenar musiker från olika åldrar och från rock- och jazzscenen. Grunden är trion Fire! som består av saxofonisten Mats Gustafsson, basisten Johan Bertling och trummisen Andreas Werliin.

– Det började väldigt impulsivt. De skickade ut ett mejl till alla sina vänner om att sätta ihop en kväll på Fylkingen. Det var ingen tanke att det skulle leva kvar, men det var bara så kul. Det är som ett kollektiv och jag tycker väldigt mycket om musiken och kraften som den har. På Fasching kommer vi framföra vårt senaste stycke Ritual, som vi också spelar in nu i december. 

Fire! Orchestra har just nu nitton medlemmar, varav sju är kvinnor. Överrepresentationen av vita män i musiken, och kanske speciellt inom jazz och experimentell musik, är en fråga som fått uppmärksamhet de senaste åren. Sofia Jernberg tycker att det har skett en förändring.

– Jag jobbar med många kvinnor, min verklighet är nog inte som majoritetens verklighet. I Sverige har man gjort jättemycket de senaste tio åren för att lyfta fram kvinnliga musiker. Föreningen Impras (stödjer kvinnliga musiker som ägnar sig åt improvisation, reds anmärkning) arbete i kombination med jämställdhetsstödet på Statens musikverk, och ett ökat medvetande hos journalister och konsertarrangörer, har förändrat hur scenen ser ut idag.

– Sen är det ju också så att scenen är vit och medelklass. Jag har funderat mycket på det, men det är inget som kan förändras på några år, utan det är mer långsiktigt.

Jernberg har många pågående projekt. Överst på listan finns arbetet med ett körstycke, följt av en resa.

– Det är ett vokalt ensemblestycke för 18 improvisationssångerskor. Sedan ska jag till Etiopien där jag kommer ifrån, eller är adopterad ifrån, och spela med etiopiska musiker. Vi kommer spela traditionell etiopisk musik, blandat med våra egna kompositioner och en massa improvisation.