Törnrosa har de senaste århundradena blivit våldtagen, förgiftad och illa behandlad i olika versioner av den klassiska sagan, för att sedan slumra i hundra år i väntan på den vackra prinsen. Alltid i händerna på andra människor, utan kontroll över sitt eget öde.

I Miwa Yanagis version av sagan sitter Törnrosa gränsle över spinnerskan som ska sticka henne och försänka henne i 100-årig sömn. Spinnerskan ligger på rygg, besegrad, och Törnrosa håller en slända i vardera handen. Runt ikring dem ett hav av mörk ull.

Fotografiet ingår i utställningen Fairy tales som visas på Kulturhuset. Yanagi har i sina bilder omtolkat klassiska myter av H.C. Andersen och bröderna Grimm. Flickorna hos Yanagi låter sig inte ledas genom en ödesbestämd berättelse utan gör uppror. Bits, brottas, spjärnar emot sagorna. Bilderna gestaltar inte bara självständighet, utan också en kamp mellan unga och gamla kvinnor, där de äldre kvinnorna representeras av flickor med masker för ansiktet.

I fotografierna flyter skönhet och erotik samman med pölar av blod, groteska lemmar, en uppsprättad vargkropp. Det kan kännas som effektsökeri, men är samtidigt väldigt vackert. De monokroma bilderna är enhetliga och upprättar tillsammans en egen, alternativ saga.

I anslutning till fotografierna visas filmen Lullaby. En ung kvinna ligger i knäet på sin mormor som stryker henne över ansiktet och kroppen. Plötsligt far den yngre kvinnan upp och de börjar brottas. Efter en stund är mormodern besegrad och kryper ihop i sitt barnbarns knä. Nu är det barnbarnet som istället stryker henne över ansiktet och kroppen. Proceduren upprepas flera gånger och de besegrar omväxlande varandra.

Rummet de befinner sig i är dockskåpsliknande med en fridfull brasa som sprakar och miniatyrer av en stol, ett fönster och en dörr. Men till slut rämnar den gemytliga sagovärlden. Väggarna faller samman och man ser att de står på en scen på ett tak i en modern storstad. Man hör bruset från trafik, ser en rännil av billyktor mellan höghusen. Fiktionens ramar är sprängda och kampen mellan två generationer kvinnor är inte längre mytologisk utan högst reell.